Fira storebror

Snart 50 - kan man inte tro!
 
Helgen har tillbringats med en stor dos släktumgänge! Min äldste bror Mats är hemma från USA (där han bott i över 30 år), och eftersom det bara är ett par veckor till hans 50-årsdag passade vi på att fira tillsammans med våra 3 kusiner som vi umgicks flitigt med som barn och deras mor (vår moster). Åtminstone en av kusinerna har undanbett sig att visas upp på Internet och det respekterar jag såklart. Mats har inte träffat vår moster eller kusinerna på 12 år!! Föräldrarna träffade han för 6 år sedan, och för 4 år sen åkte Peter, jag och barnen och hälsade på honom i Kalifornien. 
 
I fredags kväll träffades några av oss hemma hos Mor och Far i nya huset och åt fisksoppa; från min familj var bara jag med. Efter middagen följde kusin Nillan med hem och sov över här, medan min moster och Mats närmaste kusin Mimmi (närmast i ålder och också den han umgåtts mest med) sov över hos föräldrarna.
 
Mats och min moster och Nillan och Mimmi åkte till Falsterbo nästa förmiddag och tittade till huset där vi alla vistats som barn, och gick en tur på stranden. Jag stannade hemma och pysslade med lite som behövde göras på hemmaplan, efter en superstressig vecka.
 
På eftermiddagen ville jag gärna att vi tillsammans skulle åka till slottsträdgårdarnas café. Det var pangväder, så vi var inte de enda med den planen precis... eftersom jag hade med mig alla mina barn fick vi köra i 2 bilar och det var nästan omöjligt att bli av med dem (bilarna; inte barnen), men till slut gick det. Det var så fint höstväder och Katarina var tjänstvillig fotograf.
 
 
Kön till caféet var väldigt lång, men vi nyttjade tiden till att kapa åt oss bord och till slut 8 stolar; sedan njöt vi av latte och morotskakor i solskenet under trevligt småprat, och flanerade lite efteråt.
 
Visst ser det mer ut som sommar än andra hälften av oktober på dessa bilder?
 
 
 
 
På kvällen anslöt ytterligare en kusin, Tina, som är mest jämnårig med mig, och så bjöds vi på oxfilé, Amarone, glasstårta från Lejonet och Björnen Lilla Glassfabriken, och hade en riktigt trevlig kväll tillsammans. När det blev dags för talen bjöds det både på skratt och tårar... och alla känner nog en tagg i hjärtat över att man inte vet när det blir nästa gång, att vi ses allihop.

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Vilket trevligt inlägg. Det är bitterljuvt på något sätt. Jag kan lite grand förstå den här känslan med långa avstånd och svårigheten att kunna träffas regelbundet. Inte för att vi själva varit i situationen, men för att många vi umgåtts med utomlands lever så och för att vi tänkt på mycket på hur det måste vara när vi varit iväg.
Var Mats ensam på besök i Sverige? Jag minns ju när ni var där och hälsade på och det känns inte som 4 år! Vilka fina höstdagar! Och Julia ser så söt och glad ut! Liksom systrarna förstås!
Jag älskar dina ändringar i texten :)) . Kram.

2012-11-04 @ 19:27:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0