Bossnapping

Mycket bra start på dagen - jag snappade upp ett nytt ord, Bossnapping, som jag fick höra talas om i P1 på väg till jobbet. Det var belöningen för att jag satt i bilen redan typ halv åtta. Nya ord är ju  inte bara intressanta som ord, utan också för att de ofta speglar nya företeelser.

Nu verkar bossnapping vara störst i Frankrike, där arga uppsagda anställda går samman och spärrar in sin chef för att försöka förhandla sig till bättre villkor. Fransmännen är ju kända för att ta till extrema medel för att visa sitt missnöje - man minns ju t ex när traktorer blockerat trafiken när nya jordbruksregler/EU-lagar föreslagits. I radioprogrammet berättades det att många chefer var uppriktigt rädda för medarbetarnas ilska. Man kan inte hjälpa att småle när man ser den rädde chefen framför sig, helst om han (för det verkar främst drabba karlar) måste klättra ut ur något fönster eller så för att undkomma.

Och en annan belöning fick jag när jag kom hem - flera nya kommentarer på bloggen! Nillan - det krävs nu bildbevis på valpen!! Katarina kommer att gråta förstås. Katriina - wonderful to have you here! We have always shared taste in books! Sofia - grattis till lycka både i kärleks-/familjelivet och på jobbet! Ingrid - ja, visst är det bra med namnsdagspresentationen. Fast ibland är det någon som jag inte gillar som har namnsdag och då ser det fånigt ut att det står "Idag vill jag gratulera xxx".

Kommentarer
Postat av: Marie Celano

Hur gör man för att bli fransk? Jag som ser i bilder får mycket intressanta scener för mitt inre...Synd att de skruvat fast fönstren på fjärde.

2009-05-06 @ 19:12:10
Postat av: Ingrid

Usch jag tyckte det läst hemskt med bossnapping! Stackars chefer, alltid är någon efter dem. Är det inte deras chef, så är det media, eller facket, eller konkurrenterna, eller som sagt medarbetarna. Fast en och annan kunde säkert behöva klämmas till lite..., med det gäller ju inte bara chefer.

Det var riktigt kul det du skrev om namnsdagar, ha ha. "Ibland är det någon jag inte tycker om, och då är det fånigt att jag skriver att jag gratulerar dem." Typ så, skriver du. Jag tror du kan vara lugn. De läser nog inte bloggen :-) . Kram Ingrid

2009-05-07 @ 10:02:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0