Bästkusten i bild

Ja, Västkusten gjorde skäl för sitt smeknamn de här senaste dagarna! Jag, Malin och Katarina hälsade först på min kusin Mimmi i Norra Munkeby och sedan hennes mor på Tjörn. Lika härligt vilket som! Närmre 30° hela tiden och bara sol! Njut av bilder som jag ska spara på och titta på när det blåser kallt om några månader. Det var ljuvligt att bada i det salta vattnet och roligt att köra bil med små vägfärjor och över broar.
 
Mimmis egen badklippa
 
Stockrosor, mitt nästa blomprojekt, tror jag!
 
Mimmi hämtar middagen i trädgården
 
Pelargoner på rad
 
Jag och Puma
 
Inger serverar frozen margaritas
 
Badhytter på annat vis än i Skåne
 
Malin i badet; nackdelen med det klara vattnet att man även såg krabborna
 
Kata bättrar på brännan

Visingsö och Gränna

 
Långt innan det var sommar stod det klart att det i år skulle bli Sverigesemester, inte mig emot, OM BARA VÄDRET gör vad det ska. Jag var intresserad av Västkusten där det finns salta bad, släkt att besöka och varma klippor, men också av Gränna. Jag blev varse att det kanske inte riktigt var på vägen att ta Gränna från Västkusten, och sen visade det sig att båda bröderna skulle komma på besök, så då ville jag vara här så mycket som möjligt, och strök Gränna  från  planerna. Men Malin hade inte glömt!
 
Nu ville hon absolut dit och jag bestämde mig för lite minisemester. Jag surfade fram att man nog borde ta Visingsö när man ändå var i Gränna, och faktum är, att Visingsö var behållningen!
 
Vi körde från Malmö på morgonen och kom fram till Gränna några timmar senare. Parkerade bilen i hamnen och tog färjan över.
 
Lämnade de svarta molnen bakom oss
 
När vi kom fram på Visingsö sken solen och vi tog en glass i hamnen innan vi tog en tur med remmalaget.
 
 
Man åkte omkring på några soffor dragna av Rutger och Caesar, medan en rar tjej berättade om alla sevärdheter som vi passerade. Det var ett stopp vid Kumlaby kyrka då man precis hann klättra upp i kyrktornet, ta ett foto, och ner igen.
 
Per Brahe lät ta bort halva kyrktornet för att hans elever skulle kunna studera stjärnorna från taket
 
Lätt för Malin att klättra upp; lite trängre för mig!
 
Utsikt!
 
Det mest spektakulära med turen var faktiskt att man färdades på en väg mitt på Visingsö som är 3 km på det bredaste stället, och då vägen var lite upphöjd såg man Vättern på båda sidor nästan hela tiden.
 
Ekskog
 
Gulliga små hus överallt


Visingsö slottsruin
 
Sen hyrde vi cykel och lämpade av vår packning på lilla Visingsö Pensionat. Vilket mysigt ställe! Så trevligt bemötande!
 
Sen cyklade vi nästan samma tur som remmalaget hade kört, fast ända till nordspetsen av ön, och så stannade vi på Kumlabybadet, uppvärmda utomhusbassänger.
 
Ja, tandemcykel!
 
När vi kom tillbaka till pensionatet åt jag en fantastisk räckmacka och Malin fick köttbullar, sås, lingon och potatis, tror att hon åt 8 potatisar.
 
Sen en skön kvällspromenad tlll slottsruinen.
 
När vi var trötta gick vi till rummet; vi hade hyrt Timmerstugan (för att den var billigast då det inte fanns toa/dusch på rummet). Jättemysig! Och så spelade vi lite CandyCrush tillsammans.
 
Nästan ett helgerån att det fanns elektricitet indragen
 
Nästa morgon fick vi god frukost och hembakat knäckebröd, och sen tog vi färjan tillbaka till Gränna.
 
Där spanade vi på polkagristillverkning och handlade förstås. 
 
 
 
Vi avslutade med en fika på chokladfabriken, Malin tog våfflor indränkta i smält choklad, innan retur till Malmö.
 
En rolig minisemester!
 

Strandvejen på cykel

Igår tog jag minisemester - ska faktiskt vara ledig på måndag också - och på agendan för fredagen stod egentligen besök i en skulpturpark med Gunilla, vi hade båda sett en artikel om denna i Sydsvenskan. Men utställningen gick inte att uppbringa trots idogt letande på internet, så vi ändrade kurs litegrann och bestämde oss för en cykeldag.
 
Gunilla lät sig övertalas till att ta en dubbelselfie från sin telefon, så bra det blev!
 
 
Vi tog tåget till Helsingborg och färjan till Helsingör, och cyklade sedan utmed vackra Strandvejen till Köpenhamn och tog tåget tillbaka.
 
  
Det blev naturligtvis äventyrligt flera gånger, t ex åkte vi väldigt mycket hiss med cyklarna i Kärnan i Helsingborg helt i onödan. Det visade sig sedan att man skulle köra på med bilarna för att sedan lägga/ställa cyklarna längst fram på bildäck, och man kunde naturligtvis löst biljetterna där istället för i Scandlines biljettkontor på översta våningen.
 
Ett annat guldkorn (inte för mig!) var när vi vid Vedbaeck lämnat Strandvejen en mer behaglig cykeltur inne på Cykelrute 9, man cyklade helt avskilt från annan trafik i lummiga tunnlar av träd, dock, rejäla upp- och nerförsbackar. Till höger hade man järnvägsspår, till vänster tjusiga villors baksida (bakom häckar och staket) och ibland bara skog. Vi hade inte sett en själ på säkert en kvart, inga tåg heller, och jag var jättekissnödig, inte minst efter en stor god kall öl som nyligen slunkit ner. Så när jag fann en lämplig glänta, satte jag mig ner med rumpan i vädret och släppte på trycket... så skönt. Men inte hade mer än 2 sekunder gått, så kom tåget bakom ryggen på mig, och vi sa, tur man är i Danmark så ingen känner en. Då, cyklandes i trevligt promenadtempo kom en grupp på kanske 20 personer i likadana orange tröjor, medelålders folk mest. De såg ganska roade ut... Jag fick med tillkämpad obesvärad uppsyn dra upp byxorna och se glad ut.
 
Det blåste en del, och hade vi bara vågat lita på att vi skulle hitta ut ur Köpenhamn, skulle vi ha startat där istället. Nu fick vi motvind hela vägen, men vi var inte ledsna för det. Inte en enda droppe regn, helt inte enligt prognoserna.
 
Så, resan i bild, mina och Gunillas bilder.
 
Uppe med tuppen och på tåget mot Helsingborg redan innan åtta! Opraktiska cykelbälten som inte höll fast cyklarna nåt vidare.
 
Efter att ha åkt upp och ner i hissar i Knutpunkten, skaffat biljetter och yrat runt, äntligen längst fram i bilkön.
 
Jag i fören med min cykel. Trots reklamen handlade vi ingen sprit utan nöjde oss med kaffe och kaka. Solen!
 
 
Första avsteget från cykelvägen, jag tyckte att vi kom lite för längt från kusten; man borde kunna cykla närmare. Plötsligt var vi på baksidan av Louisiana!
 
Men här tog det stopp! Omöjligt att krångla cyklarna uppför.
 
Vi tog vår första paus och tittade på havet och diskuterade knipövningar innan vi återvände till cykelvägen.
 
 
 
Nästa stopp - Nivå - där vi badade, hade lilla stranden nästan för oss själva, supermysigt.
 
 
 
Bästa stoppet! Rungsted hamn där serveringarna låg på rad och alla lät lika goda. Vi valde till slut denna med danska specialiteter. Vi var nu omgivna av det vackra folket, mycket färgglada chinos, backslicks och damer med juveler. Vi tog varsitt glas Cava för att smälta in.
 
Ägg- och räkmackan gick inte av för hackor!
 
Vi hade ingen brådska därifrån!
 
Inte heller utsikten från serveringen gjorde ont
 
Efter lunchen blev det sämre med fotograferandet, men bra att veta var att när det blev för hopplöst smala cykelbanor/trottoarer utmed Strandvejen, gick det att köra in ett snäpp mot land och cykla i en helt avskild och idyllisk cykelbana. Vi gjorde detta vid Vedbaeck. Dock var den rejält backig på sina ställen och vi fick t o m leda cyklarna på ett par ställen.
 
Innan Köpenhamn hann vi också med en glasspaus. I Köpenhamn var det svårt att hitta till Huvudbangården! Vi irrade runt mycket i tät trafik. På tåget hem var det tjockt av cyklar, barnvagnar och folk med resväskor. Rätt obekvämt + att tåget var försenat och vi fick vänta rätt mycket på avgång.
 
Vi var hemma igen vid halv fem med 60 km i benen. Nu var det dags att fräscha upp sig och cykla ut till Bunkeflostrand där jag var bjuden på en mycket trevlig tjejmiddag med gamla och nya bekanta. Om inte all info hade varit hemligstämplad hade det kunnat räcka till en hel liten roman på temat mötas och skiljas, älska och hata.
 
Iakttagelser:
 
2 personer med cyklar får åka Helsingborg-Helsingör för 72 kr. 2 personer med cyklar får åka Köpenhamn-Hyllie för 236 kr. Under halvtimmen oavsett, sjuk prisskillnad.
 
Man klarade sig fint helt utan kontanter, kunde numera betala med Visakort även i Danmark.
 
Fantastiskt många fina villor att spana på utmed Strandvejen!
 
Det går fint att åka rulltrappa med cyklarna om man bara är lite beredd.
 
Inspirationslänkar:
 
Cykelsmart
 
I bike CPH
 
Cykelreportage i DN

Skottland - Afternoon tea i Tower Restaurant

Snittar, scones och desserter
 
Det fanns också upplevelser som inte kvalade in som lågprisupplevelser... bl a Afternoon tea i Tower Restaurant. Ändå kunde fyra personer få afternoon tea inkl champagne/mojito för dem som hade åldern inne för samma pris som två fick afternoon tea exkl drinkar på The Langham i London. Restaurangen låg i direkt anslutning till National Museum of Scotland (som var mycket modernt, innehållsrikt och gratis).
 
Jag hade bokat på förhand och hade fått ett fint bord med utsikt över Edinburgh castle. Det var hög service och fina grejor. Goda bakverk!
 
Julia fick en Green tea mojito mot att jag fick fota henne med den, jag fick champagne
 
 
Katas bilder
 

Skottland - bussturen

 
Första heldagen steg vi upp tidigt för att vara på bussen kvart i nio. Jag hade bokat turen hemifrån, och jag är helt säker på att jag valde rätt leverantör - Heart of Scotland. De är en av de lite mindre bussreseföretagen med några få minibussar. Vår buss var helt ny, bara en vecka gammal, och mycket bekväm. Den hade plats till 16 personer och jag var den enda som hade barn under 20 med mig. De andra passagerarna kom från Tyskland, Italien, Hongkong, Dubai mm, och guiden lyckades på ett charmigt sätt göra narr av de olika nationaliteternas särdrag.
 
Vår tur "Best of Scotland in a day" tog oss till många fina platser, som lilla Dunkeld med sin urgamla katedral, Blair Castle, Queen's view och en skogstur med vattenfall. Vi kom till södra delen av highlands och fick del av den vackra naturen utan att behöva så många timmar i bussen.
 
Här "några" bilder:
 
Katedralen i Dunkeld
 
 Utanför katedralen
 
 
 
Blair Castle med omgivningar - man fick bara fota i ett rum där inne:
 
 
Men alla rummen var spektakulära, kanske allra mest entréhallen, där utsmyckningen var gjorda av vapen (dessa bilder från Internet):
 
 
 
Ett av vardagsrummen:
 
 
Varje hel timme kom det säckpipeblåsare till uppfarten utanför slottet. Roligast var nästan alla porträtten i slottet - de var allt annat än förskönande. Så många fula människor som målats av!
 
Queen's view och Loch Tummel - man såg ända till Glencoe vilket tydligen var ovanligt
 
Skogstur inkl vattenfall; minsann om det inte är jag som står längst till vänster på lusthusets balkong
 
Vi var nöjda men trötta när vi kom tillbaka till Edinburgh 10 timmar senare. Jag och Malin åkte till hotellet; Julia och Kata till korridorsfest i Glasgow.

Skottland - Camera Obscura

Malins huvud serverat på ett fat!
 
Nej, varje litet ögonblick på vår Skottlandstur ska inte få ett eget blogginlägg, bara lugn! Men det finns några highlights som inte får glömmas, och då sparar jag dem här i mitt bästa arkiv - min blogg.
 
Edinburgh var fantastiskt vackert, och det fanns så mycket att se på så kort tid. Vi fick helt enklet välja bara ett par små saker. Vi hade förstått att mycket sevärdheter låg utmed the Royal Mile, och vi fick tipset att börja vid slottet som ligger högst upp i ena änden, för att på så vis också få nerförsbacke. Smart. Men vi gick inte värst långt på den - första, bästa och mest utmattande stoppet var på Camera Obscura. Det var ett torn med 5 våningar av olika optiska illusioner som jättekaleidoskop, hologram, värmekamera, kikare mm, och det mesta kunde man testa på sig själv. Mycket kul! Huvudattraktionen var dock den 160 år gamla Camera Obscura, en liten spegel som var finurligt placerad högt uppe i tornet, och som fångade solljuset på ett sätt så att det gick att projicera bilden på ett urgröpt träbord i en alldeles mörk salong där kanske 40 personer åt gången släpptes in (på en tid som man fick redan i entrén). Guiden var mycket underhållande och kunde genom att dra i ett snöre flytta spegeln så att vi fick se 360° av Edinburgh. Det kändes bara litegrann som smygfilmning av stadens människor...
 
 
På toppen av tornet fanns också kikare där man kunde se ut över hela Edinburgh, eller bara ta foton:
 
Det var så läckert att se havet vid stadens slut.
 
Edinburgh castle

Skottland - budgetvalen

Vår resa till Skottland innehöll en mix av extravagans och budgetval. Det jag kunde styra hemifrån blav såklart lite snålare, men det var jag nöjd med, med tanke på hur mycket pengar som rullade när vi väl var på plats.
 
Vi reste med EasyJet, ett val jag var rädd att jag skulle ångra, men det flöt på hur fint som helst och vi landande rentav en halvtimme före beräknad tid. För flygbiljetterna (3 pers) betalade jag 2858 DKK (3490 SEK). Det tycker jag var helt OK, helst under den attraktiva påsklovsveckan. Fast, får erkänna att det var pris utan incheckat bagage. Sedan ångrade jag mig och la till 2 väskor för 588 DKK totalt.
 
Hotellet - jag bokade oss på ett PremierInn - enkelt boende med noll charm, men rent och fräscht och 24 h service i "receptionen" (2 bemannade servicedatorer). De kunde dock t ex boka taxi åt oss. Vi hade 2 rum bokade i 4 nätter och jag betalade 268 GBP för det (knappt 3000 SEK) - det tycker jag var ett fynd! Men då fick man betala extra för WiFi (10 GBP för 7 dagar), och frukost ingick inte, men fick att fås i den likaledes fantasilösa familjerestaurangen typ Jensens Böfhus intill. Vi bodde i Leith, norra delen av Edinburgh, lite off, men helt OK. Det är för övrigt där som J. K. Rowling bodde när hon skrev de första Harry Potter-böckerna. Med bussen var man i centrum på en kvart (och det kostade 1.50 för vuxna och 0.70 för barn). Bussen hade fritt WiFi också.
 
På tal om Harry Potter: vid flera tillfällen passerade vi Fettes College, som stått som inspriation for Hogwarts, en privatskola där även Tony Blair gått. Man kan säga att taxichaufförer och andra hellre skröt om J. K. Rowling än om Blair...
 
Extravagansen ska jag berätta om lite senare. Har inte vågat logga in på banken men ska göra det alldeles strax!

Skottland - The Royal Yacht Brittania

 
Litegrann önskar jag att detta inlägg skulle handla om hur härligt det var att besöka den kungliga familjens lyxyacht, numera muesum, precis intill vårt hotell in Edinburgh. Men både tid och reskassa höll på att ta slut, så vi fick nöja oss med att se henne från utsidan samt att besöka shoppen.
 
Det nöjet skulle dock inte underskattas. Shoppen var jättefin och rätt dyr, bl a fanns tjusiga seglarkläder samt massor av fint porslin för att uppmärksamma olika jubileum som drottningens 60 år på tronen. Jag var lite sugen både på temuggar och kökshanddukar men la band på mig. Malin, däremot, kunde inte motstå världens sötaste hund. Hon valde i en evighet och jag småpratade med den paranta damen i kassan under tiden (det fanns naturligtvis också en yngre manlig expedit i rutiga brallor). När Malin väl bestämt sig, kastade jag obetänksamt ur mig en fråga om att det kanske fanns någon kunglighet som hade en sån hund? Damen drog efter andan, och sa  inte så lite förebrående: "Yes, dear, the Queen." Lång paus. "She has two corgies, named Holly and Willow."
 
 
 
Vill du du veta mer? 
 
Det är lite lustigt att skottarna som i stor utsträckning hatar England, verkar älska kungahuset. Men kärleken är nog besvarad - visst har ni sett prins Charles i kilt? Och kungliga semestrar tillbringas med fördel i Skottland.

Skottland - ett vykort

 
Så himla fint det är i Edinburgh!
 
 

Skottland - dåligt med bloggtid

 
Vi har det kul men ganska intensivt här. Mest överraskande är vädret, mest sol och hittills inte en enda droppe regn. Idag har vi bestämt träff i receptionen kl 10 med avsikt att turista i Edinburgh, ska bli intressant.

Skottland - lamm och får

 
Oj, vad mycket får och små söta lamm vi fick se igår! Vi åkte rätt mycket upp och ner för berg och guiden påpekade att ju högre upp man kommer, desto senare föds lammen pga av att det är kallare. Vi fick också se vårblomning i olika stadier på samma vis - magnoliorna nästan förbi i Edinburgh, men på väg upp, gullvivsfält, vitsippebackar, och påskliljor precis överallt. Tidig vår och sen vår på samma dag, alltså.
 
Ja, man får ge honom rätt, närmre Edinburgh var det gott om lamm, men inte uppe på platåerna i highlands. Men var då för blyg för att fråga, ville ju inte visa vilket slags storstadsbo med noll erfarenhet av boskap jag är, har inte lamningen att göra med när tackan blev dräktig?
 
Enligt samma pålästa och pratglada guide finns det 8 miljoner får i Skottland och 5 miljoner människor. Skottarna själva är inga stora fårätare men tar vara på ullen för allt sitt ylle. Köttet går oftast på export till England. 
 
Frågan är hur jag ska kunna njuta av lamm framöver efter att ha sett dessa små ulliga tussar i gröngräset? De allra minsta låg bara i gräset och vilade, de lite större pinnade efter sin mamma på spinkiga små ben.

Konferens Dominikanska Republiken

Hotellentrén
 
Det tar ett tag att smälta den där årliga konferensen - visst är det underbart med bad och sol, med ett helt hotell brandat för oss, möjlighet till party varje kväll... 
 
En av våra Q-bars utanför konferenslokalerna; ja det är grönt som är vår färg
 
 
 Beachparty uppdukat...
 
...men mesta tiden handlar det om konferens och att stärka vår kultur, fokusera på våra kärnvärden, prata om våra välgörenhetsinitiativ och blicka framåt mot gemensamma mål. Det är svårt att sätta fingret på det, men det finns mycket som verkligen berör mig under de här dagarna. Jag är så glad och tacksam över att ha landat på det här företaget.
 
Det är imponerande när 1700 personer får plaströr i olika färger - varje färg har en särskild "ton" - och lär sig olika rytmer baserat på färg och sedan spelar tillsammans så att det låter rikitgt härligt. 
 
Det var fuktigt i mångas ögon när vår CSR-samarbetspartner Medair berättade om sina insatser. Medair specialicerar sig på områden som är extremt utsatta och svårtillgängliga, dit mycket annat bistånd inte når, och där det allra mest grundläggande saknas. Medair kan få stora bidrag från myndigheter under förutsättning att de får in 20% på annat håll. Det innebär att varje skänkt krona blir till fem i bistånd. En grupp från jobbet hade fått följa med Medair till Haiti där fattigdomen är svår, en grym konstrast mot lyxen på vår resort, ändå var det geografiskt inte långt borta - t o m på samma ö. Den här bilden från Syrien fastnade på min näthinna, har inte försvunnit sedan dess. Även här blir konstrasten stor när jag tänker på våra egna barns vardag i soffan med iPad i högsta hugg.
 
 
En dag fick vi en föreläsning av Nido Qubein, en minst sagt fascinerande och karismatisk person. Ett smakprov:
 
 
Han pratade en del om att man borde ha en to-be-list istället för en to-do-list. Och för att bli någon annorlunda krävs snarare att man slutar göra vissa saker än att man bockar av från to-do-listan. Mmm, så är det nog. Och något han sa, som fastnade:
 
Always give without remembering - always receive without forgetting.
 
Jag ska nog scanna YouTube efter fler snuttar med honom.
 
Jag tar med mig ett annat citat från konferensen också, det håller på och maler där inne i huvudet på mig... Jag tror att det var vår nya personalansvariga som sa det:
 
People don't care how much you know, until they know how much you care.
 
Så sant i så många sammanhang.
 
Här en artikel om hur vår VD förklarar varför det är värt den stora kostnaden för vår konferens (från i fjol).

Strandliv i januari

 
Det här är en kollegas bild, från hans morgonlöptur, vore juste att hänvisa till honom, men vill helst inte leda in jobbarkompisarna här...
 
Åh, vad skönt det var! Jag badade nästan varje morgon efter frukost, innan konferensen som började prick 8. Det var lugnt värt tidig uppstigning!
 
Havet var häftigt, alldeles turkost, över 25 grader, mycket finkornig sand, höga vågor och på gränsen till otäckt sug, det var röd flagg mest hela tiden.
 
 
Sen hade vi en ledig halvdag samt hemresedagen då jag inte behövde lämna hotellet förrän halv fem på eftermiddagen. Efter en förmiddag på stranden, och utcheckning, testade jag även en av hotellets 17 pooler, ett ljuvligt litet gömställe med hängmattor och breda soffor att ligga på och en helt härlig pool att simma längder i. Jag både simmade och låg och gungade i skuggan, och åt i serveringen, Club sandwich och en iskall öl.
 
Mysiga lilla poolen
 
 Soluppgång på en annan kollegas foto
 
Det blåste rätt mycket så jag ville inte ta med min iPad = kameran till stranden... ytterligare en anledning att låna de andras bilder.
 
Ja, jag kommer gärna tillbaka tll Dominikanska Republiken! Dock får jag säga att det knappt kan räknas som att jag varit där... lämnade aldrig hotellområdet.
 
I ett annat inlägg ska jag berätta om några av höjdpunkterna från konferensen. Ska bara fiska fram lite fler bilder först!
 

Det finns altaner...

... Och så finns det altaner.
 
 
 
 
 
Jag tackar Kata för uppdateringen, och min lyckliga stjärna för en chans på det andra.

Ändå längtar jag hem lite grann, efter nämnd dotter och hennes lillasyster...


Hard rock hotel

Vilket ställe! Har inte hunnit utforska området fullt ut, men vet att det finns 17 barer, 12 pooler och, utforskat, en underbar strand med ett turkost hav med stora vågor. Istället för att dela rum som planerat, fick ganska många egna rum, bl a jag, och rummet är fantastiskt. Funderar på att testa jacuzzin innan frukost för att bli av med resdammet. Jacuzzin finns nedsänkt vid fontändan på sängen, sen finns det dessutom ett badrum som består av 3 olika rum, där allt är i marmor eller kanske kalksten: en salong med handfat, speglar, bänkar, sen en duschavdelning med 2 duschar, och förstås en toa. Mitt rum går i mörkt trä, guld, med orange detaljer och vintageaktiga bilder på rockstjärnor.
 
Jag bor i en av byggnaderna allra närmast havet, nice, och var man än kliver ut, finns det en pool. Det går små bussar runt området, men det går faktiskt nästan enklare att gå till fots, trevligare också. Bara att jag som alltid yrar går lite vilse.

Igår var det välkomstmiddag, skulle ha varit på stranden, men det blåste upp, och hotade med en skur, så hölls utomhus men under stora segeldukar, så högt uppe att det ändå kändes som att sitta under bar himmel. Det blev ingen sen kväll, med tanke på uppstigning halv fyra på morgonen och sen 2+10 timmar på flyget.
 
men så är jag nu istället vaken klockan 5... Vilket är lite tidigt men inte helt fel, för första sessionen börjar 8 och den är man inte sen till.
 
Och jag kan nästan inte ta in hur påkostat det är, att vi alla, nästan 1700 pers, blir bjudna på allt. Detta är min tredje resa, första, i Mexico, var vi runt 1000, och jag tyckte att det var otroligt stort...
 
 
 
 
 
 
 
 
 

På spaning i Glasgow

Hemma igen, efter ett kort men intensivt möte med Skottland. Det väckte mersmak - hoppas att få tillfälle att åka tillbaka om inte allt för länge igen, mest för att få träffa Julia förstås, men gärna lite turer i det vackra landskapet som jag bara sett på bild och från flygplansstolen.
 
Som vanligt kan jag inte låta bli att lägga märke till ovanliga saker när jag reser någonstans. Efter Glasgow-dagarna kan jag rapportera:
 
  • Det är oftast små tunna servetter, typ Kleenex, på toaletten istället för toapapper på rulle. Man måste rafsa till sig flera stycken för att få samma torkeffekt som ett stycke toapapper.

  • ALLA bär paraply oavsett klädsel i övrigt, och det gör de helt rätt i! Oftast små hopfällbara som ryms i en vanlig jackficka (men som inte tål så mycket blåst). Vi konstaterade att Julia har rätt frisyr för att vistas i ständigt fuktig luft - hennes hår blir lite lockigt och gulligt. Jag som behöver blåsa håret med mousse för att det ska se normalt ut, konstaterar att 10 minuter i Glasgow-luft gjorde jobbet förgäves. Goretex-fodrade skor torde också vara populärt.

  • Man såg inte många hundar, men de som har hund, plockar inte upp lorten. Den ligger kvar till allmän uttrampning och sedan tar nederbörden hand om resten.

  • Det var otroligt billigt att handla mat och husgeråd. På fredagen besökte jag och Julia ett "närliggande" Tesco (nära och bra om man hade haft bil, rätt långt att gå, särskilt med kassar) och köpte ett startpaket av porslin, glas, bestick, ett stekjärn, klädhängare och lite olika husgeråd, div schampo, diskmedel etc, samt mat som skulle räcka ett tag för en fattig student. Notan slutade på 1000 kr; tror att det skulle vara det dubbla om man handlade här hemma.

  • Möbleringen, t ex i vår frukostmatsal, var typisk engelsk. Skotskrutiga (vad annars?) heltäckningsmattor, klumpiga stolar i mörkt trä till för små bord, jättestora bestick till jättesmå tallrikar.

  • Väldigt trevliga människor i hotell, restauranger och butiker. Detta förvånas jag ofta av när jag är på nya platser, så ofta att jag nu misstänker att det är det svenska servicefolket som är avvikande i sin surhet...

Rutigt värre - lite uppdaterat

 
 
 
Det är mycket charmigt, och rutigt här. Varje rum på vårt mysiga hotell är inrett med en viss klans mönster.  Vi bor i Mac Rae-klanens mönster, och hotellet heter Argyll. De organiserar även murder mystery nights, men tyvärr inte just denna helgen. http://www.argyllhotelglasgow.co.uk/. Priset är budget men inte upplevelsen. Jag betalade 2800 kr för flyg ToR inkl 2 hotellnätter m frukost. På plats la jag till en femhundring för att uppgradera till ett double  med plats för Julia. andra natten tänker vi oss att hon sover i sitt studentrum, men man vet ju aldrig.
 
I kväll har vi strosat runt kring Kelvingrove Park, där vi bor, och ätit på en riktigt trevlig italiensk restaurang, Panevino. http://www.panevino.co.uk/ och som vanligt, för mig, kan jag i efterhand instämma i Tripadvisor... http://www.tripadvisor.co.uk/Restaurant_Review-g186534-d3511858-Reviews-Panevino-Glasgow_Scotland.html
 
Det var lite fegt att nobba lokal mat som haggis, men vi tittade på dem på Tesco och förskräcktes av innehållsförteckningen.
 
imorgon hoppas jag att få se någon i kilt!
 
inte helt smidigtatt infoga länkar på iPad men kanske fixar till hemmavid.

Amalfikusten i bilder

Snabbt tillbaka i vardagen... inte minst sedan det känns som höst där ute, kan inte nog känna tacksamhet över det fina vädret vi fick på Julias student.

Här visar jag nu några favoritbilder från semesterveckan i Maiori med omnejd (några bilder har synts i tidigare inlägg), efter att ha samlat in foton från olika kameror och mobiltelefoner. Förutom att det var andlöst vackert, upplevde vi all lokalbefolkning och servicepersonal som otroligt vänliga och genuint intresserade av oss. Stor skillnad från Frankrike och från norra Italien! Något som inte syns på bilderna var de otroliga mängderna citroner som växte (odlades) överallt - jättelika citroner hängde i klasar från träden. Vi förundrades över terasserna som byggs på bergen där citroner och vin odlades. Husen verkade klamra sig fast på sluttningarna.

 
Vår frukostmatsal - under segeldukar på takterassen med utsikt över hela havet... ljuvligt! Just vid det här tillfället var det dock välkomstdrink och inte frukost:
 
 
Amalfi (åkte dit med en sån där röd turistbuss utan tak, väldigt glada att vi inte körde med egen bil med tanke på hur svåra och smala vägarna var):
 
 
På väg till Capri (ja, jag var noga med solkrämen!):
 
Kata och Peter:
 
Otroligt blått vatten:
 
Maiori där vi bodde:
 
 
 
Torre Normanna i Maiori från havet, vi åt sedan middag i restaurangen där, på Malins födelsedag:
 
 
Lyxigt värre med levande humrar som man kunde peka ut till middag... vi valde lite mindre exklusiv mat men fick ändå överraskningar (en liten soppa som entré och sedan friterade squashblommor), och Malin som inte gillade sin handgjorda pasta fick en hel tallrik full med de finaste mandelbiscotti.
 
 

Siesta

 
Medan ni andra gör er redo för dans kring stång, eller kanske mumsar på sill o nypotatis:
 
 
Vi har siesta, t o m poolen nedanför balkongen stänger ett par timmar (respekteras inte precis av alla), och vissa av oss läser, andra sover, någon diskar och ett par pysslar med sin padda...
 
Glad midsommarafton på er!
 
Förresten, Katas bilder från middagen på Malins födelsedag:
 
http://katarinadahlgren.blogg.se/2013/june/torre-norrmanna.html#comment
 
så himla härligt ställe!
 

Malin 9 år

 
 
Idag fyller Malin 9 år, och vi hade inte med en enda present från Sverige. Dock köpte vi ett vykort:

 
 
 
 
nutella till frukost har det iofs varit varje dag...
 
Vi hyrde trampbåt, med rutschkana. För vissa (mig) var det närmast omöjligt att ta sig upp igen efter bad. Andra klängde glatt upp och ner hela tiden.
 
 
 
 
Det var jättefina vyer upp för de branta kullarna där det växer vin och citroner överallt. Däremot var det svårt att fota i den gungande båten utan att blöta ner kameran allt för mycket..
 
 
Här vill vi gärna äta middag i kväll:
 
 
Glass, såklart
 
 
 Och poolbadet pågår sedan timmar tillbaka, endast jag har gett upp och njutit av en dusch.
 
 Malin överväger om det kanske inte är bättre att åka trampbåt än att få paket. Bra om man kan nå sådana insikter redan som nioåring!
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0