Borta för alltid

 
Mina svärföräldrar i fjol, Julias hemkomstfest i maj - Kata har fotat
 
Så har döden slagit ner också hos oss; vi som alltid haft varann och inte riktigt varit beredda på något annat. Min svärfars liv tog slut i lördags, efter en ganska kort tids sjukdom. Visst visste vi att det skulle sluta så, men nu? Redan? Han fick cancer och det var skönt att plågan blev kort - han fick diagnosen för bara 4 veckor sedan.

Jag tar sällskap av Coldplay i tankarna:

Those that are dead, are not dead, they're just living in my head...
 
När döden kommer, stannar tiden liksom till, och det tar emot att få den att börja gå framåt i vanlig ordning igen. Jag är både splittrad och ledsen och väldigt trött. Tror och hoppas att allt lättar lite efter begravningen. Det värmer i hjärtat hur många som hör av sig, bryr sig, och pratar lite exta snällt med oss de här dagarna.

Kommentarer
Postat av: Li

Jag har ju träffat din svärfar en gång, minns honom som väldigt trevlig och han hade en hel del att berätta den korta bilturen hemifrån er till Isstadion. Jag beklagar sorgen.

2013-04-24 @ 22:50:56
URL: http://li-amadeus.blogspot.com
Postat av: Fru C

Beklagar. Det är rent ut sagt skitjobbigt! Här skulle jag ha skrivit kram - om jag nu varit av den kramiga typen.

2013-04-26 @ 08:51:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0