Porslinsblomma



Jag har vissa riktigt starka barndomsminnen, och ett är hur det alltid fanns blommande porslinsblommor hos min farfar, och hur man kunde fånga en sockrig droppe från varje blomma på pekfingret och slicka i sig. Jag minns även hur annorlunda blommorna kändes jämfört med andra blommor, hårda, tunga och med en sammetsaktig yta.

Hemma hos mina föräldrar fanns i många år en stor men aldrig blommande porslinsblomma. För några år sen frågade Mor om jag önskade mig något på födelsedagen och jag svarade då "En porslinsblomma" och tänkte mig en ny liten planta, kanske med blommor på, men fick överta deras. Den har dock inte visat något intresse för att blomma sålänge den stod i köksfönstret. Men så i adventstid flyttade jag in den i vardagsrummet och där har den blivit kvar.

För någon vecka sedan såg jag en klase med knoppar! Jag berättade glatt det för min mor som svarade "Ja, porslinsblommor måste man verkligen missköta för att få dem att blomma". Lyckad misskötsel alltså!

Kommentarer
Postat av: Victoria

Karin, du är ju snart i mål, bara några dagar till och från jobbet kvar! Jag är imponerad och önskar att jag kunde komma på en bra och rimlig utmaning åt mig själv (gå ner tio kilo på en månad eller springa maraton i höst funkar tyvärr inte så bra). Tips emottages tacksamt.

2010-05-16 @ 21:09:38
URL: http://tojis.blogspot.com
Postat av: Karin Själv

Oh, yes, ser bra ut. Men veckan börjar lite crazy med bilkörning som följd. En avbiten tand, nån unge som helst ska få en omgående tid för blodprover, nåt viktigt möte och så allt det vanliga. Det var nära att jag kom ut på långcykeltur idag men fastnade visst med dunkande huvud i stugvärmen. Det är väl det där tävlingsmomentet, om så bara mot sig själv, som gäller, både för dig och för mig.

2010-05-16 @ 22:01:39
URL: http://karinesmeralda.blogg.se/
Postat av: Ingrid

Grattis till blomman! När vi flyttade in i vårt hus i hemma, så växte det en fantastisk doftande porslinsblomma runt i hela taket. Jag älskade den, men misskötte den tydligen över alla gränser, för den dog. Det är en av få blommor jag verkligen sörjt.

2010-05-17 @ 09:44:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0