Sibbarp från morgon till kväll

Det är inte ens midsommar och jag börjar ändå tappa räkningen på tagna bad! Men jag vet med säkerhet att jag badade två gånger i söndags, först på morgonen, eller snarare förmiddagen.
 
 
Sen återvände jag på kvällen, i sällskap med Malin. Hon har plötsligt blivit en fantastisk badentusiast! Så olika samma badplats ter sig vid olika tidpunkter på dygnet!
 
 
 
 
 
 
 
Summering maj:
 
Nice: 2
Sibbarp: 4
Kämpinge: 1
Scaniabadet:1
 
Summering juni (hittills):
 
Ringsjön: 1
Scaniabadet: 1
Sibbarp: 2
 

Ringsjön Runt 2017

 
Jag har cyklat både runt Ringsjön och Vombsjön många gånger, och varje gång kommer jag hem nykär i vårt vackra Skåne!
 
Dessutom är det en ren fröjd att delta i volontärskötta arrangemang - de som ställer upp som volontärer i olika sammanhang, år efter år, är ofta de trevligaste och gladaste människorna man kan tänka sig.
 
Oftast har jag haft sällskap till de här loppen, av olika personer. För tillfället (och det har hållit i sig ganska länge!) är Teresa min trognaste lekkamrat och träningskompis. Ingenting är svårt eller trist ihop med henne!
 
 
Och här ett ärligt foto, i halvtid. Backigt som tusan och ganska matt och svettig. Men glad!
 
Slipper hjälm tack vare Hövding! Skönt!
 
I år hade jag dessutom med en egen chaufför/vinflasksöppnare/materialare som snällt väntade vid målfållan efter 3 1/2 timmes trampande. Inte dåligt alls!
 

Scaniabadet och Ringsjön

Svenska flaggans dag ca 08
 
Ett av mina favoritställen för bad måste ändå vara Scaniabadet, det är härligt att det är så djupt, känns lite läskigt men mest spännande. Men jag tänker varje gång jag badar där att skulle jag sjunka nu, är det nog det sista jag gör. Mest av allt tycker jag nog om det för att jag brukar hoppa i efter en timmes cykling. Nytt för i år är att jag simmar fram och tillbaka mellan bryggorna oavsett temperatur.
 
Ibland är det kallare och gråare...
 
30 maj ca 08
 
Jag hann med selfies vid båda tillfällena också, det ena betydligt skönare än det andra!
 
 
 
Efter 65 km av cyklande Ringsjön Runt i lördags, stannade vi till vid en badplats vid sjön. Bada i sjö är inte min specialitet men jag accepterar det. Vill helst att vattnet ska vara salt (helst västkustsalt och inte skånebräckt). Efter loppet var det dock riktigt riktigt skönt.
 
 
Med loppflätor!
 
Ytterligare ett solnedgångsdopp på Sibbarp har jag också hunnit med (i maj)
 
 
 
Summering maj:
 
Nice: 2
Sibbarp: 4
Kämpinge: 1
Scaniabadet:1
 
Summering juni (hittills):
 
Ringsjön: 1
Scaniabadet: 1

Bada i maj

 
Ett av de första baden i år, Sibbarp, tidig kväll, varma stenar att ligga på efteråt
 
Många somrar har jag haft idéer kring bad i havet (eller andra vattendrag), t ex
  • Vilka badplatser har jag besökt?
  • Kan man sluta sig till om det är en bra sommar baserat på antal bad?
  • Man ångrar aldrig ett dopp
  • Fotografera alla badplatser
  • Mata in data i app, t ex badtemp, sällskap, tidpunkt, plats, väder, klockslag
Men ofta har jag kommit igång för sent. I år tycks jag dock ha chansen! Vi får väl se om initiativet håller i sig.
 
Även om sista veckan i maj har tagit mig med överraskning vad gäller badbarhet, så känner jag att jag kan rekonstruera hyfsat. Den här veckan har jag hittills badat 4 gånger; 3 på Sibbarp och igår, en kort men alldeles lagom första stranddag på Kämpingestranden.
 
Badmöjlighetetna försämras knappast av att mannen i mitt liv har insett att bad är en av vägarna till att spä på mina lyckonivåer/bli av med ev dåligt humör. Fast han inte badar i samma utsträckning själv, är han mycket förtjust i att hänga med till bryggor och stränder. Låt mig gissa att det finns ett inslag av nöje för hans egen del också, att se mig plaska i vattnet.
 
Kämpinge 27 maj, 2 hyfsat iskalla dopp
 
 
Sibbarp 23 maj, efter skållhet arbetsdag och dito bilfärd hem
 
Visserligen fick jag in några dopp i början av maj också, men det var ju i Nice, lite fusk? Eller inte. Jag räknar iaf inte bad med föregående bastu.
 
Nice 5 maj
 
Summering maj (hittills):
 
Nice: 2
Sibbarp: 3
Kämpinge: 1

Husmorssemester - Nice

Utsikten från vår fina lägenhet, i panorama då, morgonsol
 
I så många år har vi pratat om det, mina rara tullarbrudar och jag, att åka på husmorssemester.  Nu är vi inte precis husmödrar nån av oss, men mödrar är vi. Och äntligen blev det av! 
 
Tina bokade både flygbiljetter och boende via airbnb, och Marie tog på sig reseledarskapet på plats. Så lyxigt att bara få följa med!
 
Från det att biljetterna var bokade har vi bara längtat. Vår lilla grej, att ta gruppbilder,  försakade vi inte heller den här gången. Och glada var vi! Hela  tiden!
 
 
Det allra finaste i lägenheten var balkongen, som vi njöt av, men inte alla på en gång...
 
Utsikt över hamnen
 
 Varannan vatten!
 
 Flera av oss badade i havet, flera gånger! Visst var det lite svalt men underbart!
 
Fattar inte riktigt att den här bilden fick gå ut på sociala medier... men skönt att ha distans till sitt yttre!
 
 Vi åt så mycket gott, och drack så mycket fint! Varken Aperol Spitz eller rosé tackade vi nej till!
 
Lite i hatten!
 
Bästa lunchen varade i flera timmar vid Chateau de Nice (fast var var slottet?)
 
 
En kväll fick jag in en liten liten kaffe och en stor stor chokladmousse. Tur att jag har kapacitet.
 
 
En annan dag blev det crème brulee. Inte heller den liten.
 
 
 
Mina söta tjejer!
 
Det börjar bli kväll
 
Vad ska man välja?
 
Maries snälla kompis Rosemary tog ut oss på utflykt hela lördagen, bl a till St Paul och Gourdon. Visst regnade det, rejält, mellan varven, men vad gjorde det? Härliga vindlande vägar upp till små pittoreska byar, med stopp för shopping av såväl choklad som tvålar.
 
 
 
 
 Här MÅSTE alla ta ett foto sa Rosemary
 
Fikon
 
 Här har Yves Montand spelat boule
 
Kyrkogård
 
 Blomstermarknad
 
 Ett gäng damer, kunde varit vi, 30 år senare. Särskilt denna dam i bakgrunden var väldigt mycket Yvsa68!
 
 Det var så svårt att få plats ihop med skylten! Men visst älskar vi Nice!
 
Sista morgonen... 
 
 Inte ville man åka hem! Sorgligt att titta ner på detta från flyplansfönstret!

Bildningsbaren

 
I veckan som gick blev jag medlockad (inte så svårt) till att lyssna på ett föredrag om godhet, där Stefan Einhorn var dragplåster. Men både filosofen Johan Brännmark och kommunalrådet Carina Nilsson bjöd på många insikter.
 
Det var ett väldigt bra evenemang och jag har tänkt på det mycket sen dess. Det går såklart inte att summera allt bra som blev sagt, men Stefan Einhorns ord ringer i mina öron, om ett av alla felaktiga ordspråk, nämligen "Det är tanken som räknas". Där är vi helt överens. Vill man göra gott, får man ta mig tusan agera också.
 
 
 
 
 
 

Märkligheter i Shanghai

Min kompis Susan hade varnat mig för att mycket skulle vara konstigt i Shanghai, och det stämde naturligtvis. Det var mycket som överraskade, på en massa olika plan - mest positivt.
 
Men för att börja med det negativa, måste jag medge att den dåliga luften var kännbar, i luftvägar och näsa. Det var även lätt att bli paranoid av folk med munskydd och varningar i väderappen...
 
 
Men Shanghai var väldigt rent och prydligt, tydligen som en följd av ett nytt fokus i samband med OS då det blev förbjudet att spotta och kasta fimpar och skräp på gatorna. Man såg inte heller något annat än elmoppar i den kategorin fordon. Jag hade dock förväntat mig fler cyklar. Även säkerheten kändes väldigt hög - det kändes lugnt att vara ute sent på kvällen och vi såg aldrig till något bråk eller bus.
 
Det var mycket kul att se hur gammalt och nytt samsades - uråldriga tempel och gamla byggnader mitt i stan bland höghus, t ex.
 
 
 
En annan sak som överraskade var att kineserna som var födda på 80-talet eller senare inte alls var små. De flesta killarna var längre än jag och de var även välbyggda. 
 
Sen var det väntat men ändå överraskande hur svårt det var att klara sig på engelska. Tack och lov hade vi skrivit ut lappar med de kinesiska namnen på alla ställen vi ville till att visa taxichaufförerna. 
 
Givetvis fanns det många skyltar med skojiga översättningar, lyckades dock inte fota så många. Denna från flygplatsen.
 
 
När vi var i templet med väldigt mycket eldande under ganska oförsiktiga former och ett myller av människor, fanns synnerligen blygsam brandsläckningsutrustning - i storlek med min lilla brevlåda här hemma. Skönt nog slapp vi testa den.
 
 
Gamla tiders telefonkiosker hade fått ett nytt användningsområde.
 
 
I hälsokostaffären kunde man köpa allt möjligt. T ex dessa torkade ödlor att mala ner till ett stärkande pulver...
 
 
Maten var god, här dumplings:
 
 
 Men dessa spett lät vi bli.
 
 
Susan berättade även om utbrett matfusk - bl a om konstgjorda ägg som såg ut som vanliga ägg men var tillverkade.
 
Massage kunde man få för en billig peng, utan förbokning och till långt in på natten. Sen att man kände sig ganska mörbultad efteråt, var inget att hänga upp sig på.
 
 
På vår toa på hotellet fanns en liten instrumentpanel på väggen. Skönt att veta att man kunde klara sig om toapappret skulle vara slut! Även ringen som man sitter på var speciell - uppvärmd. Kändes ungefär som när man tar över toan direkt efter någon annan som suttit där i lung och ro en lång stund.
 
 
Det hade nyss firats kinesiskt nyår och det nya året är mitt - Tuppens år. Tuppar fanns nu avbildade överallt.
 
 
Jag önskar att jag kunde tagit med lite mer av Kina hem... men osäker på om allt hade gjort sig på hemmaplan.
 
 
 Jag kom hem full av intryck och på nytt inser jag hur berikande det är att resa, att förstå hur annorlunda andra platser ter sig - och hur udda Sverige måste uppfattas av dem som kommer hit från ett annat land...
 

Kärlekens fem språk

Det är underbart att ha vuxna barn som man kan prata med om precis vad som helst! Ibland är det då jag känner mig allra nöjdast som förälder, särskilt när barnen känner till en massa saker som jag inte själv vet något om. Julia och jag åkte 7 timmar bil tillsammans förra helgen och hann då prata om allt möjligt, bl a relationsskapande. Hon och jag har ju båda testat på dejting på internet med allt vad det innebär, och pratar öppet om många aspekter av kärlekslivet (dock inte alla - precis allt vill man inte veta om sin mamma eller dotter och vissa saker är ju helt privata i en relation). 
 
I lördags kom vi att prata om kärlekens fem språk - ett obekant begrepp för mig men Julia visste förstås - det baseras på en bok av Gary Chapman. Och jag har funderat mycket på det sen dess. Det handlar mycket om de förväntningar man har och hur man själv uttrycker kärlek. De fem språken är:
  • Komplimanger/bekräftelse
  • Göra varandra tjänster
  • Ta emot gåvor
  • Tid för varandra
  • Fysisk beröring (som inte är sexuell)

Själv har jag mycket svårt för att säga vilka som är viktigast för mig. Jag vill helst ha rubbet, hela tiden, men allra mest välgörande och efterlängtat är nog ändå den kravlösa beröringen. Jag vill gärna erbjuda alltihop också, både med partnern och med de andra som jag håller kära - barnen, syskonen, de riktigt nära vännerna. Genom att fundera lite över de där språken gör också att jag lättare kan förstå vad min partner helst vill ha från mig. Och det ger även perspektiv på det avslutade äktenskapet.

 
Förutom den intressanta diskussionen och tankarna sedan dess, lämnar det en liten sorg i mitt hjärta. Tänk att jag aldrig kunnat prata sådär öppet om starka känslor med mina föräldrar. Är det en generationsfråga eller har vi bara så olika personligheter?

69 timmar i Shanghai

Första kvällen - The Bund
 
Ja, det var lite knasigt att åka så långt för en vistelse om 3 dygn, men att det blev av, berodde på SAS 75-årsjubileum då man kunde åka i princip vart som helst för nästan inga pengar alls. Vi betalade 2500 kr ToR med direktflyg till Shanghai - enda problemet var att semesterdagarna nästan var slut, så det fick bli kort. Det hade också kunnat vara ett bekymmer att få tag på en reskamrat - tur nog finns en och annan som aldrig säger nej och som det är en ren fröjd att resa med - Pernilla är en sådan! Och i Shanghai finns en kompis/f d kollega Susan som var underbar tipsare innan och guide när vi var där. Med ont om tid, fick vi planera och nyttja dygnets alla timmar desto bättre.
 
Resans största missöde utspelade sig på Kastrup, då det helt överraskande började snöa hårt. Vi hade redan gått ombord och satt oss, fick vänta 4 timmar innan planet lyfte! 
 
Nåja, vi surade inte för det, vi tog emot gratisdrinkarna och sov gott. När vi kom fram tog vi Maglev, det förarlösa tåget som kör upp mot 340 km/h. Det kändes faktiskt inte alls konstigt eller obehagligt, men snabbt gick det att komma till stan. Sen tog vi en taxi till hotellet - Les Suites Orient - som en annan kompis/f d kollega Malin tipsat om - så bra det var! Läget var underbart precis på The Bund, standarden hög, sängen bekväm och vi betalade  800 kr/natt och person. 
 
Vi stuvade bara snabbt in bagaget och gav oss ut på äventyr. Fast vi hann med en bjuddrink på hotellet först!
 
Kvällsliv på The Bund
 
Vi flanerade på The Bund och svängde av på East Nanjing Road, en huvudgata för shopping och kvällsliv.
 
Tyvärr var det många som gick med ansiktsmask...
 
Vi hade kollat upp ett ställe där man kunde få fotmassage - Secret Garden. Det var supermysigt och billigt - betalade ca 350 kr för 60 min fot/underbensmassage inkl vätskedrivande te. Det var något plågsamt men mest skönt! Knäna blev inplastade med något linimentaktigt som snart blev skållhett. Massörena pratade knappt ett enda ord engelska.
 
Två paddor
 
Massagesalongen md plats för många
 
Efteråt skulle vi äta något och förvånande nog höll många restauranger på att stänga (typ 21:30). Det var nära att vi gav upp, men fick tipset om Lost Heaven helt nära hotellet. Det var fullsmockat. mörkt, ganska mycket västerlänningar men god kinesisk mat. 
 
Det här var en räkfylld förrätt, vi tog också bl a crispy pork.
 
Nästa dag träffade vi min kompis Susan som guidade oss. Vi började med den vackra trädgården Yùyuán, helt nära hotellet, mycket härligt att gå runt där. 
 
Kul att se skyskrapor anas bakom det gamla
 
 
Där fanns en marknad i anslutning, vi handlade pärlor och jade (rätt ”dyrt” eftersom allt annat var så billigt) och drack te (teprovning) i en och samma lokal.
 
Susan, jag och Pernilla provar te
 
Sen åkte vi till kvarteren med skyskraporna, åt lunch på South Beauty inne i en mall, jättebra mat! Så lyxigt med en egen guide som lotsade oss rätt i tunnelbanan, beställde mat på kinesiska och hade koll på allt!!
 
Det blev fler än 4 små rätter!
 
Jag och Pernilla åkte upp i Shanghai Tower, 632 m och 122 våningar. Det var inte särskilt klar sikt, pga luftföroreningarna...
 
Man tittar upp...
 
... och ner!
 
Efter det mot People’s park där äldre damer och herrar brett ut sina barns kontaktannonser på paraplyer och försökte bilda lämpliga par. 
 
 
Vi tog en drink (eller två) på Barbarossa som låg vackert inne i parken. Blir säkert ännu finare när man kan sitta ute.
 
 
 
 
När vi gick därifrån började det bli skymning.
 
Fast här på bilden ser det nästan ut som natt.
 
Sen till French concession där vi promenerade omkring ett tag. Vi åt på Nepali Kitchen, kul restaurang i många våningar och god mat. Sen stöp vi i säng, mätta och trötta!
 
På söndagen steg vi upp tidigt för att hinna till ett Jade Buddha Temple innan vår inbokade brunch. Det var jättespännande, fullt med kineser som bad, sjöng, tände rökelse. Ganska stort. 
 
Hundratals eller tusentals lyktor...
 
Massor av statyer föreställande olika gudar, vissa skräckinjagande, andra lättjefulla - tyvärr kunde jag för lite om det andliga livet.
 
 
Jag i färd med att kasta rökelse i elden!
 
Sen lyxbrunchen, på Westin hotel, kul! Superfin mat av alla slag, jag åt förstås skaldjur men även pekinganka och dumplings och desserter. Obegränsat med champagne och drinkar ingick i priset.
 
Veuve Clicquot var sponsor
 
 
 
Vi var något berusade och väldigt mätta när vi kom därifrån, tog en taxi till konstnärskvarter/marknad Tianzifang - väldigt pittoreskt och trångt, jag handlade lite keramik.
 
Sen gick vi ganska långt till ett annat spa för kroppsmassage, Dragonfly. Det var hårdhänt men skönt! 
 
På kvällen orkade vi inte äta men tog en drink, inte så trevligt ställe faktiskt… 
 
Sen åkte vi hem på måndagen. Jag hann med en sista tur på The Bund innan det var dags att åka till flygplatsen.
 
Panorama över finanskvarteren, denna gång i dagsljus
 
Förutom tips från kompisar, hade jag Lonely planets pocketguide samt googlat lite olika top 10-listor
 
Jag har ytterligare ett inlägg i huvudet, om allt det märkliga i Shanghai, men det får dröja några dagar.
 
Kinesiska flaggor vajar och byggnaden med blomman på toppen var stället vi åt brunch
 
 

Spa i Varberg

 
Förra helgen firade jag och kusin Mimmi vår syster/kusin Nillan som fyllde 50 i höstas. Mimmi och jag hade bestämt att uppvakta med en spavistelse, och hade flera uppslag. Men när Mimmi nämnde Varberg Stadshotell och Asia Spa blev allt annat ointressant.
 
Vi körde på deras Fredagslyx som verkligen var lyxigt och prisvärt! Bara det man fick att äta - ett glas bubbel+ostron när man kom, 4-rätters alt japansk stor meny på kvällen, härlig hotellfrukost och sedan lyxlunch innan hemresa var ju värt en del, och sen själva spaupplevelsen... Den finaste anläggning jag varit på med väldigt skön stämning.
 
Det fanns en jättestor turkos massagepool med olika stationer, "heta källor" med öppet ut mot kvällshimlen (där var vi på fredagskvällen), många bastuar med olika teman, ljusterapirum och mörkerrum, fotbad mm. Innan man gick in i badavdelningen, körde man japansk tvagningsritual på små pallar.
 
Man fick även vara med på några yogapass; vi hann bara med De fem tibetanerna på lördagsmorgonen men det var ett rejält pass innan frukost, hela salen badade i morgonsol dessutom.
 
Vi löd och hade inte med oss mobilerna in i lugnet, så det blev inte mycket fotat. Men jag har lånat lite bilder från hotellets hemsida. Hotellet var tjusigt och gammaldags, bara en aning svårt att överblicka. Vi gick i många trappor!
 
Mest funderar jag över när jag kan få åka dit nästa gång.
 
Tvagningsritualen skulle ta minst 15 min men gärna en timme. Så len man blev!
 
Stora poolen
 
Yogasalen
 
 Torsk på lördag innan återfärd till Malmö för mig
 
Vår söta 50-åring!
 
 

Sköna söndag

 
3 veckor har gått sedan operation med förhållningsregler att inte lyfta eller träna på just 3 veckor, och efter moget övervägande (och för att doktorn svarade just så när jag frågade), har jag även avstått från yoga.
 
Alltså var nu glädjen stor när jag lät vänligaste människan någonsin, Daniela, guida mig igenom en timmes snäll yoga (på dvd). Bilden är tagen en magisk stund på Skiathos i september, när Daniela snart skulle hålla i ett pass för oss.
 
Stora glädjen, ja. Den gäller hur bra det kändes både att sträcka ut och komprimera magen när jag gjorde några solhälsningar. Tror minsann att jag är återställd! Gick fint att ligga på mage och utöva yoga också. Firade genast med att boka in mig på ett morgonpass yoga gentle på My yoga room på Limhamn på fredag morgon, då jag råkar ha semester. 
 
 

Måndagsångest

Nej, det är inte en känsla som drabbar mig ofta, måndagsångesten. Jag går nästan alltid glatt till jobbet.
 
Just idag var egentligen inte en höjdarmåndag, även om jag faktiskt hade sett fram emot vardag, var jag ändå olustig och lite sliten efter för få sovtimmar.
 
Men arbetsdagen har gått i den stora glädjens tecken, så många har önskat mig välkommen tillbaka, frågat hur jag mår, kramat mig. Vad det värmer! Chefen utmärkte sig genom att komma med en lyxig present! 
 
 
 
Något som skulle passa för "a yoga girl", tyckte hon. Gulligt!
 
Hemma väntade några av de vackraste tulpanerna jag sett, vita papegoj.
 
 
Och så hade ett efterlängtat brev kommit.
 
 
Det var nästan så att jag öppnade en flaska bubbel. Men nån måtta får det väl ändå vara. Så jävla kul är det ändå inte med en dimmig måndag i januari.
 

Lata veckor går mot sitt slut - film och tv

Det har varit väldigt lätt att vänja sig vid sjukskrivningens sakta mak. Första veckan sov jag mest, men under den andra har jag känt mig mer eller mindre som vanligt, nåja, lite trött och lite irriterad av stygnen, det ska medges. På sjukintyget stod "Vila, vara utomhus, promenader" så allt det där det har jag försökt få till nästan varje dag. 
 
Själv trodde jag att jag skulle hinna se i kapp allt jag missat på Netflix och HBO och samlade på mig massor av filmtips från kollegor, vänner och div bloggar.  Men så blev det verkligen inte... men lite hann jag med!
 
Jag har klarat av säsong 1 av The Crown, som jag gillade. Väldigt välgjord och en uppfräschning av europeisk femtiotalspolitik och -historia, även om verkligheten naturligtvis är tillrättalagd; jag tror inget annat!
 
 
För att ytterligare spä på den brittiska rojalismen, såg jag och Kata filmen om Diana. Chockerande nog, kände Kata inte till Lady Di! Men sedan insåg jag att hon dog samma år som Kata föddes... 
 
 
Jag kom inte alls ihåg hennes kärlekshistora med läkaren Hasnat Khan (minns bara playboyen Dodi som hon dog tillsammans med). Men det var en fin (om än tragisk) kärlekshistora också.
 
 
På sistone har jag börjat kolla på The OA som är trollbindande i all sin overklighet. Inte så olik Stranger Things som jag sett några avsnitt av också.
 
 
Och så ett och annat avsnitt av Sherlock, trevligt nog. Den ses dock på kvällstid (till skillnad från serierna ovan) och nästan prick 22 stängs mina ögon en stund och snarkningar hörs, oavsett vad jag tittar på. Så jag missar alltid några avgörande minuter. Tur då, att jag sett flera avsnitt (under liknande hopplösa omständigheter tidigare). Efter puckeln kan jag vara vaken flera timmar till.
 
 
Till sist, av en slump såg jag ett avsnitt av Scott & Bailey på SVT, och blev helt fast. Ser nu till min glädje att det finns många säsonger att snoka upp. Från IMDB: "Two female detectives, one motherly, the other emotionally immature, have varying levels of success applying their eccentric outlooks on life to their police cases and private lives." Kan det bli annat än bra, hårdkokta medelålders polisbrudar bitvis i obalans...
 
 
 
Och en del av det som jag inte hann se men blev tipsad om? Får sparas till en annan tid med mycket fritid...
 
Narcos (som jag redan sett flera avsnitt av)
Derek
Grantchester
Miss Fisher's murder mysteries
Tjockare än vatten
Dehlis vackraste händer
Skam
Fröken Frimans krig
Monica Z
The Diary of a Teenage Girl
The end of the tour
Roots (nyproduktion av Rötter på HBO)
 
Så, i morgon, upp i ottan  och styra bilen mot Lund. Gissa om jag kommer att matta ut mig?
 

Besöka högstadiet

 
Nu var inte min egen högstadietid alltigenom ond, inte alls, även om det finns minnen från det tiden som jag gärna hade kunnat vara utan.
 
Men när jag sätter min fot innanför dörrarna til en högstadieskola under dess normala förutsättningar (vanlig skoldag, full av elever) slår hjärtat snabbare och jag blir kallsvettig - jag skriver detta utan minsta överdrift eller försök till att vara lustig. Vanligtvis är jag där under mer ordnade former, t ex på föräldramöte på kvällstid (endast vuxna). Men häromdagen var jag på kvartssamtal tillsammans med Malin, mitt på dagen.
 
All den tonårsoro som fanns i korridorerna, allt överspänt brölande, alla rädda blickar, all kroppsmedvetenhet. Allt det där gjorde ont att se. Och min egen 12-åring, hennes flackande blick, hur hon sänkte röstläget till en betydligt djupare stämma än det vanliga kvittret, fick mig att våndas över att jag skickar dit henne varenda dag. Jag bör tillägga att hon ändå inte klagar särskilt mycket, så hon har säkert metoder för att klara sig någorlunda helskinnad genom dagarna.
 
Det jag tar med mig hem är två saker. 
  • Djupaste tacksamhet över att vara vuxen.
  • Ökad vilja till att krama och lyssna till och försöka förstå 12-åringen.
 
Det är ännu för tidigt att ta till orden som jag upprepat många gånger för de två äldsta döttrarna - "Snart är det dags för gymnasiet och då blir allt annorlunda. Då hamnar du bland likar och kommer att trivas mycket bättre."
 
Och jodå, kvartssamtalet gick bra. Klassföreståndaren känns mycket vettig och Malin sköter sitt skolarbete. För hennes del är en åttondel av högstadiet avklarat.

Carlanderska

 
Jag fick min operation bokad via jobbets sjukförsäkring i Skandia. Tursamt nog tackade jag Ja till den snabba tiden på Carlanderska trots att det var i Göteborg. Vilket underbart ställe! Önskar att jag aldrig behövde få vård någon annanstans! 
 
Det vore lite sorgligt att säga att jag trivs i sjukhusmiljö, men lite sant är det. Jag känner mig hemma och tillfreds bland trygga kvinnor i nystukna sjukhuskläder, även som här på Carlanderska i signaturfärgen lila. Jag gillar deras lugnande småprat och svala händer. Jag har själv jobbat en del på sjukhus och också varit med Far som barn, när han var "barnvakt" - då var man antingen på sjukhuset eller på tennisbanan.
 
Med åren har det blivit stressigare och stressigare på MAS, som är mitt närmaste sjukhus och Fars arbetsplats i många år, och min ett par somrar. Självklart har en del inte så roliga stunder utspelats där, med sjuka barn och även på sjukbesök hos några riktigt sjuka väldigt kära. Men det handlar också om hur hela arbetsmiljön förändrats och tempot drivits upp.
 
Kontrasten till Carlanderska blev då detso större... Lugnet rådde, kanske delvis beroende på att det inte var särskilt hög beläggning just nu, men hela upplevelsen, så behaglig. De hade tagit vara på gamla miljöer och varje nyinköpt pryl, var införskaffad med omsorg. Gamla små kannor i antingen "silver" eller med sjukhustes monogram användes till söta brickor som maten serveradrs på, snyggt upplagt var det också, allt andades omsorg i detaljer. Jag åt nu ingen mat under min korta vistelse utan inskränkte mig till säkra kort som fralla och te, och frukost.
 
Enda lilla minuset får sägas att det inte var helt lätt att finna bilvägen upp till sjukhuset! Man såg huset tydlgt men hur skulle man komma upp? Själv tog jag branta trappor (innan operationen) uppför en klippvägg (nästan iaf). Den vänliga själ som hämtade mig efteråt i min egen bil, fick irra desto mer. Men slutet gott, allting gott. Skönast av allt - hemma i eget bo nu.
 
Mitt rum, spegeldörrar, stuckatur, högt i tak
 
Mitt fönster som jag vilade blicken på, djup fönsternisch, spröjsade fönster, tjocka oljefyllda element
 
Kvällsfika
 
Detalj på toadörr
 
Utsikt i natten, Liseberg!
 
Frukost dagen efter operation
 
Sniffar fortfarande på syrgas efter operationen, blev snart mycket trött på slangar överallt!

Om

Min profilbild

Karin

RSS 2.0