All we need is love

All we need is love

Igår var jag då på teater, på Intiman, och det var längesen jag var där. Pjäsen var All we need is love och porträtterade 6 homokillar. Mycket skedde just i omklädningsrummet som ovan. Det var historier om att söka sin identitet, att alltid vara avvikande, att bli kär lite oväntat i en ung söt kille när man själv är en trist gubbe med tonårsbarn. Det var också dans, sång, show, transor. Och yes, nakna killar på scenen, snygga dessutom. Och på Intiman är man nära... Jag gillade särskilt hur de använde skåpen i omklädningsrummen till att göra entré igenom. Det var genomgående snygga effekter med enkla medel.

Jag själv känner mig så avspänd till bögar att jag inte riktigt tyckte att jag behövde den här "utbildningen" och jag tror att Jonas Gardell har banat mycket mark för homokillarna överhuvudtaget. Men jag uppskattade hela pjäsen!

Som en av tonårskillarna (säkert dittvingad med skolan) i publiken sa efteråt, ganska forcerat: Alltså det var ju jättebra men så himla... gayigt!

Nu publicerar jag som "Sedda filmer" - känns inte riktigt lönt att skapa "Sedda pjäser".


Kommentarer
Postat av: Ingrid

Hej! Ja, jag lever :-) . Nu ska här läsas igen...

Vilken härlig pjäs, låter det som! Jag skrattar så gott när jag läser tonårskommentaren. De är för härliga när de ska vara coola i den ålder.

2010-05-07 @ 09:32:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0