Vallåsen, nu även med Julia

Idag tog Peter och jag ledigt från jobbet för att åka till Vallåsen på Hallandsåsen med barnen. Det är en liten behändig skidanläggning som passar för fegisar som jag och för nybörjare som Malin. Vi hade testat Vallåsen 2 gånger innan; nu senast häromveckan och bestämde oss för att det var en trevlig grej att göra på barnens skollov.

Det var en underbar tur dit, solen sken över ett snöpudrat Skåne, flaggorna hängde slaka och det var 9 minusgrader. Väl framme på Vallåsen sken dock solen med sin frånvaro.

Det blev en lyckad dag, bortsett från en väldigt lång väntetid i skiduthyrningen. Det var dessutom ganska utsorterat när vi kom fram och hjälmarna var slut (förutom till Malin). Jag hade räknat med att använda hjälm och hade därför 1) inte tagit med mössa, 2) struntat i att tvätta håret fast det behövdes.

Här kommer lite bilder.

Peter, Malin och Kata i liften:

Så skönt med sittliftar!

Jag som alltid får ont/kramp i fötterna uppskattar verkligen att åka sittlift! Att ta sig upp för berget i ankarlift gör att jag vill gråta redan innan jag ska ner.

En särskild eloge till Peter, som förutom helt tog på sig skidundervisningen med Malin, dessutom hade sytt en sele till henne inför detta uppdrag. (Peter har god träning med symaskinen eftersom han syr in alla sina nya byxor till 60-talssnitt). Just här puttar han henne med stavarna förstås.

Malin åker med full fart!

Malin tyckte att det var mycket roligare att åka den här gången och hon gjorde klara framsteg.

Malin åker utför

Det var kul att Julia följde med den här gången också. Förra gången skyllde hon på läxor och stannade hemma. Julia har alltid varit vild och galen i skidbacken men har nu mognat till att vara lite mer återhållsam och plogade mer än hon körde störtlopp. Peter och jag tror att det helt enkelt är så att det gör mer ont att ramla och slå sig ju äldre man blir... åtminstone på egot?

Julia väntar i liftkön

Och för en gångs skull har jag fastnat på bild!

Vi väntar också men köerna var helt OK

Intressant naturfenomen: För första gången i mitt liv (vad jag minns) har jag sett riktigt utsökta snöflingor; som sådana man ser på bilder eller klipper ut i silkespapper. Dessa var 3-4 mm och sååååå vackra. I Malmö tycker jag att snö är som vassa piggar i ögonen bara, aldrig vackra.

Kommentarer
Postat av: Far

Hej och tack för denna trevliga beskrivning av en skid-dag-som så ofta en blandning av glada upplevelser och vedermödor!Och vilka fina fotos!

Vi har många glada minnen själva från vintersportdagarna genom åren men suget är inte riktigt lika stort numera-kanske ett uttryck för den bekvämlighet som lätt infinner sig med åren.Och kanske litet ökad rädsla för fall.Men visst var det skönt att åka utför i rätt väder och dito backar.

Kul att ungarna är skid-glada-inte minst Malin-annars brukar väl småungarna vara de som kinkar mest?

Mor har inte läst detta än-är litet trött efter alla packningsbestyr,dessutom litet förberedelser inför i morgon kväll,då vi sent omsider har Sten och Gunn-Britt här på middag+TV-show-"På spåret".



Vi hörs i morgon!



Far

2009-02-19 @ 23:35:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0