Avledning

Föreställ dig följande: En något morgontrött 44-åring tog sig samman och fällde än en gång sätena (jobbigast: att plocka bort nackstöden) i lilla lastbilen Skoda Fabia (det går t ex att frakta 4 matsalsstolar eller 4 flyttkartonger i den), hasade ner för isbelagd garagenedfart, stretade fullastad uppför några gånger, packade lilla bilen full med kartong och andra sopor i snögloppet, for ut till återvinningsstationen. Med dålig sikt bakåt pga överlastad bil, backade hon sakta upp till kartongcontainern, där det finns 2 markerade platser på snedden. In framför kastar sig en PorscheSuv, ställer sig på tvären över båda platserna med några pizzakartoner att kasta, töntig vit keps hade han också. Hon kokte men orkade inte skälla på stekaren, utan väntade tills han var klar, och så backade hon till och tömde bilen på sopor, fortfarande snöglopp och rätt blåsigt (svårt att kasta stora kartongstycken). Var mer än nådigt ilsk när hon satte sig på förarplatsen, P1 malde... men det var ju Mark Levengood. Han pratade om olycklig kärlek mellan kanslist och vaktmästare på en finsk skola på 80-talet, drog paralleller med Shakespeare, plötsligt satt 44-åringen och smålog och stekaren kändes bara som en banal parentes. Honom; Mark alltså, borde man alltid ha i beredskap som pulssänkare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0