Simon och ekarna



Simon och ekarna var en verkligt stark läsupplevelse när jag var i tonåren, och starten på att läsa nästan allt Marianne Fredriksson skriver... när den nu gick upp på film, hade jag höga förväntningar!

Katarina och jag såg filmen igår, och jag blev inte besviken! Den var på det hela taget väldigt välgjord och välspelad. Inte minst Helen Sjöholm som (falsknynnande!) mamma var kanon. Vad jag mindes starkast från boken var hur Simon första gången upplevde musik (medtagen på konsert), och hur musiken blev levande och han upplevde så mycket mer än ljudet. Det visades på ett mycket fint sätt. Och sen hur både Simon och Isak var som bortbytingar, och passade bättre in i varandras familjer.

Miljöerna var också mycket bra! Både den torftiga arbetarbostaden, och lyxvåningen i stan, och hur dessa världar möttes med ett visst buller... påminner lite om de vattentäta skott som finns i Malmö.

DN:s recension.

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Ja, DET Var ju lustigt att vi skrev och såg denna samtidigt!! Vi såg den den 29/12 på Entré. Såg din kommentar hos mig. Det var aldrig aktuellt att tjejerna skulle med (kanske var dumt). Från början skulle Britt, svägerskan Anna och jag gå. Var helt säker på att svärmor läst boken. Sedan kunde inte A och R ville komma med, men då tänkte vi inte på det här med tjejerna. Dags att sova. Upp 5 imorgon för långresa hem!

2012-01-01 @ 23:16:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0