Augustiminnen

Det går ju sisådär med att hålla bloggen uppdaterad nu när det roligaste, badreportagen, är lite ovanligare.
 
Jag gör som vanligt när semestern är slut, klamrar mig fast och försöker njuta som vore jag ledig ännu...
 
Det som slår mig när jag blickar tillbaka 4 veckor såhär, är hur mycket man ändå kan hinna med av nöjen och upplevelser även när man jobbar heltid. Det är bra att påminnas om.
 
Falsterbo för att hälsa på kusin och yoga utomhus. Yogan regnade inne, men vi skapade sommar i huset.
 
En "vanlig" fredagskväll. Nej, kanske inte det. Ljuvlig torskrygg som avslutades med en efterrättssymfoni som hette duga! Klostergatan i Lund...
 
Även hemma i Malmö kändes det smått magiskt - Mother vid Hyllie
 
En liten utlandsresa ersatte ursprungsplanen Vombsjön Runt, första lördagen i augusti. Vi tog färjan till Helsingör.
 
Kronborgs slott
 
To be or not to be, that's the bloody question - Hamlet åt alla! 
 
Hydran i hamnen - en ganska fasansfull syn
 
Smörrebröd, öl och gammeldansk
 
Älskade Kata på besök. Inte såg man mycket av henne! Men det var gött när det hände!
 
Fortfarande badläge, gärna i solnedgång
 
Gratisnöje deluxe!
 
Cykling till jobbet, luften tung av doften av mogen säd, man ser hur tunga stråna är!
 
I augusti är det kräftdags! Bjudningen sammanfölll med kometsvärmen Perseiderna, som dock inte gick att se förrän efter midnatt pga moln...
 
Utflykt till Katrinetorps landeri. Här klockranka. Fantastiska trädgårdar och dessutom servering med rätter tillagade nästan uteslutande från egna odlingar. 
 
Prydnadskål i prydliga rader!
 
Malmöfestivalen! Första besöket innebar även bildningsbar. Andra besöket bl a dans på dansbandsbanan!
 
Jobbet bjöd på familjedag. Malin hängde med till Tosselilla och gillade klättringen bäst.
 
Limhamns brassband i minneslunden på Limhamns kyrkogård. Vet inte vad som var mest rörande; prästen i sin stråhatt, bleckblåsen, de rufsiga vita håren framför oss eller just dödens närvaro.
 
Vallmo, blommar vanligen till midsommar men tydligen även i augusti just i år.
 
Det är något visst med fåglar som lampor för mig! Ett nytt habegär väcktes. Men 36000 kr fick lusten att svalna, tur nog.
 
Fast ensammingen kostar bara 12! På Miljögården.
 
Malmö litegrann från ovan
 
Niagaras uteplats
 
Tjusigt både ute och inne
 
1973: Momme: "Och vem är det här?" Jag: "Mats och Marie". Momme, nöjd: "Just det, Mine" Åter på plats efter renoveringen av skolan.
 
Oigenkännlig. Men fin ändå.

Scaniabadet och Ringsjön

Svenska flaggans dag ca 08
 
Ett av mina favoritställen för bad måste ändå vara Scaniabadet, det är härligt att det är så djupt, känns lite läskigt men mest spännande. Men jag tänker varje gång jag badar där att skulle jag sjunka nu, är det nog det sista jag gör. Mest av allt tycker jag nog om det för att jag brukar hoppa i efter en timmes cykling. Nytt för i år är att jag simmar fram och tillbaka mellan bryggorna oavsett temperatur.
 
Ibland är det kallare och gråare...
 
30 maj ca 08
 
Jag hann med selfies vid båda tillfällena också, det ena betydligt skönare än det andra!
 
 
 
Efter 65 km av cyklande Ringsjön Runt i lördags, stannade vi till vid en badplats vid sjön. Bada i sjö är inte min specialitet men jag accepterar det. Vill helst att vattnet ska vara salt (helst västkustsalt och inte skånebräckt). Efter loppet var det dock riktigt riktigt skönt.
 
 
Med loppflätor!
 
Ytterligare ett solnedgångsdopp på Sibbarp har jag också hunnit med (i maj)
 
 
 
Summering maj:
 
Nice: 2
Sibbarp: 4
Kämpinge: 1
Scaniabadet:1
 
Summering juni (hittills):
 
Ringsjön: 1
Scaniabadet: 1

Promenader och snö

 
En envis förkylning och halt underlag har gjort att jag inte kunnat springa på ett tag, känner lite oro för att kanske ha legat av mig. Under tiden avser jag att i alla fall få ihop 10000 dagliga steg. Men vad det tar emot!
 
Lunchpromenaden på jobbet är inga problem, den händer nästan av sig själv, oftast i sällskap men går ensam också. Men på kvällen, även när jag har anledning att plocka upp nåt på posten, så tar det evigheter för mig att byta om, fixar en massa grejor hemma  Sen när jag väl kommer ut, brukar det ta max 10 minuter, så känner jag hur friden börjar infinna sig. All oro och anspänning viker, jag njuter verkligen och kan tänka klart. Varför ska jag då kämpa emot så?
 
Särskilt välgörande är det nu när det knarrar under skorna och allt är vackert och vitt. Jag går genom kyrkogården flera gånger i veckan, tittar till svärfar och blir påmind om livets förgänglighet. Inte fel det heller.
 
Angående stegen tänker jag också på att det var ett år sen jag fick mitt FitBit-armband och jag kom igång med att gå, sedan att springa. Tänker också på att jag under 100 dagar snittade på över 15000 steg om dagen. Hur kan det då vara svårt att få ihop 10000? Många springer ju på gymmet men det lockar inte det minsta. Har nya löparskor och tillhörande strumpor som tigger om uppmärksamhet.
 
Bilden är från trettondagspromenaden på Måkläppen. Då blev det många steg i alla fall!
 
 

Lång helg i bild

Förra "helgen" började visst redan i torsdags, tidig revelj för att cykla till jobbet tillsammans med 100 kollegor för ett gott syfte. Selfie i ottan här hemma:
 
 
I mitt gäng cyklade även en fotograf. Här kommer vi in i St Lars-parken, nästan framme alltså.
 
 
Sen var det jobb som vanligt, iofs med avbrott för lite bjudsmoothies och utdelning av vattenflaskor och presentation av välgörenhetsprojekt som vi kan engagera oss i på vår dag som vi får varje år för att göra lite nytta utanför kontoret.
 
Efter jobbet, after work med yatzy, som jag höll i. Kul. Lite drygt att cykla hem.
 
Fredag, jobb, men sen direkt till Falsterbo för traditionell helg med tullarbrudarna. Drinkar, hämtmat att äta utomhus, snicksnack, nakenbad i havet, övernattning, frukost ute, allt var som vanligt och bra! 
 
Min insats för att komma i partymode:
 
 
 
 
Sen var det ju redan lördag! Hem och städa, bada i badkaret, ta en powernap. Fixa sig för Pippis födelsedagsfest.
 
 
 
Ja, det blev rentav till en ny fbprofilbild.
 
Kul fest med traditionella inslag, bl a tårta med spunnet socker, bara att vi (mest jag) spann själva.
 
 
Bröt upp innan midnatt, hem och sova. Sen upp vid 07 för att packa och fixa matsäck för kanotpaddling.
 
 
Listig som jag var, packade jag ett lite snyggt ombyte också.
 
 
Nu syns det att jag börjar bli trött...
 
Till Stockamöllan och sen följde div logistik innan vi paddlade iväg vid 11. Ömsom sol, ömsom, regn, ömsom stilla vatten, ömsom fors. Jättekul!
 
 
 
 
Allt drog ut på tiden, och jag som var hembjuden till en ny stjärna på söndagsmiddag fick förvarna om att jag skulle bli sen och anlända blöt, smutsig och svettig. Han tog det som en man och lät mig fräscha upp mig i hans badrum. Sen fick jag mat, vin, tända ljus, skön musik och både skratta och prata allvar. Vi har pratat mycket böcker så jag tog med mig några favoriter som gåbortspresent.
 
 
 Det blev taxi hem när kvällen tog slut, och då låg Malin i min säng och snusade. Det hade ju blivit min barnvecka.
 
 Härlig helg på många sätt. Men nu hade jag behövt vara ledig!
 

Kalkbrottet

Min nya, tja, inte så jätteny, kanske, promenad- och löpslinga är runt kalkbrottet. Kalkbrottet har ju alltid så länge jag kan minnas funnits där, men var förr lite otillgängligt. Nu finns det en fin grusväg runt hela och den mäter 4 km. Förutom att det är spännande, nästan som ett månlandskap med själva brottet, är det häftigt hur nära man är Limhamn, Öresundsbron och Hammars park medan man går runt där. 
 
Men det händer nästan alltid något anmärkningsvärt också. Man ser alltid jättestora harar galoppera över fälten. En gång stod en gammal stor Rolls Royce vid startpunkten, perfekt skick och med inredning i blankt trä. Igår, en tjusig regnbåge. En dag såg jag en stor herrelös hund, trodde jag, intill staketet till de branta stupen ner i brottet. Men när jag kom närmare, såg jag att det var ett rådjur som snabbt sprang in bland den höga säden när jag kom. En annan gång kom en man med två lösa, stora schäfrar. De fick syn på mig och ville rusa fram och nosa. Men då flyttade hussen kopplet han hade löst hängande runt sin hals till sin hand, det var signalen och båda hundarna smet in på hans insida, tätt klistrade mot hans ben. När de hade passerat mig, flyttade han tillbaka halsbandet och hundarna sprang fritt igen.
 
Och så finns det alltid något att vila ögonen på förstås. Många som går och springer och vi småler och uppmuntrar varann till lätta spänstiga steg. Den man möter tidigt på sin runda, träffar man nästan alltid ett halvt varv senare igen.
 
Men man får bli tidigare och tidigare nu när mörkret faller för det finns ingen belysning. 

Rhododendrondagarna på Sofiero

 
Ah, det finns ett par överhoppade inlägg som inte blivit till än, finns bara i mitt huvud, men klämmer in det här dagsfärska i alla fall!
 
Idag hade en rara Gunilla packat picnickorgen och bjöd med ett par av oss på både skjuts och utflykt till Sofiero. Nu var vi inte precis ensamma om att komma dit, då det var Rhododendrondagarna, trots att merparten inte börjat blomma än.  Vackert värre var det i alla fall!
 
Skånska rhododendronsällskapet sålde lotter för 10 kr/st, jag betalade för 4 och lät Malin dra lotterna. Det blev 2 vinster! Olika Rhododendronplantor förstås. Så i morgon är det jag som köper särskild torv och planterar. Tänk om dahliorna skulle gå i jorden samtidigt?
 
Vi fick fika inomhus då det inte riktigt var läge att sträcka ut sig i gröngräset, lite småkallt fortfarande, men det betyder att naturen får vara ljusgrön och vacker lite till!
 
Malin, Åsa och Gunilla i vinrankeväxthuset
 
 
Utsikt från slottet
 
 
Ravinen
 

Bunkeflo strandängar

 
 
 
Tveksamt om detta var den allra vackraste av cykelturer, eller om jag bara var extra mottaglig med öppna sinnen.
 
Jag blev i alla fall nästan tårögd över hur tjusigt det var nere vid Bunkeflo strandängar. Cyklade hemifrån i dagsljus, men innan solen brutit genom molnen. Det var helt vindstilla och havet låg som en spegel. Öresundsbron försvann in i ett blårosa töcken. 
 
Allt var ungefär tio gånger vackrare i verkligheten än på mobilbilderna.
 
 
 
Sen en blev det frukost, utomhus, på EH i Västra hamnen och sen hem närmaste vägen. Jag hade med badkläder i väskan men det var i kallaste laget ändå.
 
Fast jag nu är lite trött i kroppen, och nybadad, insmord, fönad i håret, är jag nästan sugen att sätta mig på cykeln igen och göra om turen. Så fin var den.
 
 

Kanelbullens dag

 
Det måste vara smått unikt att få fira den 4 oktober ute i trädgården, i shorts och i skjortärmarna! Själv bottnade jag med en fralla; Malin valde vaniljhjärta till starter. Och Kata fick nöja sig med ett glutenfritt alternativ. 
 
Nu ska jag festa vidare med gräsklippning.

En rabatt?

Förra helgen slet jag ganska hårt med att anlägga en tulpanrabatt. Att stoppa i lökarna var ju enkelt men att forsla hit och gräva ner stenbumlingarna som man nu bara ser en bråkdel av, var ett styvt jobb, Självklart var det för att glädas till våren... men...
 
 
... liiiitegrann påminner ju denna löftesrika rabatt om en nygrävd grav.
 
Till våren väntas 50 tulpaner, 3 allium, 10 kungsängsliljor och 40 pärlhyacinter/ scillor/ snödroppar. Och därefter vallmo. Men nu... lite gravaktigt.
 
Så, jag tänkte att jag kanske kan sätta något som piggar upp nu, utan att störa lökarna som vilar och suger näring just nu. Inhandlade några minicyklamen.
 
Ner med dem!
 
 
Ja, ni får skratta! Det gjorde jag och Malin. Vi kom överens om att det ser ut som när man planterar i tv-spel, glest utspridda blommor... eller som förrädaren Malin sa: "... eller lite som en grav som man planterat blommor på".
 
Men vänta bara tills det blir vår, då skrattar ni nog inte längre, så blir ni tårögda av beundran. Eller inte.
 
Tur nog finns det vissa inköp som inte kan gå snett, som ljuslyktor. T ex denna på vinterassen (där det druckits dåligt med vin på sistone!).
 
 
Fast jag har också köpt en annan ljuslykta som fick åtminstone Kata att hånskratta. Får berätta om den en annan gång. Nu är det standardsöndagssysslan som gäller: viktvätt!

Glimtar från en äventyrsresa

Det blir ofta lite spännande när jag är ute och reser. Jag har noll lokalsinne och kan vara rätt klantig överhuvudtaget.
 
I fredags var det dags, jag skulle direkt från jobbet köra till Tjörn tillsammans med min Mor. Henne hade jag först råkat lura att stiga av 2 hållplatser för sent (jag var så säker på att Scheeleparken precis utanför jobbet var ändhållplatsen). Mor är ungefär lika yr som jag; dessutom nyss fyllda 75 och lite ledbruten, hon irrade omrking lite på Ideon innan hon fick skjuts med en budbil till vår entré. Jag var lite försenad och stressad.
 
Men vi kom iväg, och bortsett från att Mor satt med byxorna nere efter att ha spillt ut en flaska vatten över sig och skulle justera sina stödstrumpor, lite vägarbeten och sånt, gick det ändå hyfsat, ända tills vi kom till Tvååker.
 
 
Ojdå.
 
Vi funderade på om vi skulle övernatta i Varberg, ta taxi till Tjörn eller hur detta skulle lösas. Tilläggas kan att vi hade det kalla vinet till middagen (samt ytterligare 10 fl till resten av helgen) tillsammans med normala saker som lakan, kläder, badkläder, krukväxter, några kilo frysta plommon, födelsedagspresenter, tomburkar och mycket annat i lilla bilen.
 
 
Men räddningen kom i form av bärgningsbilen och en ängel till kille som letade upp hjulet i terrängen, lånade bultar från de andra hjulen, skruvade fast det, gav tips och råd, ledsagade oss till macken där jag köpte ett fälgkors. Gissa om jag var nöjd med att ha löst mitt livs första assistance-försäkring för mindre än 2 månader sen.
 
Vi fortsatte vår färd, ett par timmar försenade, och fick stanna då och då och nyttja fälgkorset dessutom.
 
Moster och kusiner väntade snällt på oss med fisksoppa, vinet var kallt, plommonen bara halvtinade och vi ganska lyckliga när vi kom fram efter ytterligare ett vägarbete och bara marginella vilsekörningar.
 
Sen blev det umgänge, sus och dus, kultur, yoga och salta bad om vartannat. Se själv.
 
 
Lars Lerins konst på Akvarellmuséet i Skärhamn, gör sig förstås inte fotad via mobilkamera
 
 
Muséets uteplats
 
Glitter (och Mor) i havet som höll 18,5°
En bad-selfie
 
Sorry, kommer aldrig mer att uppskatta "havskräftor" från fiskbilen eller Ica. Detta var havskräftor. Man blev stoppmätt på 5 st.
 
Jag imponerar genom att peta ut hela klor
 
Supertrevlig helg (om man nu inte fokuserar på Tvååker) för oss kusiner och våra mödrar! 

Årets badstränder

Funderade över vilka stränder jag badat från i år, och eftersom jag allt som oftast har kamera med, hjälpte fotona till att minnas...
 
Punta Cana, Dominikanska Republiken i januari; konferens med jobbet
 
Några gånger från på Kallis under vintern, mest Sibbarp, men även Ribban. Från Kallis vågar man ju inte fota men jag har en gammal vinterbild från Sibbarp.
 
 
 
 
Scaniabadet, mitt vanligaste dopp i samband med cykelträning maj-oktober
 
Falsterbo i mitt hjärta! Här badar jag både tidig sommar, högsommar, och sensommar, brukar avslutas med ett nakenbad på natten i goda vänners lag när det går mot höst. Det blev faktiskt i natt!
 
Nivå, Danmark i juni; cykeltur med Gunilla
 
Södra Rörum, Österlen, med familjen S i juli, Katas bild
  
Sunna, Tjörn, i juli
 
Norra Munkeby, nära Lysekil, i juli
 
Kvällsdopp från bryggan i Falsterbo blev det några gånger under vår gassiga vecka i månadsskiftet juli-augusti
 
Det enda bad som uteblev var det för ett par helger sen i Mellbystrand, det var helt enkelt för blåsigt och regnigt dagen efter till och med för mig.
 
Jag badar glatt vidare i havet; oftast Sibbarp någon helgmorgon, senast igår morse i kristallklart stilla vatten. Nästa helg tror jag minsann att det blir salta västkustbad igen!
 
Jag inser att antalet bad i havet mycket väl fungerar som ett underlag på om det varit en lyckad sommar för mig. Förfasas mer än jag vill visa när någon säger "Äsch, jag har inte badat i havet en enda gång i år." Hur man man vara så olika?
 
 

Lite blött

Patrick Perssons (SDS) bild; här brukar jag annars cykla...
 
Jag togs på sängen vad gällde nattens oväder! Hade kollat ganska dmi noga, då jag skulle på traditionell Falsterboweekend med mina gamla tullarkompisar, och det alltid ingår midnattsbad och ofta promenad dagen efter, och vi vill ju alltid sitta ute så mycket det går. Det var utlovat låga staplar regn under natten, men sol på söndagen. Vi lyckades sitta ute både under middagen och till frukosten.
 
Vi gick fint och nakenbadade när mörkret fallit, ingen bråkade emot som det ibland kan vara, och på väg tillbaka tyckte vi att det var lite ovanligt fuktig och varm luft men hängde inte upp oss på det. Jag var tröttast och stupade i säng först efter kaffedrinken (hade haft lite stökig natt innan med kramp i ett lår och dessutom en kräkande dotter, så jag hade och skylla på). Efter några timmars sömn vaknade jag av störtregn, och sen blev det åska och blixtar. Kl 05 var jag uppe och tittade på skådespelet en stund, sen var jag vaken och sov om vartannat fram tills halv åtta. Då vaknade vi allihop och började kika på rapporter på internet. Tanken slog mig att det kunde vara översvämningsläge igen hemma hos mig. Och på internet varnades det för att ge sig ut. Vi var alla lite rastlösa och ville komma iväg.
 
Men redan innan frukosten var uppäten hade jag fått 6 mejl och sms där rara vänner undrade om jag blivit översvämmad på nytt, och i så fall erbjöd de sin hjälp, och i vissa fall t o m sina karlars hjälp. Då var det faktiskt så fint att min egen exkarl gjorde en insats och gick hem till mig och kartlade att jag klarat mig den här gången. Samma tur hade inte mina grannar och inte heller många andra malmöbor. Jag är så glad och tacksam över att jag har vänner som gärna vill ställa upp i vått och torrt! Det värmer! Jag är likaledes glad och tacksam att jag slapp kalla in dem den här gången.
 
Nu gäller det att ladda för ny vecka! Malin kommer snart och jag ska fixa middag till mig själv, henne och Katarina.

Spännande odling!

Jag blev så glad över de där små plantorna som jag fick av Victoria, men måste medge att jag på sistone känt mig lite pressad av tomaterna. De har blivit jättestora, behöver ständigt vatten, välter när det blåser och borde förstås ha planterats om för att riktigt trivas. Men de ger många goda tomater, röda och gula om vartannat.
 
Squashen dog för ett tag sen efter lite för hårdhänt bladlusbehandling. och ett tag trodde jag att auberginen skulle gå samma väg. Men... innan jag berättar, några bilder på dess utveckling...
 
Först såg den ut såhär:
 
 
 
Fick hållas på fönsterkarmen ett tag för att växa till sig:
 
 
Nu har den varit ute rätt länge och jag har fascinerats av de vackra, taggiga och lite mystiska blommorna:
 
 
Och så idag, en överraskning!
 
 
Högst tveksamt om jag nånsin kommer att kunna med att skörda! Gissar att du fått 50 st meterlånga vid det här laget i ditt perfekta orangeri, Victoria, men jag är megastolt över denna lilla raring!
 
 

Bästkusten i bild

Ja, Västkusten gjorde skäl för sitt smeknamn de här senaste dagarna! Jag, Malin och Katarina hälsade först på min kusin Mimmi i Norra Munkeby och sedan hennes mor på Tjörn. Lika härligt vilket som! Närmre 30° hela tiden och bara sol! Njut av bilder som jag ska spara på och titta på när det blåser kallt om några månader. Det var ljuvligt att bada i det salta vattnet och roligt att köra bil med små vägfärjor och över broar.
 
Mimmis egen badklippa
 
Stockrosor, mitt nästa blomprojekt, tror jag!
 
Mimmi hämtar middagen i trädgården
 
Pelargoner på rad
 
Jag och Puma
 
Inger serverar frozen margaritas
 
Badhytter på annat vis än i Skåne
 
Malin i badet; nackdelen med det klara vattnet att man även såg krabborna
 
Kata bättrar på brännan

Jakten har börjat

 
Ja, nu börjas det, jakten på den perfekta dahlian och på den perfekta dahliabilden. Jag blir nästan galen av att ha dahlior; det är det första jag kollar in på morgonen, om det har kommit nya blommor och jag vattnar och håller på. Och fotograferar. Ett år fick jag underbara bilder på nyregnade dahlior, med vattendroppar på kronbladen. Och jag vill knappast resa hemifrån; det är ärligt så att jag grämer mig över att sticka härifrån en vecka eller så och lämna raringarna utan tillsyn.
 
Det här är nu bara det första exemplaret som blommar i min dahliadjungel. Jag har förväntningar på att detta året kommer att bli spektakulärt, då jag fått överta gamla stora knölar från en vän till mina föräldrar som inte orkar sköta sina mer. Den ena har nu blivit till en buske som når mig till bröstet, med massor av knoppar. Just den här har jag själv köpt på Bauhaus, innan jag visste om att jag skulle få överta de gamla knölarna.
 
Tidigare år har jag gamblat lite och inte alltid grävt upp knölarna på hösten, delvis för att vi inte hade något bra förvaringsställe i gamla huset. Vissa år (milda vintrar) kunde de klara sig. Men den tiden är förbi; det förstår jag. Och nu har jag ju ett utmärkt garage dessutom.
 
I nästa vecka bjuder jag damen som gett mig knölarna på kafferep, tillsammans med min mor och en annan pigg 80-åring.

Midsommar i bild

Vi firade midsommar i Falsterbo; jag och tjejerna. Kata bjöd dit några kompisar och de var jätterara. Visserligen stack de iväg på sent påkommen fest men huvudsaken var att de kom hem i gott skick.
 
Vädret var ju lite fram-och-tillbaka och vi åt middag inne. 
 
 
Kransbinderi
 
 
 
På väg mot stranden på midsommardagen
 
Gymnastik!
 
 
 
Många badade i havet
 
En vy jag aldrig blir mätt på

Min ampel

 
För tillfället är min ögonfröjd denna ampel. Hon (för det bör väl ha varit en kvinna?) som byggde ihop den, visste bestämt vad hon gjorde.
 
Det är så många olika blommor i den med helt olika uttryck.
 
 
 
 
För det mesta är den rosa, men så kommer det lite vind och den vänder sig och visar sin vita sida. Ampeln bidrar till en härlig känsla på vinterassen.
 
 
 
Det lustiga är att jag valde och valde och var så osäker på vilken som var den finaste av de hundratals varianter de hade. Nu känns det omöjligt att någon kan ha varit tjusigare än denna.
 
Köpt på Trädgårdspaletten (har du inte varit där, så åk dit en dag då du har gott om tid på dig om du ska avverka alla växthusen) för 300 kr.
 
Ampeln har en reservoir som man kan fylla om man ska vara borta några dagar. Det är nämligen en oro som gnager, hur ska det gå när man reser bort en stund?
 
(Jodå, den skräpar ner en del när den tappar blommor men jag bråkar inte om det)
 
 

Full fart!

My place (fast jag bor i kvarteret Gorillan)
 
Det är full fart mellan varven, mest på jobbet men även en del hemma omkring. Konstigt att man alltid har så dåligt med tid att njuta när det är som vackrast ute. Men det är alltid skönt att landa här, och tur nog finns det en del som i det närmaste sköter sig självt...
 
Jag bjuder på före och efter på plantor från Victoria.
 
Auberginen som nu omplanterats, ska nog snart få komma ut och planteras ännu större. Har haft bladlöss som jag bekämpar manuellt.
 
Nyfådd
 
 
En månad senare
 
Tomaterna frodas:
 
Nyfådda
 
4 veckor senare - nu är de faktiskt ännu lite högre
 
Squashen blommar:
 
 
Jag medger att jag trots allt tycker att det är lite spännande med egenodling.
 
 Just nu har jag ensam lördagsmorgon efter mysig middag på vinterassen med Julia igår. Idag ska vi en sväng till stan tillsammans innan det är dags för cheershow.

Räddade!

Alltså om någon fortfarande skulle förundra sig över att det tog slut mellan mig och Peter, kolla bara på dessa raringar!
 

Räddade i grevens tid. Lika lycklig som jag är över att nu grävt ner, lika nöjd var barnens far över att få platta till det som innan var rabatt. Jag andades djupt och låtsades inte om hallonen, mängder av oregano, salvia, som går komposttunnan till mötes.
 
Tala om att komma från olika planeter.
 
Dock blev det en kamp mot klockan, på slutet arbetade jag snarast på känn i mörkret. Jag vattnade garanterat inte tillräckligt heller utan förlitar mig på regn även i morgon.
 
För dig som undrar:
  • 2 stora rosa trädgårdshortensia
  • 5 rejäla rosa aklejor
  • 5 lupiner i olika färger
  • 15 rosa krysantemum (till hösten)
  • Diverse små vårlökar
  • Okänt antal kirskål
Rapport från rabatten kommer senare. Och jag har nu inte längre bara en rabatt, needless to say.
 

Söndagsregn

 
Hur nöjd jag är med att jag fick planterat den jättefina hortensian jag fick igår, innan det började regna?

Hur nöjd jag är med att jag klippte gräset igår?

Hur nöjd jag är med att Peter erbjudit sig att ta Malin till Kalvinknatet om ett par timmar?

Hur nöjd jag är med att man kan öppna husmorsfönstret som ett regnskydd och inte ens behöver gå ut för att ta foton, utan kan sitta på sängen och göra det?
 
 
Det vore synd att klaga faktiskt!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0