Tjejvättern - loppet

Tack, tack för alla lyckönskningar! Ni hjälpte mig framåt i motvinden... Jag hann tänka mycket under loppet. Jag kom fram till att "ömsom vin, ömsom vatten" kunde vara en fin sammanfattning, på flera plan. Lång redogörelse
kommer nedan.

Jag är grymt nöjd med loppet. Mest av allt prisade jag mig själv för rätt val av träningsarena: Blåsiga Malmö. Det passade utmärkt att vara van vid när det var 11 grader och 21 sekundmeter på öppna slätten.

Loppet inleddes med sådär 25-30 km i rak motvind. Redan här undrade jag om inte en del kroknade. En av tjejerna jag bodde med (från Dalarna) sa efteråt att hon aldrig cyklat i sån vind. Jag sa till mig själv som ett mantra: Efter motvind kommer medvind. Och jag slet inte något på treans växel heller! Jag drack lite vatten och åt en snustorr powerbar under tiden. Det fina med det öppna landskapet var pärlbandet av cyklister som ringlade sig utmed vägen. Maffigt!

Sen svängde vi in i något lite läigare och mer som sidvind, ganska skönt, och första depån siktades. Jag tyckte att det var onödigt mycket folk och struntade i den, vem vill stå i kö liksom, och tappa tid? Jag hade redan innan hört att direkt efter depån kom Ombergsbacken, mycket lång, och det var bäst att leda cykeln uppför om man inte hade mycket starka benmuskler. Ja, ni hör ju själva vad jag hade bestämt mig för. Inte att leda nån cykel iaf!

Så jag kämpade och kämpade och det kändes tufft; lite tuffare än Lernacken som är den enda backe jag tränat i.
Halvvägs upp för backen stod ett gäng idrottskillar och skrek "Heja, heja, kämpa på", och då kunde man ju inte annat! Nu tänkte jag istället: Efter uppförsbacke kommer nerförsbacke. Jag omgavs nu mest av mintgröna Bianchis och knallgula sportshojar med smala däck och rasslande växlar. Det kändes coolt att ha 3 växlar och cykelkorg. Precis innan sista backpartiet stod en liten gubbe och en liten gumma och delade ut karameller till dem som ville ha.

Sen kom vi upp på underbara Omberg (naturreservat, tror jag) med hela Vättern i sikte. Det var inne bland träden = inte så blåsigt och hänförande vackert. Solen kikade fram, till och med. Jag fick sikte på picnicbord i solen och tänkte att NU är det nog depå för mig. Sagt och gjort, la upp benen på bänken, åt en banan och drack lite vatten i godan ro i 5 minuter eller så. Halade fram kameran också:

omberg

Ser ni vindkraftverken? De snurrade, vill jag lova!

Sen kom nerförsbacken - ljuvliga tider. Jag kände mig som kung. Strax efter nerförsbacken (ungefär halvvägs i loppet) kom en vattendepå som de flesta nobbade men jag behövde fylla på. Upptäckte till min glädje att det precis intill fanns riktiga toaletter helt utan kö. Bingo! Bajamaja slipper jag helst.

Nykissad och otörstig: Ut i medvinden! Härligt! Jag trampade på och kom upp i 47 km/t som bäst! Jag stannade också på nästa depå, drack blåbärssoppa och kaffe, åt vetebulle och saltgurka. Här ringlade kön lång till reparation... fick senare veta att det varit sabotage med uthällda nubb på banan. Så glad att slippa det som tydligen kunde innebära timmar av väntan.

Och sen, efter ca 8 mil, blev det lite tråkig vind igen och nu började det värka lite i låren. Jag åt lite russin i mörk choklad, stannade och skakade loss nån gång men kände ändå vittring på målet (vad är 2 mil? ingenting, ju!). I övrigt framstod Tjejvättern som ett folknöje med tanke på alla människor med kaffekorgar och campingstolar som satt och njöt av åsynen av tusentals svettiga tjejer. Jag vinkade glatt till alla som ropade hejarop. Vissa hade plakat med text typ "Heja mamma Linda", andra ballonger och trumpeter och tutor.

Med en mil kvar var det darrigt i benen både på mig och andra och man fick ta det försiktigt för många vinglade. Jag satsade lite extra på spurten och var så utmattad när jag nådde målet att jag inte hade långt till tårarna. Detta var det närmaste jag varit med om som påminner om känslan efter en förlossning! En jobbig jobbig resa, men nu är det över och jag klarade det! Istället för en bebis i famnen fick jag ett glas bubbel av LC-tjejerna i målet. De stackarna hade stått en timme i snålblåsten och väntat på oss.

Jag loggade just in på mitt resultat och såg: start 08.46, mål 13.25 - total tid 4:39. Effektiv tid enligt min mätare 4:23. Snitthastighet: 22,2 km/t. Det måste jag vara mycket nöjd med, med tanke på vädret. Nästa gång skiner solen och det är vindstilla, eller hur? Just det, nästa gång, redan bestämt, nästan iaf.

Lite senare kommer det nog rapport om helgen i övrigt.

Kommentarer
Postat av: Fru C

Äntligen ett livstecken. Jag har kollat in bloggen med jämna mellanrum idag. Kanonbra! Grattis!

2010-06-13 @ 16:24:11
Postat av: Victoria

Wow, bra jobbat Karin! Jag läste om sabotaget och hoppades att ni slapp punka.

2010-06-13 @ 17:17:30
URL: http://tojis.blogspot.com
Postat av: Catharina

Bra jobbat Karin! Kram Catharina

2010-06-13 @ 20:15:55
Postat av: Karin D

Om nån av er medcyklister läser kan man hitta resultatlistan på http://www.cykl.se/forum_trad.asp?subid=11673

Jag kom in som 1084 av 5514 - övre femtedelen iaf :-) Nästa gång får man väl strunta i depåerna helt och hållet? Eller skaffa fler växlar?

Vi hörde att vissa körde Tjejvättern igår och Halvvättern idag som uppvärmning för Helvättern på lördag. Crazy, va?

2010-06-13 @ 20:39:07
URL: http://karinesmeralda.blogg.se/
Postat av: Li

Bra jobbat, Karin!! Blåsiga Malmö är en bra övningsarena. Till nästa år får du öva i backarna i Leksand ;) Kram

2010-06-13 @ 23:26:14
URL: http://li-amadeus.blogspot.com
Postat av: Ingrid

WOW!!!!!!!!!!!!!!!

Jag är SÅ imponerad av din beslutsamhet Karin!

DU är helt otrolig.

SÅ vidrigt att sabotera på det sättet, man undrar verkligen vem det är som inte har annat för sig..., men som tur är uppvägs det ju av alla andra fantastiska människor som hejar längs vägkanten. Rikard har berättat om detsamma, hur de fanns där hela natten när han cyklade.

Jag är full av beundran och nästan mållös. Härligt att du kunde njuta lite av de vackra utsikterna också. GRATTIS!!

2010-06-14 @ 11:18:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0