Ett dygn i Önneköp

Långt reportage – många bilder, så var beredda!


Som ni kanske minns från Ven-reportaget fyllde min Mor 70 år i början av augusti. I helgen var det släkten från Västkusten’s tur att fira henne och jag fick följa med! De hade skickat ett mycket hemlighetsfullt kort till Mor, där det stod att ”Vi kvinnor bjuder på en exotisk helg” – utan att nämna några namn, dels för att göra det mer spännande men även för att vi skulle kunna vara flexibla in i det sista med deltagarna. Från början var jag nog inte påtänkt men uppslaget kom via min resedagbok, där Marie C tipsat om Önneköp. Mest är det Mimmi som har planerat och kontaktat sevärdheter, tror jag.


Deltagarna blev min moster Inger, Mor, mina kusiner Mimmi och Nillan, och så jag. Vi såg fram emot att få umgås lite utan barn och män som kallar på uppmärksamhet. Kusin Tina var förstås också medbjuden men avstod den här gången. Alla har bidragit med foton nedan.


Jag hämtade Nillan på Malmö C och Mor hemma hos sig, och så styrde vi bilen mot Önneköp. Redan på väg till Lund körde vi fel, men försökte gläda oss att se nya vägar. Ju närmre vi kom målet, desto vackrare blev landskapet med stengärdgårdar och ängar och kohagar. Mor kunde inte riktigt orientera sig, för i vår familj reser vi oftast till havet.


När vi var nästan framme fanns en skylt ”25 km av kulturupplevelser” och det verkar inte ha varit falsk marknadsföring… fast det där om att detta är Sveriges eget Himalaya, beläget på platå” var kanske ändå lite stora ord?

 
Välkommen till Önneköp!

Vi hade bokat alla tre rummen på utsökta La Flambée så vi fick ha stället för oss själva! Ägaren till La Flambée heter också Inger så för att inte förvirra er kallar jag henne för Franska Inger framöver, för jag tyckte att hon verkade lite fransk. Franska Inger dök upp i olika förklädnader som hotellvärdinna, som servitris på restaurangen och som pigg och glad frukostvärdinna.


Precis när vi kom till Önneköp kom ett skyfall, så vi blev rejält blöta när vi packade ur bilen. Inger och Mimmi var redan på plats och hade blivit insläppta av grannen till La Flambée.


Första anhalt skulle annars vara picniclunch i det gröna, men vi fick husera inne i salongen i hotell La Flambée. Kanske var det tur med tanke på onda knän och höfter att vi inte satt på marken! Det blev sydeuropeisk buffé och ni känner nog igen flera av mina paradrätter, som parmesanostpaj, taleggio, parmaskinka och nu på senare tid melonsallad (recept i Falsterboreportaget). Morbror Raymond bjöd på champagne - iskall!

Picnic inomhus

Regnet upphörde under tiden som vi åt (avslutade med Mors kaffe och spettkaka som var kvar från födelsedagen) och vi gav oss av mot Lavendelgården. Där njöt vi av vackra planteringar och fick efter ett tag sällskap av ägaren som kunde svara på botaniska frågor.

Mor och Mimmi på lavendelgården

Mimmi, Inger och Mor vadslog om namnet på nästan varenda växt (och hade sällan rätt) – jag och Nillan nöjde oss med att säga ”Men blått är ändå vackrast” och liknande amatörfraser.

Blomsterexperter spekulerar

Nillan klarade av lavendellabyrinten med glans:

 Lavendellabyrint

Det fanns även kräftodlingar.

Fler bilder från Lavendelgården:

Nillan fotar

Lusthus

Vacker för en dag

Nu fick vi lägga på ett kol för det var bokat kl 15 på Arnold Äventyrarens Kannibalmuseum, needless to say, i Önneköp. Arnold själv var i Afrika men hans mamma, 91 år, tog gärna emot och berättade ännu hellre om märkliga resor och otroliga souvenirer. Museet var väldigt kompakt och kvadratmeterna väl utnyttjade (jag hoppas att ni förstår att uppskatta en ironisk omskrivning). Här får ni se några intressanta bilder:

På Arnold Äventyrarens museum

Troféer


Torkat människohuvud från Ecuador

Besöket var faktiskt ganska utmattande, så vi fick stärka oss med fika på hembageriet kombinerat med thairestaurang (i Önneköp), innan vissa hurtiga gick på lång promenad och andra lata vilade på hotellet.


Promenad 

Mor fick enkelrummet:

Interiör

Innan middagen fick vi ju snygga till oss – och se så fina vi blev!


Festfina!

Vi hade hört (från Marie) att man inte fick missa att ta Tarte Flambée men att man inte behövde en var – tack för det tipset! 2 på 5 blev perfekt! Det var jättegott; likaså fläskfilén till huvudrätt. Det hinkades en hel del rödvin också. Till efterrätt fick vi hemgjord glass och sen kaffe. Nillan spanade in några snygga smycken som fanns i en monter intill vårt bord, och Franska Inger sa att ”Det är ju han som precis kom med plommonen som designar dem”. Som av en slump kom plommonmannen, en charmerande thailändsk kille, tillbaka, och han ville gärna bjuda in oss för att titta på den nya kollektionen nästa dag. ”Let’s have a little party” tycker jag bestämt att jag hörde. Nillan trodde att hon snappade upp vägbeskrivningen och att halv tio-tio blev bestämt.


Mätta och nöjda och lite sliriga tog vi ett parti yatzy innan läggdags. Inger var nybörjare och Mor visade att gammal är äldst och vann!


Vi sov gott i sköna sängar och steg upp som planerat vid åtta. Då hade Franska Inger dukat fram frukost i gustavianska salongen och lagat kaffe. Det var levande ljus i vackra ananasstakar och goda bullar, dito pålägg, kokta ägg mm.


Vackert dukat frukostbord 

Sen var vi ju sugna på det där lilla partyt hos thailändaren även om det var något tidigt. Vi körde lite fel på vägen dit men blev vänligt visade rätt av en lokal herre. När vi kom fram var det tydligt att vi var för tidiga! Thailändarens vän påpekade att det var tio vi hade bestämt… men han visade glatt oss runt i trädgården (vackra planteringar) och i orangeriet.

Snart fick vi höra mycket om sidentillverkning och chans att köpa sjalar innan smyckena dukades upp. Det visade sig nu att vår vän var en väldigt framgångsrik smyckesdesigner, som säljer bl.a. via NK i Stockholm och Göteborg. Han berättade fantastiskt personligt om tanken bakom olika kollektioner, t ex Unconditional Love. Vi fick chans att handla några fina saker också.


Nillan och Mimmi utanför La Flambée:

Söta kusiner ser ut som fnittrande småtjejer! 

Inger med bygdens egen flagga:

Bygden har en egen flagga

Mor passar på att sola lite:

Sista chansen att spä på solbrännan?

Jag funderar redan på nästa besök på Linderödsåsen:

Läser turisttidning

Nu var det dags att läma Önneköp, för den här gången. Vi hann ändå inte med Lanthandelsmuseet som också verkar vara en upplevelse, och Qi-gong-centret i en närbelägen ort. Vi passerade även ett radiomuseum på vägen.


På väg hem stannade jag, Mor och Nillan på Sjöbo gästis och Mor bjöd oss på ett superbt ”Stjärnskott” (friterad spätta på smörgås med en klick creme fraiche och skalade räkor). Tiptop!


Vi släppte Nillan på stationen och kom mycket nöjda, något matta, hem bara lite mer än ett dygn senare, väldigt rika på nya intryck!


Grattis igen, Mor, och tack för att jag fick vara med och fira!


Kommentarer
Postat av: Mimmi

Ja det var verkligen en rolig och innehållsrik tur till Önneköp. Jag ska plantera växterna jag köpte på Lavendelgården i morgon då solen ska skina. Så roligt att bara ha tid att umgås med varandra utan karlar, krav på matlagning eller husrenovering eller nåt annat.

2009-08-31 @ 23:07:32
Postat av: Catharina

Hej Karin!

Det låter som fantastiska dagar! tänk att en så liten by har så mycket att erbjuda (den är kanske inte så liten som jag tror?!)

Jag har tänkt åka med Lundaklubben till Önneköp och kannibalmuseet i maj. Min man har varit där med RT och han sa att det var en upplevelse...

Kram Catharina

2009-09-01 @ 10:23:47
Postat av: Ingrid

Vilken OTROLIGT trevlig utflykt!!! Helt i min smak. Trevlig sällskap och att kunna göra så olika saker inom ett litet område. Fantastiskt! Jättefina bilder också! Men jag saknade någon på något smycke...

2009-09-02 @ 10:33:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0