Glimtar från en äventyrsresa

Det blir ofta lite spännande när jag är ute och reser. Jag har noll lokalsinne och kan vara rätt klantig överhuvudtaget.
 
I fredags var det dags, jag skulle direkt från jobbet köra till Tjörn tillsammans med min Mor. Henne hade jag först råkat lura att stiga av 2 hållplatser för sent (jag var så säker på att Scheeleparken precis utanför jobbet var ändhållplatsen). Mor är ungefär lika yr som jag; dessutom nyss fyllda 75 och lite ledbruten, hon irrade omrking lite på Ideon innan hon fick skjuts med en budbil till vår entré. Jag var lite försenad och stressad.
 
Men vi kom iväg, och bortsett från att Mor satt med byxorna nere efter att ha spillt ut en flaska vatten över sig och skulle justera sina stödstrumpor, lite vägarbeten och sånt, gick det ändå hyfsat, ända tills vi kom till Tvååker.
 
 
Ojdå.
 
Vi funderade på om vi skulle övernatta i Varberg, ta taxi till Tjörn eller hur detta skulle lösas. Tilläggas kan att vi hade det kalla vinet till middagen (samt ytterligare 10 fl till resten av helgen) tillsammans med normala saker som lakan, kläder, badkläder, krukväxter, några kilo frysta plommon, födelsedagspresenter, tomburkar och mycket annat i lilla bilen.
 
 
Men räddningen kom i form av bärgningsbilen och en ängel till kille som letade upp hjulet i terrängen, lånade bultar från de andra hjulen, skruvade fast det, gav tips och råd, ledsagade oss till macken där jag köpte ett fälgkors. Gissa om jag var nöjd med att ha löst mitt livs första assistance-försäkring för mindre än 2 månader sen.
 
Vi fortsatte vår färd, ett par timmar försenade, och fick stanna då och då och nyttja fälgkorset dessutom.
 
Moster och kusiner väntade snällt på oss med fisksoppa, vinet var kallt, plommonen bara halvtinade och vi ganska lyckliga när vi kom fram efter ytterligare ett vägarbete och bara marginella vilsekörningar.
 
Sen blev det umgänge, sus och dus, kultur, yoga och salta bad om vartannat. Se själv.
 
 
Lars Lerins konst på Akvarellmuséet i Skärhamn, gör sig förstås inte fotad via mobilkamera
 
 
Muséets uteplats
 
Glitter (och Mor) i havet som höll 18,5°
En bad-selfie
 
Sorry, kommer aldrig mer att uppskatta "havskräftor" från fiskbilen eller Ica. Detta var havskräftor. Man blev stoppmätt på 5 st.
 
Jag imponerar genom att peta ut hela klor
 
Supertrevlig helg (om man nu inte fokuserar på Tvååker) för oss kusiner och våra mödrar! 

Göteborg, lite snabbt

 
Vi körde hem efter vår västkustentur och pustade ett par dagar, sen åkte vi till Göteborg för att gå på Universeum och Liseberg, med en övernattning emellan.
 
För er som inte varit på universeum, så är det ett jättefint upptäckarställe med bl a en regnskog med fritt flygande fåglar, det finns också akvarier med stora stora havsdjur. Man kan också lära sig, och testa allt möjligt om rymden och kroppen och naturvetenskap. Eftersom det var över 30 gr ute kan jag intyga att det var skönare i havsdjupen än i den inglasade regnskogen.
 
Här, Malin i dinosaurieparken:
 
 
Kata var inte fullt så road
 
Men nästa dag var höjdpunkten för oss alla såklart, Liseberg! Vi hade skaffat förtidsinträde till den nya balla attraktionen Helix en timme innan parken öppnade på riktigt. Så värt det, vi hann åka den 5 gånger innan folket rusade till.
 
 
 
Det kostade inget extra, man fick det bara för att man bokade biljetterna samtidigt m hotellövernattningen. Också mycket praktiskt att hotellet fixade med åkbanden etc, ingen kö för det.
 
sen åkte vi allt annat, nästan, populärast var flume ride o kållerado där man blev nerblötad i värmen.
 
Vi bodde på Heden, hotellet var helt ok, hjälpsam personal, lagom promenad till Liseberg, justa rum och rätt billigt paketpris, men de andra gästerna... vi avvek helt klart utan expanders i öronen, stora fula tatueringar med dödskallar, foppatofflor, uppvisandes leopardfärgade underkläder.
 

Min familj

Oftast tänker jag på min familj som Peter och barnen; nu vet jag inte riktigt om jag är familj med Peter längre heller. Men den andra familjen, den som fanns först, den gör sig påmind i sin helhet någon enstaka gång, typ ett dygn på 9 år. Igår var de här, två av mina bröder och mina föräldrar! Idag har storebror gett sig av till Amsterdam och i morgon åker lillebror hem till Ecuador igen.

 
Jag som alltid brukar vara längst och störst, er nu nästan lite liten ut! Jag blev liksom inkilad med mina axlar under mina bröders armhålor.
 
Föräldrarna var nog glada att ha oss församlade en stund. Vi hade en trevlig middag här; vi var faktiskt 5 till; Kata och Malin, Johans 6-åring Nico, Mats väninna Pam, samt Peter.
 
Katarina fotade.
 
Kata är mycket förtjust i sin lilla kusin:
 
 
Nico är jättegullig och lätt att ha med att göra; tyvärr har vi lite kommunikationsproblem då han inte pratar svenska och vi andra bara stapplande spanska. Men det går att leka ändå. Särskilt fotboll är populärt!
 
 
Här har nog Malin gjort mål på Nico.

Midsommar i bild

Vi firade midsommar i Falsterbo; jag och tjejerna. Kata bjöd dit några kompisar och de var jätterara. Visserligen stack de iväg på sent påkommen fest men huvudsaken var att de kom hem i gott skick.
 
Vädret var ju lite fram-och-tillbaka och vi åt middag inne. 
 
 
Kransbinderi
 
 
 
På väg mot stranden på midsommardagen
 
Gymnastik!
 
 
 
Många badade i havet
 
En vy jag aldrig blir mätt på

Småsaker att glädja sig åt...

 
Nya Muminmuggar, den högra ur kollektionen Tove 100 år
 
Vissa dagar är jag välvilligt inställd till världen och blir så glad av små saker. Jag kan bli löjligt lycklig över saker som är snygga att titta på...
 
Ett sommarkort
 
I lådorna dyker det upp små skatter som jag nu får ha framme hur mycket jag vill.
 
Stora musselskal som jag inte minns var jag har plockat; tror Kalifornien
 
Brevpress av Muranoglas från Isola Bella
 
Ett får och ett lamm som jag fått av Mor för längesen
 
Getrams från Falsterbo som blommar i trädgården
 
Frukost framdukad utomhus
 
Stora saker att glädja sig åt:
 
När döttrarna kommer med ut och äter frukosten
 
Julia har varit här en vecka nu och det har varit jättemysigt men lite stressigt för henne, mycket som skulle hinnas med. Det var förskräckligt få stunder vi hade tillsammans hela familjen eller ens alla 3 systrarna på en gång. Är inte den ena borta, så den andra, eller den tredje.
 
I morgon är det jag som skjutsar henne till Kastrup strax efter 05. Gäsp!

Skottland - Camera Obscura

Malins huvud serverat på ett fat!
 
Nej, varje litet ögonblick på vår Skottlandstur ska inte få ett eget blogginlägg, bara lugn! Men det finns några highlights som inte får glömmas, och då sparar jag dem här i mitt bästa arkiv - min blogg.
 
Edinburgh var fantastiskt vackert, och det fanns så mycket att se på så kort tid. Vi fick helt enklet välja bara ett par små saker. Vi hade förstått att mycket sevärdheter låg utmed the Royal Mile, och vi fick tipset att börja vid slottet som ligger högst upp i ena änden, för att på så vis också få nerförsbacke. Smart. Men vi gick inte värst långt på den - första, bästa och mest utmattande stoppet var på Camera Obscura. Det var ett torn med 5 våningar av olika optiska illusioner som jättekaleidoskop, hologram, värmekamera, kikare mm, och det mesta kunde man testa på sig själv. Mycket kul! Huvudattraktionen var dock den 160 år gamla Camera Obscura, en liten spegel som var finurligt placerad högt uppe i tornet, och som fångade solljuset på ett sätt så att det gick att projicera bilden på ett urgröpt träbord i en alldeles mörk salong där kanske 40 personer åt gången släpptes in (på en tid som man fick redan i entrén). Guiden var mycket underhållande och kunde genom att dra i ett snöre flytta spegeln så att vi fick se 360° av Edinburgh. Det kändes bara litegrann som smygfilmning av stadens människor...
 
 
På toppen av tornet fanns också kikare där man kunde se ut över hela Edinburgh, eller bara ta foton:
 
Det var så läckert att se havet vid stadens slut.
 
Edinburgh castle

Skottland - dåligt med bloggtid

 
Vi har det kul men ganska intensivt här. Mest överraskande är vädret, mest sol och hittills inte en enda droppe regn. Idag har vi bestämt träff i receptionen kl 10 med avsikt att turista i Edinburgh, ska bli intressant.

Utmanad - ständigt!

Det är härligt att ha barn, inte tu tal om saken, men jämt ska man bli utmanad... man måste liksom vara på sin vakt så att man inte svarar Ja på något man borde ryta Nej till. Senaste små utmaningarna:
 
Yngsta dottern rusade ur sin pappas bil idag bara för att hojta till mig att hon rullat ner för himlabacken, stolt pekandes på smutsiga byxor. Tack för den upplysningen liksom.
 
Mellandottern försökte övertala mig att sjukanmäla henne i morgon för att gympavikaren har rykte om sig att köra värsta militärfysen. Självklart sjukade jag inte henne. Samtidigt är hon pigg på att åka på ett utbytesår och ska börja övningsköra.
 
Och äldsta dottern, hon ville låta introducera sin lillasyster till de nya skotska vännerna, så om Kata kunde få komma med henne till studentkorridoren medan jag och Malin kunde hålla oss till hotellet nästa vecka när vi ska hälsa på? Detta gick jag med på (en kväll) även om jag mycket väl begriper att det finns stor risk för att ingen av dem är i toppform dagen efter.

Ett farväl

Idag var jag ToR till Borås för att vara med på begravning för min morbror.

Jag ska inte gå in på sorg och saknad och allt det där, värst för min moster och mina kusiner förstås. Det vet ni nog alla allt om.
 
Men jag vill ändå berätta om begravningen! Den var helt och hållet regisserad av min morbror. Det enda han nog inte förutsett var att Sverige skulle spela hockey precis under akten - det hade han nog tyckt var lite dålig tajming.
 
I kyrkan fanns det en pianist, en trumpetare och en sångare som gjorde rättvisa åt en del av hans favoritmusik:
 
 
 
 
 
Tillsammans sjöng vi:
 
Och efteråt var det mat från buffébord, polsk öl och snaps. Och skojiga snapsvisor, en som min morbror själv skrivit. Och en hel del roliga anekdoter från hans olika upptåg. Och tårta och kaffe.
 
Så leende genom tårarna för de allra flesta som var där. Det får gärna vara den sortens tillställningar om jag ska gå på begravningar igen.
 
Efter 7 timmars bilkörning är det nu rätt skönt att vara hemma.

Tidsfördriv

Ah, ett perfekt sätt att inte få något annat gjort... precis vad jag behöver!
 
 
Och man blir galen det är jätteroligt att bilden på paketet bara är lite inspiration till hur stadsbilden såg ut för 100 år sen... och pusslet är hur det ser ut idag. Wasgij heter pusslen som finns i många olika varianter!
 
Nu tvingar vi oss att pausa, jag är lite rädd att andra kommer att bygga i dagsljus medan jag är på jobbet i morgon.
 
 
Såhär kan de se ut om man använder en riktig kamera och har belysning i rummet... vi har dock nöjt oss med bara 1 x 1000 bitar.
 
 
 

Lite jul

Ah, har varit en skön julafton, vi hade bestämt att fira tillsammans trots att vi separerat för att det var den första frågan barnen ställde "Hur blir det med Julen?" och det var ju ganska skonsamt för oss också att inte behöva hitta på nya rutiner när allt är så nytt.

Jag drog då vinstlotten och blev hembjuden, Peter behövde inte hjälp med något, så jag höll mig diskret undan tills 17 då det var samling.
 
Jag hade för övrigt två söta tomtar här hemma, Julia skulle göra sitt första tomtejobb hos Victoria i Vintrie.
 
 
Det bästa var att Julia insåg hur obekvämt det var att vara så tjock, det skulle hon akta sig för. Jag påminde om att det är så det känns att vara gravid.
 
Och jag får kanske ta tillbaka att jag helst handlar klappar till mig själv. Jag fick många fina och praktiska presenter. Den första låg i brevlådan redan på morgonen:
 
 
En gullig hammare i damstorlek med inbyggda skruvmejslar i skaftet från en av min mors väninnor som önskade mig lycka till i nya huset. Det är sådär hjärtevärmande och omtänksamt som gör en riktigt glad!
 
Peter bjöd på julmat som förrätt och på texmexlasagne till huvudrätt. Så mycket godare än lutfisk, jansson, brunkål och allt det där! Sen hade vi olika tårtor till efterrätt samt köpta men jättegoda mandelmusslor (mitt bidrag faktisk) till kaffe/dessert.
 
Det var vi 5 samt min (ex-)svärmor och (ex-)svåger. Mina föräldrar njuter av sol, värme och lillebrors familjs sällskap. Jag fick många fina klappar, böcker, Kusmite, sekatör, Skottlandskalender för att nämna några.
 
Det var inte helt fel att lämna partyt vid 22.30 och dyka hem i soffan och den egna granen ändå.
 

Julkort

Jag känner på mig att jag misskött julkorten lite i år. Jag beställde något färre än jag brukar, och de är nästan slut, så det tyder ju på att jag skickat en del, men jag vet med mig att de viktigaste adresserna många gånger inte står i adressboken utan måste slås upp på Eniro eller delas ut för hand. Och det känns som att jag nog missat en del där.

Vi bestämde att skicka dem neutralt och bra med "familjen Dahlgren" förtryckt på baksidan, så kunde vem som av oss skicka utan att vi verkade mitt i en skilsmässa... fast i själva verket är det jag som har skickat allihop som vanligt.
 
Själv har jag fått en trevlig liten hög som jag har hängt upp på ett nytt sätt. Vet inte om det här med eftersändningen har ställt till det - jag har inte fått några av de ca 10 sedvanliga korten från USA (och de hängde inte hemma hos Peter heller när jag var där igår - han har hängt upp dem på vanligt sätt på dörren intill vardagsrummet). Men det finns ju en chans i morgon också!

Hur som, till er som känner att ni borde ha fått ett julkort men inte fått något, gläd er lite digitalt:

 
Bilden är tagen av Yvonne Rambring på Exhibibild strax innan Julia reste till Skottland.
 
Vi fick flera andra fina bilder med oss också, t ex den här, som jag har på väggen själv. 
 
 
Andra har blivit fina julklappar.
 
 

Helgbestyr

Jag skrattar lite åt mig själv, som kände mig helbokad hela helgen; nästan lite stressad, då Julia är hemma på blixtvisit, hon hade ett dussin kompisar på fest här igår, vi ska ha släktmiddag i kväll, och så hade vi en massa små ärenden att fixa.
 
Nu sitter jag här helt ensam och sysslolös... har redan dukat med hjälp av Malin, det är för tidigt att börja med maten. Jag har varit med Julia och Kata till Emporia och alla ärendena gick bra och snabbt, Julia körde med den äran (har inte hunnit träna sen hon fick kortet ett par dagar innan avresa till Skottland). Nu sover hon, Malin är hos en kompis, Peter är i förrådet och mekar med cyklar, Kata är på träning... men skönt är det! Hinner lite oväntat sköta bloggen också.
 
I morgon avser vi att ta en promenad till kyrkogården så att Julia får besöka sin farfars grav, runda mitt nya hus, och sedan bjuda Peter på Fars Dags-tårta. Tjejerna hade chans att köpa nån tjusig tårta men valde ändå Almondy... Sen reser Julia efter lunch igen. Mycket mysigt att ha henne hemma i alla fall! Ser fram emot jullovet då hon stannar lite längre; ev kommer även pojkvännen en del av tiden.

Ett nytt kapitel

Vigselring från 1992, förlovningsring från 1989
 
Nu är det dags att vända blad, med besked! Ringarna ligger i byrålådan och skinnet på vänster ringfinger som inte sett dagens ljus på över 20 år börjar så smått att smälta in med resten.
 
Peter och jag ska gå skilda vägar - det är såklart en jättestor förändring och jag har inte lust att gå in på detaljerna här (är lite trött på ämnet i största allmänhet). Kortfattat kan man säga att under rätt lång tid har vi båda ansträngt oss rätt mycket för att vara den andre till lags, men utan att lyckas särskilt bra. Det är inte roligt att gå och göra våld på sin person, och det är inte heller roligt att leva med en som inte får vara sig själv.
 
Men vi är överens och det går städat till - kanske också det ett tecken på att känslorna svalnat - att vi klarar av att göra det här utan en massa bråk och liv. Det alla vill veta är om någon av oss har träffat en ny (svar nej) och hur det blir med boendet.
 
Peter bor kvar och jag ska flytta 800 meter bort i riktning mot Limhamns kyrka. Vi får Malins skola mitt emellan våra hus på det viset. Jag flyttar om en månad! Vi ska samsas om barnen - till en början ska jag ha dem 10 dagar av 14 - Peter varannnan torsdag-söndag. Vi tror att det är bra för barn att ha en fast punkt men såklart att de måste ha kontakt och vardagsliv med båda. Peter avser att träffa dem (och mig) även när barnen bor hos mig, hjälpa till med skjutsningar etc, och det uppskattar jag förstås.
 
Samtidigt som det är sorgligt och kan kännas som ett misslyckande, är jag otroligt tacksam över allt vi har haft - främst våra tre fina barn! Glädjen över barnen har varit vårt bränsle många gånger. Och vi har haft många roliga stunder. Vi kan fortfarande skratta och skämta, även över det här med att skiljas åt, fast ibland fastnar skrattet i halsen eller låter lite ihåligt.
 
Responsen som jag fått av dem jag berättat för är också enastående - så många har erbjudit hjälp och stöd på alla tänkbara sätt. Det värmer i hjärtat.
 
Peter och jag träffades när jag fortfarande var tonåring - mitt emellan Julia och Katarina i ålder. Vi har alltså blivit vuxna tillsammans och tagit alla stora beslut tillsammans. Det är inte utan att det känns lite läskigt att bli själv om allt. Å andra sidan känner jag mig mogen uppgiften, skönt nog.
 
Jag utlovar inredningsreportage och statusrapporter med tiden!

Skolstart

I måndags var det skolstart för två av tre döttrar. Den tredje drönar kraftsamlar fortfarande.
 
Katarina började på gymnasiet - det började med att hennes namn inte fanns med bland kuverten till resp. klasser, och hon fick frågan om hon verkligen var säker på att hon hade en plats... men det ordnade sig till slut. En lite knasig start!
 
Och Malin - hennes skolstart i trean stod det om i Sydsvenskan idag.
 
 
Läs mer här. Mest är de utomhus och slipper läxor så länge de inte har klassrum.
 
Men Malin är glad och nöjd - hon har fått både träslöjd och husnycklar.
 
Och jag, jag är gladast av alla, för äntligen är det lite ordning på torpet med uppstigning på morgnarna och läggning på kvällarna!
 

Tivoli!

Idag åkte vi till Tivoli, hela familjen plus två extrabarn - Malins kompis Gustav och Julias finska "syster" Meri - tjejen hon delade rum med under hela utbytesåret i Nya Zeeland.
 
Gustav och Malin tar täten!
 
Det var roligt, som alltid, att vara på Tivoli. Då jag tror att många börjat jobba igen, och då väderprognosen var sisådär, var det inte så mycket folk och mest ganska korta köer. Vi delade på oss och mötte upp tonåringarna för ett par matstopp, bara. Nu lånar jag lite bilder från Tivolis sajt och recenserar de bästa åken från idag!
 
Längst köade vi till Slänggungorna / Himmelskibet... jag har åkt den en gång innan men det blåste mer idag och det var riktigt läskigt då vinden verkligen tog tag i gungorna, 80 m upp i luften. Fin utsikt men nästan så att man inte kunde njuta av den...
 
 
Årets nya attraktion Örnen / Aquila var kul! Det var mycket upp-och-nervänt läge, men den höll en behaglig rytm så att man visste vad som skulle komma.
 
 
Men Demonen kvarstår som min favorit! Den erbjuder loopar, G-kraft, överraskningar, full fart. Det blev 3 eller 4 åk med den!
 
 
Alla fem barnen uppskattade allt och ingen bangade för någon attraktion! Mycket kul! De åkte dessutom Fritt fall en hel del; en av de få attraktioner som jag inte uppskattar.
 
På Tivoli ser man alla slags människor - från ganska luggslitna typer till mormödrar med klirrande juveler, foppatofflor blandat med designerväskor, och många olika språk talades. Det fanns också dahlior som nådde mig till bröstet, och en vit påfågel som spankulerade omkring och lät sig fotas. 
 
 

Lilla familjen

Plötsligt var vi bara tre...
 
Katarina är på språkresa i San Diego, snart har halva tiden av 4 veckor gått. Det är tomt utan henne - Kata är rätt sällskapssjuk och kommer nästan alltid ut i köket när man är där etc.
 
Och så idag när vi höll på med lite trädgårdsgöra i högsommarvärmen  (för en enda gångs skull stod jag i bara trosor och linne och klippte upp grenar på gräsmattan), kom Malins kompis Gustav, Malin själv, Gustavs två bröder och pappa in och undrade om inte Malin fick följa med till deras sommarland några dagar... ville hon såklart!
 
Så nu är vi bara tre, men även om det är lite ödsligt, är det skönt på sitt sätt, en föraning om hur det kan bli här framöver. 
 
Julia och jag har varit några timmar på ett fullsmockat Scaniabad, 21° i vattnet och nästan stilla, sen tog vi en fika i liggfåtöljerna på Espresso House i Västra Hamnen. Mycket skönt det med!
 
I morgon har jag tagit bondpermis och ska en tur till Falsterbostranden på fm, på kvällen väntar ytterligare en rosépicnic - verkar vara ett tema nuförtiden. Fast igår bröts mönstret av champagneparty... trevligt såklart men att släcka törsten med Moët Chandon i eftermiddagsgasset får man betala för idag... något tung i huvudet...

Amalfikusten i bilder

Snabbt tillbaka i vardagen... inte minst sedan det känns som höst där ute, kan inte nog känna tacksamhet över det fina vädret vi fick på Julias student.

Här visar jag nu några favoritbilder från semesterveckan i Maiori med omnejd (några bilder har synts i tidigare inlägg), efter att ha samlat in foton från olika kameror och mobiltelefoner. Förutom att det var andlöst vackert, upplevde vi all lokalbefolkning och servicepersonal som otroligt vänliga och genuint intresserade av oss. Stor skillnad från Frankrike och från norra Italien! Något som inte syns på bilderna var de otroliga mängderna citroner som växte (odlades) överallt - jättelika citroner hängde i klasar från träden. Vi förundrades över terasserna som byggs på bergen där citroner och vin odlades. Husen verkade klamra sig fast på sluttningarna.

 
Vår frukostmatsal - under segeldukar på takterassen med utsikt över hela havet... ljuvligt! Just vid det här tillfället var det dock välkomstdrink och inte frukost:
 
 
Amalfi (åkte dit med en sån där röd turistbuss utan tak, väldigt glada att vi inte körde med egen bil med tanke på hur svåra och smala vägarna var):
 
 
På väg till Capri (ja, jag var noga med solkrämen!):
 
Kata och Peter:
 
Otroligt blått vatten:
 
Maiori där vi bodde:
 
 
 
Torre Normanna i Maiori från havet, vi åt sedan middag i restaurangen där, på Malins födelsedag:
 
 
Lyxigt värre med levande humrar som man kunde peka ut till middag... vi valde lite mindre exklusiv mat men fick ändå överraskningar (en liten soppa som entré och sedan friterade squashblommor), och Malin som inte gillade sin handgjorda pasta fick en hel tallrik full med de finaste mandelbiscotti.
 
 

Siesta

 
Medan ni andra gör er redo för dans kring stång, eller kanske mumsar på sill o nypotatis:
 
 
Vi har siesta, t o m poolen nedanför balkongen stänger ett par timmar (respekteras inte precis av alla), och vissa av oss läser, andra sover, någon diskar och ett par pysslar med sin padda...
 
Glad midsommarafton på er!
 
Förresten, Katas bilder från middagen på Malins födelsedag:
 
http://katarinadahlgren.blogg.se/2013/june/torre-norrmanna.html#comment
 
så himla härligt ställe!
 

Maiori

 
 
Ger upp resdagboken i år, och inte är det mycket bevänt med bloggandet heller, trots helt ok wifi... Men skönt är det, och väldigt syditalienskt. Mycket billigare än Frankrike de två senaste åren. Här några paddbilder.

Vår frukostmatsal:

 
Vår balkongutikst:
 
 
Tvärs över gatan:
 
 
 
Det vore synd att klaga!
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0