Ord som fastnar

Ibland är man mer mottaglig för budskap. För mig verkar det som att lyssna till levande musik, särskilt sång, försätter mig i ett mottagarläge. Det händer inte sällan om jag är i kyrkan; precis som att pulsen går ner och jag blir mer närvarande.

Igår var jag Brandkårens galakonsert; Kata med flera körade. Musiken var blandad och rätt mycket var inte något jag skulle spela hemma; schlager, storband, opera, men det var också många klassiska julsånger, t ex O helga natt och Giv mig ej glans (som är en av de vackraste sångerna jag vet). Och en av artisterna var Fred Johansson som som spelar Juan Perón i Evita - fantastisk röst och dito utstrålning. Han pratade lite om julen och om hur det var mycket glädjeämnen men också en hel del jobb och irritationsmoment förknippade med högtiden. Han sa, att när han började gnälla hemma, så sa hans (engelsktalande) hustru strängt: Fred, count your blessings!
 
Och de där orden har gått och malt i mig sedan dess. Jag har så otroligt lite att beklaga mig över, när jag funderar över hur mycket jag har att glädja mig åt. Må den känslan stanna kvar.
 
 

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Oj, jag har ju dragits med lite i det här ord- och bokstavsmodet... Den skylten var ju superfin!!!
Nåväl, konserten måste varit fantastisk! Jag älskar också Giv mig ej glans, som pappa brukade sjunga och spela vid pianot då jag var barn.
Varför var Kata med där? Jag hamnar också i "mottagarläge" i kyrkan, på teatern och liknande.

Svar: Det var elever från åttan och nian i musikklass som körade.
Karin

2013-01-02 @ 20:15:54
Postat av: Ingrid

Kul att de får vara med i sådana sammanhang!

2013-01-21 @ 22:01:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0