Växa - inte lyda

Så fin bild också!

Ganska sällan faller jag för frestelsen att läsa psykologiböcker, för ofta tycker jag att de bara ger mig dåligt samvete, alternativt är trams, men nu är jag riktigt glad att jag gjorde ett undantag. Jag har läst Lars H Gustafssons bok Växa - inte lyda, och den var precis vad jag hoppades på - lite uppmaning till eftertanke, lite goda råd och lite tröst i den ständiga ångesten över att inte räcka till som förälder.

Författaren har åtta barn själv så han har en del erfarenhet! Jag beundrar honom mest av allt för att han sätter ner foten vad gäller auktoritär uppfostran à la nanny. Jag mådde illa när jag läste om fenomenet Timeout/ignorering. Faktiskt är femminutersmetoden, som jag själv aldrig klarat av att tillämpa, en variant av detta, men jag vet att väldigt många har haft glädje av den, och det är ju också en snäll variant. Men jag förstår också varför den inte fungerar på alla barn!

Jag blev glatt överraskad att boken innehöll så mycket tonårstips - jag trodde mest att den skulle handla om hanteringen av småbarn.

På skyddsomslagets baksida finns några råd som man kan sätta upp på kylskåpet om man vill. De är så bra att jag tar mig tid och delar med mig till er - därmed inte sagt att jag mäktar med att tillämpa dem själv i den utsträckning jag skulle önska.

  • Tro alltid barnet om gott!
    Utgå från att barnet vill dig väl och gör vad det kan för att samarbeta!

  • Ge barnet en stund varje dag då du är absolut närvarande och har hur mycket tid som helst!
    Finn en återkommande stund, t ex strax innan barnet somnar, och låt den bli helig!

  • Läs, berätta och sjung!
    Läs för barnet varje dag! Berätta egna sagor, historien om dig själv och om hur det var när barnet var litet! Sjung de sånger du hörde som barn - och gärna några nya!

  • Lek - och låt barnet leka!
    Lek gärna tillsammans med barnet, men låt det också leka och fantisera på egen hand! Ge det en koja att gömma sig i och en "storsten" att klättra upp på!

  • Respektera ditt barns integritet!
    Erkänn barnets rätt att ha sina drömmar och tankar i fred! Kräv inte full insyn i barnets liv, minnen eller framtidsplaner! Läs aldrig barnets brev eller dagbok!

  • Ha så få fasta regler som möjligt - men gott om tålamod!
    Skilj mellan det du vill bestämma, det som barnet ska få bestämma och det som ni ska besluta gemensamt! Låt barnet få göra sina misstag och lita på att det lär av sina erfarenheter!

  • Bevaka barnets rätt till en känsla av värdighet och värde!
    Använd aldrig bestraffningar som kan kränka barnet, och låt ingen annan göra det heller! Be om förlåtelse om du gör bort dig!

  • Öppna ditt hem, bry dig om barnets kompisar och engagera dig i vad som händer i förskolan och skolan!
    Lär känna och respektera andra barn än ditt eget så kommer du att bli känd och respekterad tillbaka!


Kommentarer
Postat av: fru C

Där fick man genast dåligt samvete. Men i måndags försökte jag lära båda barnen att sticka och det gick riktigt bra. Åtminstone för det barnet som inte ärvt faderns brist på tålamod. Vi får väl satsa på sångstund nästa gång.

2011-01-15 @ 09:04:17
Postat av: Ingrid

Åh vilken bra sammanfattning. TACK!!

Lars var och förelästen en kväll på får förskola i Dalby och jag håller helt med dig, mycket sympatisk, klok och med sunt förnuft. Tydlighet och frihet i en bra kombination. Men det är SVÅRT att vara förälder. Man är ju bara den man är och det kan man justera och ändra på i viss mån, men det är mycket jag skulle gjort annorlunda med facit i hand, men man får ju inte en andra chans med barnen. Jag tänker också på hur otroligt svårt det måste vara att vara förälder om du aldrig själv har haft några bra förebilder. Jag menar INTE att du automatiskt blir en sämre förälder då, kanske tvärtom, men det kräver mer av dig själv då du måste "uppfinna" ditt eget föräldrarskap inom fler områden.

2011-01-15 @ 12:04:46
Postat av: Nillan

Ja, han är verkligen läsvärd och tipsen är nog inte dumma att sätta upp någonstans - synligt för såväl barn som föräldrar... Passar på att rekommendera "Fem gånger mer kärlek" av Martin Forster. Jag läser en hel del, men den boken tog även Lasse till sig, vilket inte hör till vanligheterna när det gäller den här typen av böcker. Han har ju inte heller haft några vettiga förebilder och har rätt svårt att hitta ett förhållningssätt i strid med sina erfarenheter.

2011-01-17 @ 12:46:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0