En man som heter Ove

 
Som straff för att jag var så jädrans nöjd med mig själv och livet i fredags kväll, slog magsjukan till bara några timmar senare. Igår var jag så trött att jag inte ens orkade sitta upp i sängen, men idag är jag på bättringsvägen och lite uttråkad. Visste att jag kanske hade någon bok i Letton med någon enstaka dag kvar innan bibliotekslånet går ut - hade laddat in inför USA-resan. Jodå - En man som heter Ove av Fredrik Backman, en galen bloggare som får mig att skratta regelbundet.
 
Perfekt, tänkte jag, lite lagom rolig läsning från sjukbädden. Det började ganska kul med 59-årige Ove, en principfast man som bara önskar lite ordning och reda, men som omgivs av slynglar, tokiga fruntimmer, sprättar, utlänningar som stoppar saffran i riset, och idioter som kör japanska bilar. Men sen kommer ett styng av allvar, när man får kika tillbaka i Oves barndom, och i hur det var när Sonja levde. Vi får också veta om hur de bästa vännerna Ove och Rolf blev osams för alltid när Rolf gick och köpte en BMW. Nutid varvas med minnen, och Ove, som är väl förberedd för att ta livet av sig, blir hindrad gång på gång, av grannar som inte vet hur man backar med ett släp, av en luggsliten katt som absolut inte ska släppas in i huset, av förbudsbrytare som kör med bil inne i bostadsrättsområdet.
 
Jag får väl skylla på sjukdom, men medger att jag snarare snörvlat än skrattat mig igenom boken. Jag tyckte väldigt mycket om den.

Kommentarer
Postat av: Ingrid

FY för magsjuka!!! Och så ordar vi inte mer om det...
Är det lite trend att skriva böcker med gamlingar i huvudrollen? Är det OCKSÅ ett 40-talistsyndrom? Jag tänker på "100-åringen som klev ut..." m fl.

2013-02-10 @ 22:31:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0