Svar på tal

Var det någon som tyckte att jag var lite skrytsam igår när jag demade alla adventskalendrarna? Man kan ju tolka er tystnad i kommentarraden på det viset, men nu tillhör jag inte den lättsårade typen. För övrigt deklarerade Malin i morse att hon hade fått tre kalendrar för att Mamma tyckte att hon hade varit så snäll. Det värmde ett fruset hjärta men jag är orolig för hur de stackars barnen med bara en kalender ska känna sig när Malin förklarar hur det ligger till.

Men jag kan gläda er med att jag fick så att jag teg kvart i åtta i morse, i Kulturnytts lilla lucköppning:

- - - - - - - - -

Ska ungen få en chokladkalender?

Har du köpt julkalendern till ditt barn? Fixat lägstanivån för föräldraskapet? Fixat lycka. Att i morgonpyjamas, med klumpiga små fingrar, få sprätta en lucka.

Men även julkalendern, detta oskyldiga nöje, har ambitionsnivåer och hierarkier. Högst upp: Den hemgjorda, helst ärvda kalendern, tovad av gammelmormor. Med omsorg om detaljerna har mamma nu ett paket om dagen till barnen i december. Tjugofyra paket, ett halvtidsjobb.

Står du utan släktpondus får du jobba med antalet kalendrar och toppa laget med en tysk variant med traditionstyngd i priset.

Här ryms också en småstickig konflikt: Chokladkalendern. Ska barnen börja dagen med godis? Varje dag i en hel månad nästan? Vi kanske ska säga att den öppnar vi efter middagen? Eller ska vi inte ha någon? Diabetes, sockerfällan, jag säger inte mer.

Nej, jag menar det: Klart ungen ska ha en chokladkalender. Döden, den kommer först efteråt. Den är sen, kommer mycket senare än jultomten i år. En bit kakaosmör, mjölkpulver, laktos och emulgeringsmedel smälter ljuvligt på den lilla barnatungan. Ett minne för livet.

- - - - - - -

Och mycket roligare är det att lyssna på den mästrande rösten!


Kommentarer
Postat av: Lotta

I mina drömmar syr jag egna kalendrar och fyller dem med väl uttänkta och fint inslagna paketer, naturligtvis en till dem var, varje dag.



I verkliga livet köper jag en Legokalender och mainpulerar dem att komma överens om vem som skall få börja öppna första luckan - för naturligtvis får de dela på den och öppna en lucka varannan dag.



Så här lät det i morse:



Isabel: Vem får öppna idag?

Mamman: Det får ni komma överens om själva. (Pedagogiskt och bra)

ISabel: Jag vill öppna idag!

Sofia: Nä, jag vill öppna!

Isabel (med sin lenaste mest inställsamma röst): Sofia, vill du öppna imorgon?

Sofia: Nä, jag vill öppna idag!

Isabel: Nä, jag!

Sofia: Jag!

Mamman (inser att det inte kommer funka): Den som öppnar idag får också öppna på Lucia och den som väntar till imorgon får öppna på julafton. (Lutar sig tillbaka för att beskåda resultatet)

Isabel (med samma lena stämma): Sofia, vill du öppna idag?

Sofia: Ja!



Alla glada och nöjda (och ovetandes om att de blivit manipulerade).



Hur många år till funkar det tro?

2010-12-01 @ 22:54:58
URL: http://kulomedelbums.blogspot.com
Postat av: Victoria

Äh, en liten chokladbit till frukost ger varken diabetes eller adhd. Men smidiga mornar som du säger, och glada barn, så kör hårt. Det är nog inte värre än glöggandet som vi vuxna gärna ägnar oss åt.

2010-12-01 @ 23:49:34
URL: http://tojis.blogspot.com
Postat av: Lotta

Glömde förresten - har du en bild på Playmobilkalendern? Jag är lite nyfiken på den - kanske till nästa år?



Noterar också en markant Hamrelius-brist i höstmörkret. Bara sådär. ( ;-) )

2010-12-02 @ 13:49:15
URL: http://www.lattemama.se
Postat av: Ingrid

Ha ha ha, barn drar sina egna slutsatser :) . Jag hade inte köpt några chokladkalendrar i år och ingen hade frågat efter dem. Så var jag och handlade igår med Malin och hon ville så gärna ha en, så då köpte jag till alla. Känns inte som en stor sak utan den där lilla chokladbiten gör nog mer glädje än skada, tror jag. De borstar ju dessutom tänderna ganska snart efteråt innan de ska till skolan. Håller med dig om att kalendrarna är en bra morot under decembermorgonarna. Trevlig helg!

2010-12-04 @ 13:04:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0