Vad var det jag sa?

Jag vill helst undvika att agera som att Mamma vet bäst men ibland är det svårt att hålla sig.

Onsdagkvällar är en av Katarinas badkvällar och hon låg och njöt av badskum och ansiktsmask från Nillan och Kajsa när hon kallade på mig och bad om schamponering. Det klarar hon naturligtvis utmärkt själv men tycker om när jag pysslar med henne. När jag kom in i badrummet låg ett hårgummiband + hennes sista kompletta par örhängen av titan (helt allergifria) på vaskkanten. Den nya fina vasken sluttar neråt så det såg lite farligt ut. Jag påpekade detta för Kata som sa "Ojdå" eller något i den stilen.

När jag kom in till henne nästa gång hade hon stigit ur badet och höll på att torka sig. Nu låg hårgummibandet och ett örhänge på andra sidan vasken... "Alltså jag skulle bara flytta lite på dem så tappade jag ner det ena". Till saken hör att jag låg på alla fyra och hjälpte henne leta efter ett tappat örhänge på rummet i förrgår kväll. Det hittades i hallen trots att Kata hört att det trillade på golvet vid hennes säng. Ett mysterium.

Peter ryckte ut och monterade loss lådorna så att vi kunde komma åt vattenlåset där örhänget låg. Undrar om hon lärde sig en läxa?


Kommentarer
Postat av: Ingrid

Förmodligen inte :-) . Det är väl en del av föräldrarrollen att tjata...., men man får ju göra det med måtta så att de inte "stänger av" helt, för då gör det ju inte heller någon nytta.

Kram i natten, Ingrid

2009-01-29 @ 23:43:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0