Disputation

Diskurspartiklar... smaka på den!

Det var ämnet för min faster Gudruns disputation igår. Några diskurspartiklar som ni alla känner till är typ, liksom, duvet, och ba (eller bara). Jag ska inte ge mig in på att förklara hennes avhandling något närmare men ni kan höra lite om det på webbradion i Sveriges Radio. Roligast är att Gudrun inte är emot de där småorden (som många språkvetare) utan gillar dem.

Jag var med på det formella i Lund när Gudrun försvarade sin avhandling på förmiddagen, och sen även på festen på kvällen. Jag tog ett ex av tryckta upplagan och har behållning inte minst av att läsa tonårstjejernas konversationer.

Gudrun var så lugn och fin och besvarade opponentens frågor seriöst men ändå med glimten i ögat.

På kvällen hade ett hundratal människor samlats i Alnarp för att fira. Jag åkte med Mor och Far men resten av familjen blev hemma (ganska skönt). I vanliga fall när jag träffar Gudrun är det bara släkt, men mycket släkt, på plats. Den här gången var det bara 4 av Gudruns 7 syskon som kommit och 5 av mina ca 20 kusiner på den sidan. Ofta dyker många fler upp, med respektive och barn. Men istället var massor av Gudruns gamla och nya vänner och kollegor och en massa andra där. Det mest fantastiska var att alla hyste så stor beundran för Gudrun, precis som jag gör. Hennes energi är otrolig - hon hinner med att disputera, gör stora insatser i det lokalpolitiska livet, underhåller nätverk, skapar egen konst, finns till för barn och barnbarn, odlar grönsaker, intresserar sig för ny teknik, är feminist, håller föredrag, skriver dikter, you name it.

Vid bordet pratade vi om vår resp. relation till Gudrun och jag berättade att hon är min faster, och la med låg röst till att hon är min favoritfaster (för jag ville ju inte såra de andra fastrarna). Jag tycker mycket om de andra fem också, men det är något visst med Gudrun. Då sa en annan kvinna vid bordet att "Gudrun är nog mångas favoritfaster, även bland oss som inte är släkt med henne". Det var många fina tal som flödade över av kärlek och beundran. För en gång skull fick jag även höra en lång monolog från Gudruns man Roland som höll ett trevligt tal... han får oftast inte så mycket utrymme att orda när släkten är samlad.

Under middagen var jag själv med om ett uppvaknande. Jag har sett mig själv som språkmänniska och ganska intellektuell. Det ska jag aldrig mer tänka om mig själv! Nu satt jag tillsammans med ett gäng från institutionen för nordiska språk, och deras samtalsämnen var på en något annan nivå! Jag önskar att jag hade druckit lite mindre vin (nä det önskar jag såklart inte) för då hade jag kunnat briljera med lite fler fina ord här på bloggen idag i kategorin "Nya ord - för mig".  Men något beskrev t ex s-et i Till Havs, en kvarleva från medeltiden.

Far skulle tidigt till Turkiet i morse så vi åkte hem redan halv elva. Då var inte ens alla talen avklarade...

Kommentarer
Postat av: gudrun

Hej!

Kul att läsa. Så fint skrivet av dig. Det var en stor dag för mig och en rolig dag. Att disputera är som att genomgå en rit. Man blir döpt, konfirmeras gifter sig, disputerar - alla olika riter för övergång från ett tillstånd till ett annat, sägs det. Därför omgärdas dessa övergångar av speciella ceremonier. Som disputationen t.ex. Några genomgår alla riter , andra ingen. Den slutliga genomgår vi alla men tillståndet därefter har vi förstås ingen aning om. Men de andra riterna, de där när man fortsätter att leva men i ett annat tillstånd. Tja, vilken upplevelse har man av det? Jag vet inte så noga. Jag är glad att min avhandling är klar och i dag hade jag tre föreläsningar som vanligt och så blir det några till i morgon och det förändrar väl inte mitt liv så mycket. Tillståndsövergången för min del består mest av att det (troligen ) blir mindre nattarbete. Nu ska jag strax lägga mig (22.34). Något sömnig efter att ha kört vår sista gäst, nattgästen till Sturup någon gång efter fem i morse. En god bok, någon av de många jag fick av kolleger, som inte är facklitteratur får bli dagens sista begivenhet.

Kram

faster Gudrun

2009-04-06 @ 22:37:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0