NÅGON FÖRSTÅR MIG!

(Nu tycker jag att det är ett ofog med versaler men det finns stunder då de fyller en funktion.)

I förmiddags fick jag en bok av min Mor, och det retar mig bara litegrann att just hon lyckats pricka så rätt (man vill ju vara frigjord från sin moder). 



Boken heter Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten.

Författaren lever tillsammans med en man som gärna vill vara delaktig i familjens plikter och ansvar (precis som jag) men som ändå överlåter till sin hustru att ta långtids- och komplett ansvar (precis som Peter). Jag läste snabbt ut boken, och lika tacksam som jag är över att inte vara ensam (trodde jag väl egentligen inte heller), lika frustrerande är det att acceptera att knappast någon ens förväntar sig jämlikhet. Exemplelvis står det att dagispersonal helst meddelar mammor viktiga saker (har jag ju märkt) med motiveringen "trial and error". Nu stämmer inte allt i boken in på oss, men kanske 75%. Boken är ganska ilsken och feministisk, med rätta! Vi har kommit låååångt på en generation men det är också en bra bit kvar.

Några av er minns nog när jag blev trött på att alltid organisera allt socialt; bjuda in vänner, planera maten, handla maten, laga maten, duka, servera maten, medan Peter tyckte att han gjorde sin del genom att ta hand om disken och eventuellt på uppmaning från mig, handla vin på Systemet. Som ett experiment skulle vi ha ombytta roller under ett halvår.

Jag kan tala om att det blev väldigt dött på det sociala planet under den tiden, och vi har återgått till gamla mönster.

Boken vilar nu på Peters huvudkudde och han kommer inte att uppskatta läsningen eller gesten. Kanske ska jag underlätta och markera med överstrykningspenna det som är extra viktigt?

Reflektion: En slutsats i boken är att kvinnor ibland bryter upp för att de inte orkar fortsätta på det viset. Först då visar mannen att han är fullt kapabel till 50% av ansvaret. Lite synd att behöva vänta på uppbrottet, eller?

Kommentarer
Postat av: Fru C

O du är inte ensam. Då och då får jag ett sammanbrott och undrar om det bara är jag som "tänker/planerar" i det här hushållet medan den andra halvan laddar hem nya låtar från i-Tunes...och endast använder hjärnan på arbetstid (det kan man notera på löneskillnaden). Ibland tar det skruv. Men har väl själv bäddat för det med att curla och låta sitt eget kontrollbehov styra.

Två bra böcker jag läst i dagarna och varmt rekommenderar är "Vi i Villa" av Hans Koppel och "Julfritt" av Grisham.

2009-01-05 @ 17:08:11
Postat av: Lotta

Vår gemensamma bekant/kompis Kattis fick den boken i födelsedagspresent av sin man (på begäran) och när mannen berättade för 8-årige sonen vad boken handlade om sa denne unge man: "Tyckte du det var så smart att ge henne den boken?"



Tänk vad tidigt de lär sig.



Jag inbillar mig att vi inte är på det viset, men när man räknar efter så är det nog ganska mycket jag som fixar och planerar och donar.

Tvätten (har jag märkt) skötte inte sig själv ens när jag var mammaledig - än mindre nu.



Trist vad långt vi har kvar på alla sätt ...

2009-01-05 @ 22:18:44
URL: http://kulomedelbums.blogspot.com/
Postat av: Ingrid

Tyvärr kan nog de flesta av oss skriva under på att det ligger mycket i detta. Vi har kommit en bit, och det är olika grader av jämställdhet i olika familjer, men få är helt jämlika. Jag känner mig lyckligt lottad och Rikard gör nog ofta mer än jag här hemma, men det här med tankearbetet, att hålla reda på saker och planera gör jag mer. Det förvånar mig att vi generellt inte är mer jämställda där. Att inte männen kastar sig över städning och tvätt känns lite mer logiskt, både för att det är ganska trist, men också för att fruar ofta har synpunkter på hur det ska göras. Däremot att planera för roliga saker och att umgås som män ofta gillar lika mycket som tjejer, förvånar mig att vi är så olika på...

Din reflektion är väldigt bra och huvudet på spiken enligt mig. Jag är HELT säker på att männen kan klara av det här, orsaken till att vi inte är jämställda beror inte på att de inte skulle kunna. En liknande parallell är ju att många män är mer med sina barn efter en skilsmässa, då de plötsligt tar hand om dem halva tiden. Synd.

Min svärmor förstår inte alls de här diskussionerna utan tycker att vi har det SÅ bra nuförtiden :-) .

2009-01-06 @ 10:32:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0