Julafton

Granen

Det blev Julafton i år igen... även om det kändes lite körigt inför - jag låg back på mycket. Jag är för övrigt inte värst nöjd med granen ovan (för gles och smal för min smak, men Peter fick bestämma i år). Julia står för de fina bilderna som hon tagit med sin nya systemkamera. De mer alldagliga bilderna har jag tagit.

Jag prisade det där med cateringmaten som tog bort många stressmoment, samt att våra släktingar är så artiga och tacksamma att de berömmer varje julafton som att det varit den trevligaste och mest välplanerade någonsin, varje år. Vi hade provat med att inte byta paket vuxna emellan och det gick ganska bra, samt att barnen bara skulle få ett paket av var och en... gick något mindre bra. Men totalt sett var klapparna avklarade ganska snabbt och utan att man mådde illa av slöseri.

Såhär var dagen:

Klockan 13 gick jag med Malin och en av mina väninnor till Samling vid krubban i Hyllie Kyrka. Det är nära nog en tradition, hemska tanke, sedan Katarina sjöng i barnkören under några år. Mor och Far samt Johan, Alexandra och lille Nico slöt upp. Malin släppte nästan inte Nico med blicken för hon tyckte att han var sååååå gullig. Det var jättetrevligt - Malin var även duktig i frågesporten om julens bibliska händelser och alla barn som ville fick hjälpa till att leta upp herdar, lamm, Josef, Maria m fl som stod utspridda i kyrkan. Vi fick sjunga vackra psalmer och det var en varm och go stämning som det alltid är i vår lite "alternativa" kyrka. Efter gustjänsten gick vi hem medan kyrkan öppnades med julmat för dem som kanske var ensamma eller inte hade julmat på bordet. Någon gång tänker jag mig att delta i den aktiviteten som jag tycker är kännetecknande för Hyllie kyrka.

Sen gick jag hem för att styra med julmaten, dvs koka 7 ägg och värma glöggen. Nåja, lite framdukning av cateringmaten skulle också till samt duka bordet och lista ut trevlig bordsplacering - mest så att Alexandra fick sitta med spansktalande.

Cateringmaten var fin men Peter och jag var överens att det smakade lite väl mycket julmat. I fjol var det mera medelhavstouch. Man kunde ha valt en annan meny men här var allt glutenfritt och vissa grönsaksrätter som t ex Peter inte gillar fanns inte med på klassiska menyn.

Julmaten från Vår tids mat

Här ser ni äggen (min egen matlagning!), brantevikssill, gubbaröra, knäcke samt jättegott grovt bröd, lax med citronyoghurt, paté med fikonkompott, rödbetor med pinjenötter (min favorit), god potatissallad och längst bak kalkonstek med apelsiner. Sen tillkom ost och smör och på spisen fanns köttbullar (som Julia tyckte var jättegoda - godare en Felix som hon är uppfödd på), prinskorvar, otäck brukål och underbart goda marinerade revbensspjäll. Mest nöjd är jag med duken från 50-talet, som jag köpt på Tradera.

Här verkar jag visst ändå lite huslig medan jag värmer Oliveras köttbullar:

Karin med köttbullar

När alla gästerna kommit bjöd vi på lite glögg och så pep Peter osynligt ut och missade på så vis Tomten. Han lurade givetvis ingen (inte ens Malin som fram tills nu trott på tomten - Peter och jag är inte riktigt överens på den punkten men han tycker inte att man ska lura så stora barn. Hon hörde det mest på rösten). Jo, förresten, han lurade en; min Mor, som viskade efteråt "Men vem var det?".

Tomtem

Julia och Kata skrattar åt honom, svärfar och svåger i bakgrunden:

Roligt med tomte

Sen blev det middag och gästerna fick servera sig själva i köket. Far ledde några snapsvisor och det var trevligt. Malin lekte med Nico under hela måltiden.

Nico och Malin

Vid bordet

Här min vackra svägerska Alexandra:

Alexandra

Katarina har vuxit sig lång, eller hur? (hade iofs klackskor)

Peter och Katarina

Efter det blev det till slut julklappsutdelning - Malin fick ett lektält - djungelgrottan tror jag att det hette - som hon kollat in och önskat sig på Hörnan, samt några andra klappar. Hon vill gärna ha ett Nintendo DS som stortjejerna har men vi tycker att hon är för liten, så vi köpte en billighetsvariant med 60 spel för 300 kr på Biltema. Julia ville mest ha en laddare med högtalare till sin iPod och Katarina fick en otroligt tunn lila iPod Nano. Kata fick mycket kläder och prylar också; Julia några mindre saker + pengar.

När Nico däckat och Malin krupit in i tältet blev det lite lugnare och kaffe, panettone samt mandelmusslor. Tyvärr fick vi sitta kvar kring bordet nere, lite obekvämt, för 13 ryms inte bra där uppe.

När gästerna gått hem, städade vi lite och la Malin, innan Julia och jag traskade iväg till Midnattsmässan i Hyllie. Kyrkan var full, stämningen hög och glädjen stor.

Bland annat sjöng vi en av mina allra starkaste favoriter, med musik av Jean Sibelius och text av Zacharias Topelius från 1887:

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt och över jorden frid.
Giv mig en fest, som gläder mest
den Konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt.

Giv mig ett hem på fosterjord, en gran med barn i ring.
En kväll i ljus med Herrens ord och mörker däromkring.
Giv mig ett bo med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord: och ljus av Herrens ord.

Till hög, till låg, till rik, till arm, kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm i världens vintertid.
Du ende, som ej skiftar om,
min Herre och min Konung, kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm, kom glad och hjärtevarm.


Här kommer ytterligare några stämningsbilder - särskilt kul med den där Julia själv skymtas i julkulan som kusin Tina gjorde till henne för många år sen.

Julia i kula

Julgranspynt från Florida

Annastinas garntomtar

Julgranspynt

Bilderna är nästan vackrare än verkligheten - och sådana kameror välkomnas i vårt hus!

GOD JUL!


Kommentarer
Postat av: Ingrid

Jag tycker granen är jättefin. Den är ju symetrisk och jämn. Bilderna är jättefina! Gillar du inte traditioner? Att gå till kyrkan gör vi också på julafton och jag tycker det är en fin tradition även om det inte blir i samma kyrka varje år.

Julmaten såg jättefin ut och ni stod säkert ut även om det var lite juligt, det är ju bara en gång om året, ha ha.

Jag gillar verkligen den sången också. Visst är den finsk? Det var den ende sång min pappa "kunde" spela på piano när jag växte upp.

Vad Peter är lik sin bror!!!

2010-01-04 @ 10:31:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0