Flytta litegrann...

Jo, jag har ju hållit på en del med föräldrarnas flytt och på det hela taget är det väldigt positivt att de rensar och att de kommer till ett nytt och fint hus!

Själva flyttandet har erbjudit vissa utmaningar - t ex tror föräldrarna inte på flyttkartonger utan flyttar hellre i tygkassar, plastkassar med ett handtag, korgar etc. Framför allt har de flyttat det allra mesta själva, före och efter flyttfirman, vilket ju går när man bara flyttar några kvarter och man har en månad på sig. De rara köparna har låtit föräldrarna fortsätta nu även efter att de tagit över och fått nycklarna... Mor och Far har en nyckel kvar samt får förvara saker i garaget så länge. Väldigt snällt, även om det inbjuder till att dra ut på det sista.
 
Jag har hjälpt till med ett par ställen som har varit föräldrarna övermäktiga, t ex matkällaren med hundratals krukor, kakburkar och glasgrejor. Jag stålsatte mig och skulle INTE ta med saker hem, och jag bestämde mig också för att inte lägga mig i varken vad de (Mor) ville kasta eller ville spara. Jag medger att det kändes trist att kasta fullt dugliga saker men allt passar inte på loppis eller till välgörenhet. En hel del har ändå gått till sådana ställen.
 
Jag hade tänkt att allt som är lagat eller har nagg = kasta, och i glasinsamlingen hamnade då bl a en blå vas som jag minns från min barndom, med ett nagg. Nästa dag skulle jag köra tillbaka och köra med det utsorterade på tippen, och flera gånger under natten vaknade jag och undrade om vasen blivit krossad eller om den fortfarande var (nästan) hel. När jag kom tillbaka fanns den där, fin med sitt lilla nagg, och stoltserar nu på min fönsterkarm. Mer principfast än så var jag alltså inte.
 
 
Jag trodde att den alltid hade funnits men nu berättar Mor att hon fick den i 35-årsdag av sin lite udda farbror Nisse. Då var jag alltså 5 år. Jag har tillbringat timmar vid den vasen och tittat på hur ugglans ansikte blir till dess mage på en annan sida, och sen ansikte igen. 
 
Såklart har jag kollat upp glaskonstnären Lars Hellsten:

Lars Hellsten genomförde sin utbildning på Konstfack till skulptör och keramiker och hans fantasibyggnader med pittoreska torn gjorde Lars Hellsten snabbt till en av de främsta företrädarna för 60-talets nybarocka glasstil. Lars Hellsten kom till Orrefors 1972 till och han tog med sig sin långa erfarenhet av gjutning i former av järn eller aluminium.

 

Lars Hellsten blev känd på Orrefors med sina kraftfulla, gjutna kristallskulpturer som han utvecklade i 30 år. Lars Hellsten är väldigt inspirerad av naturen och detta kan man bland annat se i Eden-servisens lövformer eller i hans gjutna Mussla. Det som är ett kännetecken för Lars Hellsten och hans glaskonst, är den återkommande klotformen och den blå färgen. Orrefors har även en nyans som de har kallat ”Lasse-blå”.

 

Jag räddade också min mors supersöta brudklänning från 1961 från förgängligheten, sydd av min mors moster (liksom min moster sydde min) och så har vi ju fått ett nytt fint piano - även det ett föremål som mina barnfingrar kartlagt noga noga. Det har stått hemma hos min farmor och farfar.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Vilket ENORMT arbete att flytta ett helt hem där man bott så många år. Ni har ju varit fantastiskt duktiga allihop!!! Skönt med snälla köpare!
BRA att du räddade några saker. Tror inte du kommer att ångra dig. Jag gillar också ugglevasen och förstår dina barndomsminnen kring den.

2012-10-09 @ 23:35:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0