Resa med rivstart

Jag hade ju tillbringat helgen hos Ingrid i Århus, och hade bara ganska få timmar på mig att packa om väskan inför en tjänsteresa till Stuttgart med start måndag morgon. Jag tog mig dock tid att ställa om klockorna i huset till sommartid.

Konstigt nog vaknade jag inte på måndagsmorgonen av min egen väckarklocka, utan av Peters. Min skulle ringa kl 6 så att jag i lugn och ro skulle duscha och göra mig klar innan taxin var beställd till 7.15. Nu hade jag uppenbarligen missat att ställa om just min egen väckarklocka... Peters ringde 6.45 så jag fick ganska bråttom. Det var tvunget att duscha och vi skulle ju direkt till kontoret. Nåja, jag tryckte i mig ett kokt ägg och en halv avocado och typiskt nog stod taxin där ute redan fem över... men han fick vänta till 7.15.

Väl på Svågertorp gick allt bra och även på Kastrup. Vid gaten träffade jag min kollega Pelle som jag skulle resa ihop med. Pelle hade sagt att det var bra att vara i extra god tid då det ofta är många resande måndag morgon. På planet tackade jag nej till mackan (missade att den ingick i dyra biljetten = Pelle hade bokat resan) men jag var faktiskt inte hungrig. Detta skulle senare visa sig vara ett olistigt drag...

Vi landade vid 11 och gick ut för att vänta på det tyska kontorets egna chaufför som skulle hämta upp. Solen sken och det kändes riktigt vårigt men chauffören lös med sin frånvaro. Till slut ringde Pelle till vår kontaktperson som hade glömt att skicka chauffören... Vi tog taxi och anlände till kontoret vid 12 då vi skulle hinna med något möte innan en visning av produktionsanläggning kl 13. De vi skulle ha möte med var kallade till ett annat viktigare möte så vi väntade och väntade. Det tyska kontoret är hypermodernt... eller var åtminstone på 80-talet när det byggdes. Heltäckningsmattorna går i lila- och aprikosbrokigt, och alla strömbrytare, dörrkarmar mm är röda. Det finns många stora glaspartier, men saknar vad jag kallar ventilation. Pelle och jag väntade i ett inglasat rum som påminner om en vinterträdgård där temperaturen var en bra bit över 25 grader. Lite hungriga var vi också, och svettiga i våra mörka finbrallor... Närmre halv två blev vi hämtade till produktionsanläggningen och var klara en timme senare. På vägen tillbaka pep jag något om att vi kanske kunde plocka upp en smörgås eller varm korv på vägen men det passade inte, då Michael som körde bilen redan var sen till  nästa möte. Men han lämnade över oss till en annan kollega som skulle ordna det. Vi åkte iväg igen till ett charkuteri som hade lite färdiga sallader och ost och tog tillbaka det till vår varma vinterträdgård. Klockan var nu efter 15 så maten smakade ljuvligt. Sen blev det möten och väntetid till 19 då vi tog oss till hotellet och orkade faktiskt äta middag (rumpstek) framåt 20 i hotellrestaurangen. Stöp i säng vid 22 och sov gott tills klockan ringde nästa morgon.

På tisdagen hade jag ett möte för ett antal tyska kollegor, alla män, förstås, och med en del förbättringsförslag, som man säger när man vill vara snäll, beträffande projekthantering och annat. Mötet hölls i stora konferensrummet, ett cirkelformat rum (av glas förstås) med låga fåtöljer runt ett jättelikt runt bord som jag knappt nådde upp till. Morgonsolen gassade och bländade. Tyskarna var oberörda och hade valt platser där man besväras så lite så möjligt av solen (när Pelle körde igång projektorn tog de ner markiser men det var fortsatt varmt). Mötet föll ganska väl ut... får se om våra överenskommelser leder till något i det projekt som jag var på plats för att kunna sätta mig in i och leverera dokumentation till.

En liten farbror på kontoret uppvaktade mig ständigt med uttryck och meningar på svenska. De andra frågade mig säkert en gång i timmen om jag ville ha kaffe eller kolsyrad äppeljuice. Kaffet var riktigt bra!

Det blev en lång dag med många möten (vi fick dock lunch!) men vår ciceron Michael hade på förhand frågat om vi var intresserade av ett stort outletcenter i Metzingen, 20 minuter från kontoret. Det var vi såklart, men när det väl var dags att åka var jag redan ganska trött i mina onödigt höga klackskor... men shopping lockar ju. Outletcentret hade startats som en barack med Hugo Boss-kläder för 20 år sedan men nu var hela den söta byn förvandlad till outlet-butiker för alla kända och okända märken man kan tänka sig. Vi kom dit vid halv sju och shoppade en timme (insåg att man lätt kunnat tillbringa en hel dag där). Jag var mest intresserad av Oilly-butiken för min väninna Aase har kastat längtansfulla blickar på min väska av det märket och jag tänkte att jag kanske kunde fynda något till henne, och mig själv... men just den butiken hade en handskriven lapp i fönstret: Idag stängt. Typiskt. Köpte några Espritplagg till Kata och Malin och en tenniströja till Peter på Boss. Till Mats köpte jag minsann 2 par strumpor i 100% bomull men de duger säkert ändå inte...

På väg tillbaka i bilen längtade vi efter middag, och jag mest efter att ta av mig skorna när Michael frågar "Karin, have you ever been to a TV-tower?" Det kändes nu svårt att tacka nej till erbjudandet om att åka upp i  TV-tornet i Stuttgart (men han lovade att det fanns hiss!) och det var riktigt imponerande! Mörkret föll medan vi var där uppe och vi njöt av att se hur utsikten förändrades när gatlampor tog över efter dagsljuset.

Stuttgarts TV-torn, byggt på 50-talet

Man gick alltså ut på toppen av klumpen på tornet. Det var blåsigt men tjusigt. Efter TV-tornet var Michael ändå inte redo att avsluta sitt guidande (jag kan tillägga att han hela tiden pekade ut intressanta platser för oss medan han körde). Pelle och jag trodde att han kanske njöt av en familjefri kväll och ville göra det mesta av den, för vi sa att åka hotellet var helt OK för oss. Helt ärligt tror jag att han precis som de andra tyska kollegorna ville ta hand om oss på bästa sätt. Nu erbjöd han iaf ett besök på en riktigt genuin tysk restaurang med  Schwäbische Spezialitäten. Den var jättemysig och när vi slog oss ner kl 21 var vi verkligen sugna på en stor tysk öl som vi smuttade på innan maten kom. Jag tog Cordon Bleu på kalkon (inte så tyskt ändå kanske) men med speciella tillbehör, bl a hemgjorda nudlar. Michael fick en omelett med strimlade fyllda nudlar i. Såg mest "intressant" ut. Det var väldigt mysigt och genuint på restaurangen och den var nästan alldeles fullsatt.

Interiör från restaurangen Schwedenscheuer

När vi bad om notan kom servitrisen även med sprit som restaurangen bjöd på. Antingen något slags schnapps eller Baileys. Vi tog alla en liten snapssup innan vi vände åter mot hotellet... på plats ca 22.30. Inte hann jag läsa något vidare i min medhavda bok...

Idag hade vi ett par snabba möten på kontoret innan vi gav oss av till flygplatsen vid 10. Jag tog tåget från Kastrup och sen bussen från Svågertorp. Jag hade tänkt åka hem med väskan men när hållplatsen hette Gamlegård och jag kunde se Malin dagis följde jag en impuls och hoppade av och hämtade henne till fots. Det var ett kärt återseende förstås, och vi ska nog få nog av varandra eftersom Peter är mitt uppe i kvartalsbokslut och ska jobba sent några kvällar.

Kommentarer
Postat av: Victoria

Nä den där mattan som "välkomnar" en går verkligen inte av för hackor! Var det Spätzle ni åt? Jag åt Käse Spätzle på lunchen en gång, sen kunde jag knappt jobba på eftermiddagen pga koma.

2009-04-01 @ 21:22:26
Postat av: Lotta

Låter som en späckad resa. Mysigt att komma hem till längtande småbarn.



Förresten; Jag var på symässa i helgen och hittade Regnbågsgarnet du efterlyste i en garnaffär nära dig ... Fröken Garn tvärs över vägen från kontoret - där jag brukar köpa tyg.

2009-04-02 @ 10:28:22
URL: http://kulomedelbums.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0