Sol och Mobilia...

Malin blåser såpbubblor

På torsdagar hämtar jag Malin vid 16 och vi kastade oss hem för att få njuta lite av eftermiddagssolen. Malin förbrukar såpbubblor på löpande band; mest genom att hälla mellan burkarna. Men det är ett billigt nöje ändå. Kanske ser ni att hon är nyklippt om ni inte har träffat henne på ett tag.

Idag var det även VIP-dag på Kappahl som konstigt nog har de coolaste stuprörsjeansen enligt Katarina. Jag är ganska glad att jeans i den prisklassen anses coolast. Hon har precis slagit hål på sina sista tajta jeans på cykleln. Man skulle få 25% på hela inköpet till ordinarie pris, så jag gjorde ett undantag och körde till Mobilia innan middagen, ensam med 3 barn. Nu var jag inte precis ensam om att ha nappat på erbjudandet. Julia var ute efter en vårjacka så hon följde snällt med. Vi hämtade Katarina på träningen 17.20, och jag hade förberett Malin med ett äpple i bilen för att hon skulle stå ut med uppskjuten energipåfyllning. Lite sent insåg jag att hon bara hade t-shirt och (smutsiga) strumpbyxor på sig (fleecen var med men användes inte). På Mobilia brukar man inte behöva skämmas och det gjorde jag inte heller. Malin sprang omkring som ett jehu och sa Hej till allt och alla medan Kata provade. Hon fick 2 par jeans och ett par otroligt korta jeansshorts som hon använder ovanpå leggings. Julia hittade ingen bra jacka men köpte också ett par jeans. Jag föll för en kritvit linneskjorta - de ser alltis så himla snygga ut  när de är så nya. Jag köpte också en jeanskjol som blir snygg till bruna ben. Dags att börja träna! Jag gick strumplös till Mobilia - skönt.

När vi kom hem var klockan närmre sju och tålamodet slut för alla fyra. Jag lagade en middagsfridsrätt - kyckling med paprikapulver - som Julia och Malin tyckte var god men jag och Katarina tyckte att såsen kändes så himla flottig (man stekte upp kycklinglår med skinn och lät dem sen koka klart i sky och kryddor. Man skulle ha tagit bort skinnet tycker jag). Ingen av oss gillar eg kyckling med ben kvar. Det är alltid lite rött närmast - läskigt. Men vi hittade åtminstone inga glasbitar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0