Sommarpratare, del 1

Jag skriver "del 1" i titeln då jag avser att lyssna till, och recensera fler... men vem vet...

Jag brukar lyssna till flera sommarpratare på det rätta sättet, kl 13.05 i P1 men i år har jag bara hört några minuter av ett par olika. Jag vet såklart sedan flera år tillbaka att man även får sommarpratarna som pod-version, och nu även genom app, men kruxet är när man ligger back som jag, vilka ska man välja först, om man inte hinner lyssna till alla, vilka innehåller en godbit om man bara har tålamod, vilka kan man lugnt hoppa över? Jag ropade ut min nöd i en kommentar till Victoria och blev bönhörd. Så jag har laddat ner hennes lista samt några andra som jag tycker verkar spännande. Jag lyssnar nu i alfabetisk ordning, och har fått höra två verkliga livsresor - så intressanta!
 
Först Amirzai Sangin - en afghansk pojke som var så duktig i skolan att han som det enda barnet i en stor barnaskara fick fortsätta i skolan i en annan stad, och genom många tillsynes slumpartade val, hamnade på Televerket i Sverige som teleingenjör. Och om modet att vända tillbaka till krigshärjat land för att tron på landet och lojaliteten med landsmännen är större än rädslan för att bli dödad. Så intressant!! Amirzai är nu IT-minister i Afghanistan.
 
Sedan lyssnarnas egen framröstade sommarvärd - brukar vara något alldeles extra - Björn Lindeblad - en lyckad finansvalp som ändå inte var lycklig, lämnade allt för att ge sig ut på resa, bland annat till Indien, och så småningom bli skogsmunk i Thailand, eremit, munk i England och Schweiz, för att plötsligt en dag vara redo att ta på sig ett par byxor efter 17 år, och återvända till Sverige... Björn bjuder på perspektiv och klokhet.
 
Återkommer (nog) med fortsatta lyssnarrecensioner! Nu har Kata fått vittring på min MP3-spelare (och jag delar mer än gärna med mig), gissar att Julia också vill höra på en del. Och så är det ju lite asocialt att plugga i de täta lurarna i öronen... på tal om asocialt hade jag fått rätt många gliringar från alla i familjen, utom Julia, att jag går lite väl mycket upp i WordFeud. Så, för att visa att jag inte är beroende (och för att inte frestas att läsa jobbmejlen) lämnade jag min jobbmobil hemma och tog bara med min antika mobil som man kan ringa och sms:a på... nu sitter 3 av 4 övriga familjemedlemmar och knåpar med sina korsord mest hela tiden. Så mycket för att försöka anpassa sig. In med lurarna, alltså!
 
 

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Roligt inlägg! Gör MALIN också wordfeud?? Låter som SUPERINTRESSANTA sommarpratare!!

2012-08-26 @ 20:59:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0