Jag heter inte Miriam

 
Majgull Axelsson är utan tvekan en av mina favoritförfattare, tror inte att några böcker gjort djupare intryck på mig än hennes Rosario är död och Långt borta från Nifelheim.
 
Den här senaste handlar om 85-åriga Miriam som är på vippen att avslöja sin livslögn, att hon inte alls var judinna som överlevde både Auschwitz och Ravensbruck, utan romsk, och att hon fick identiteten till skänks genom att stjäla en död flickas klänning.
 
Kulturnytts recensent tyckte att hon fördjupade sig för mycket i koncentrationslägernas grymhet, men jag får säga att jag tror att vi ska vara rädda om dem som fortfarande berättar. Ögonvittnena är ju inte så många längre.
 
Men Majgull skriver också så jädrans bra om hur det är att vara människa, hur det är att vara barn och förälder, man och hustru, om skam och skuld, hur minnen och fantasier kan bli mer verkliga än verkligheten, och en massa annat, med samma skärpa. Här ett utdrag som jag tror att många kan känna igen sig i, hur man inte alls känner sig vuxen fast man är det:
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0