Dela på grejor

Oj, vad det tar tid att gå igenom lådor och skåp. Tur ändå att vi handlat på oss så mycket under åren, att det finns så att det räcker till båda av det mesta.
 
Och även om våra olikheter säkert är en bidragande orsak till separationen, är det just i det här uppdelarläget inte så dumt. Eftersom vi alltid tycker olika, har vi också olika favoriter vad gäller t ex Tupperwareburkar (ja, allt ska delas!). Fint nog tycker Peter generellt att gamla beprövade grejor är bäst medan jag föredrar det som är nytt och roligt (med vissa undantag, som 60-talsporslin). Allra helst går jag och handlar helt nytt, men det börjar tära på besparingarna...

Grantändningskonversation

Igår var det grantändning på Malins lilla lilla skola med totalt ca 75 elever - väldigt mysigt med glögg, marshaller och barnsång på den lilla skolgården. Kanske att de skulle ha hållit sig till unison sång och hoppat över överstämman... men stämningsfullt var det i alla fall! Själva tändningen går till så att skolan får finbesök av rektorn, och hon magiskt går fram till granen medan barnen långsamt räknar ett, två, tre - på tre låtsar rektorn att hon tänder på ett ljus medan en assistent pluggar in kontakten i lite längre bort... Och så är det lotteri med väldigt fina sponsrade vinster. Kallt som tusan var det förstås.

Nåja, till konversationen - Peter var i högform när vi stod och småpratade med andra föräldrar.

Normal pappa: Oj, är det redan dags med grantändning? Då är det ju snart jul. Skämtsamt: Man får kanske börja tänka på att lägga in sillen?
 
Pysslig pappa (som även haft tomte på taket och full julbelysning i några veckor), på fullt allvar: Jajamen, i nästa vecka är det dags!
 
Normal pappa: Oj, lägger du in egen sill? Och redan nu?
 
Pysslig pappa: Absolut, fyra sorter. Jag lägger alltid in de klara sorterna kring den 7-8 december.
 
Peter: Jo, jag ska också lägga in sill nästa vecka. På min inköpslista på Coop online.

20 år senare...

 
... faktiskt värt att skåla för!

Fars dag

Klart att man måste fira fäderna! Peters finaste present var nog att Julia kom ihåg honom (vi pratade lite med henne på telefonen idag) och den näst finaste (dvs den enda presenten han fick) - en cykeljacka att matcha nya cykeln med:


Hade Peter varit kvinna, hade han inte missat att hålla in magen när kameran kom fram. De är ganska avslöjande, de där cykelkläderna! Men hade han varit kvinna, hade han inte blivit firad idag..

Och i kväll kommer Far hit för att firas! Mor har lagat maten och levererat, så ska jag bara värma upp den medan de är på bio. Far ska få ett varmt underställ att ha när han spelar golf.

Annars tippar jag att Zlatans bok var storsäljaren i årets fars dags-jippo!

Vissas ord väger tyngre...

I flera år har jag till och från tyckt att det luktar lite unket från vårt "nya" fina badrum men inte riktigt fått gehör från Peter. Han har definitivt sämre luktsinne än jag (mitt är så välutvecklat att det snarast är ett handikapp) och så tror jag inte att han orkar tänka på t ex en vattenläcka. Sen är det så att det finns vissa saker jag vägrar att göra; en av dem är att gå ner i krypgrunden här hemma. Jag tycker att det är äckligt, bara. Så, eftersom inte Peter har tyckt att det är ett problem, och inte jag vill kolla hur det ser ut under vårt golv, har det få vara.

Nåväl, idag kom en av Peters gulligaste kompisar, tillika vår bilreparatör, förbi, efter att Peter lämnat ut en bil för utvärdering av bromsbelägg hos honom. Han ringde på dörren för att snacka bil med Peter, som just vaknat efter sin kvällslur - jag blev ståendes med kompisen i dörrhålet, och inte ens det, för han gick inte ens upp på trappan. På det långa avståndet kunde han lukta till sig en fuktlukt (snacka om välutvecklat luktsinne!), och gissa vem jag nu hittade i hallen, bytandes batterier i ficklampor och med luckan till krypgrunden öppen... den gode Peter förstås. Jag hör hur han hostar där nere och upp kommer diverse skräp från rörläggeriet för några år sen. Låt oss hoppas på det bästa och att det inte är någon vattenläcka! Annars hade kompisen en hel aktionsplan för hur man blir av med fukt och dålig lukt.

Dåliga vibbar

Peter skulle på hockeyfest i kväll... jag uppfattade det som ett gäng sportiga killar som skulle träffas över ett par öl. Vi brukar hjälpas åt att skjutsa varann när en av oss ska bort och ärligt talat ligger Peter lite på plus där, så självklart ställde jag upp på att köra honom och en vän dit de skulle.

Vi körde in i lite ruffiga stadsdelar, vidare in i ett industriområde, man såg coola killar och stora hundar, höga grindar och taggtråd, jag tyckte att folk glodde lite efter oss, nu visar det sig att hockeyfesten ska vara i en lokal som tillhör en MC-klubb där en av killarna ingår eller känner någon...

Behöver jag säga att Peter i sina nypustade skor och rutiga kavaj verkade lite malplacerad? Men å andra sidan, han har helt enkelt inga skinnbrallor eller svarta t-shirts med dödskalletryck, så han hade kanske inte så mycket att välja på. Peter gissade att det inte precis skulle gå att beställa årgångsvin i baren (som om han hade kunnat någon bra årgång).

Så, ska man komma till ro och somna innan maken är hemma? Och vem tror ni får placera sig bakom ratten i morgon när vi ska till Österlen?

Happy belated Halloween!

Jag missade att det var Halloween förra helgen - trodde att det skulle vara nu... och hann inte karva ut pumpan i tid. När jag insåg mitt misstag tappade jag sugen.

Men Peter, som var hemma med Malin idag, lät sig inte avskräckas. Han ville gärna skära ut pumpan och jag fick ta fram mitt carving-set som jag vann från dig, Victoria - minns du - under Route66:s finaste stegtävlingsdagar?

amerikanskt set

Köpt i USA, förstås!

Malin fick välja motiv och tog häxan, skymtas precis under fartyget. Såhär fint blev det (men en arm gick av!):



Väldigt svårt att fota i mörkret.

Mest överraskade Peter ändå med att ha rostat pumpafröna innan jag kom hem:



Goda!

En otäck föraning

Igår råkade Peter ut för en olycka på en cykeltur. Han kom i full fart, släppte styret lite för att rätta till sin jacka och förlorade herraväldet över cykeln. Han kom hem efter att några bilister som sett honom vurpa, plåstrat om honom lite. Han fick hem cykeln men såg ganska eländig ut, med blod rinnandes ner för benet, söndersliten jacka och en hängande axel. Det var axeln som gjorde mest ont. Men jag hade lärt mig av Far, att om man kan lägga handen på motsatt axel är den inte ur led. Det kunde han, så vi kom överens om att han skulle vila bort det onda, efter ett varmt bad.

Nu blev det inte så, i morse kunde han inte ta sig ur sängen och var blek, illamående och svimfärdig. Jag ringde hem och väckte Far - ville mest veta om det var rätt att åka till Akuten direkt, och det var det. Men Far var snäll och åkte med honom dig så fick jag ta Malin till dagis (Peters vanliga uppgift) och mig själv och Julia till jobbet.

Men innan de kom iväg kom det riktigt otäcka för mig - jag fick hjälpa Peter att klä på sig - knäppa skjortan och trä på strumporna. Det kändes som att det var 30 år för tidigt eller nåt. Jag tyckte förstås synd om honom också som hade så ont, men känslan av att ha en hjälplös man var skrämmande.

Hur som, Peter blev röntgad och undersökt - ingen fraktur men troligtvis något muskel-/senfäste som var uttöjt eller av. Sjukgymnastik och smärtstillande ordinerades. Jag vet inte om det är tabletterna eller bara vilan som hjälpt honom för han verkar mycket bättre nu.

Och ni som tvekar på att använda hjälm fortfarande - ett skrapsår i pannan tyder på att även huvudet slog i marken. Utan hjälmen tror jag inte att han varit hemma från sjukhuset.

Nåväl, i kväll väntar en... just det... cykeltur för mig och Victoria! Men vi cyklar lagom fort och håller i styret!

Oväntade initiativ

Emellanåt tycker jag att Peter är ganska trögstartad, och säkert har jag själv bäddat för det genom att vara otålig och genomdriva saker i för högt tempo för hans smak. Jag har också ett mycket större behov av att planera i förväg, medan Peter kan vänta in i det sista - ofta går det fint men ibland är det faktiskt så att grejorna tagit slut, tiderna är fullbokade, affären hinner stänga etc. Kan hända är det också så att Peter inte alltid känner att hans initiativ uppskattas.

Nåväl, på sistone har Peter överraskat med åtminstone 3 olika saker:

Tagit ledigt 2 dagar på sportlovet. Vanligtvis är det jag som slår knut på mig för att maximera barnens sommarledighet eller sällskap på sportlovet. Tar Peter ledigt är det ofta för att jag har bett  honom om det och för att vi ska göra något särskilt hela familjen. En av dagarna ska Peter, Malin och Katarina åka med min svärfar till Vallåsen. Peter har redan bokat skidor till barnen på Internet.

Köpt hem ingredienser till fastlagsbullar. I parti och minut erbjuder nu Peter nygjorda fastlagsbullar; han mackar ihop mandelmassan med inkråm från bullar med en skvätt mjölk och har även laddat gräddsifonen med vispgrädde. Det enda som blev lite misslyckat var vaniljsocker (fanns inget florsocker hemma) på locket, för köpevetebullarna är alldeles blanka så det fastnar inte. Denna delikatess avser han att bjuda sina arbetskamrater på på fredag (då han fyller år på lördag).

Vilja skaffa gardiner. I vårt vadagsrum vill jag gärna ha gardiner (halvtransparanta) för de stora fönstren för jag tycker att rummet blir mycket mysigare så, medan Peter alltid vill ha så mycket ljusinsläpp som möjligt. De senaste åren har vi gjort så att vi har haft röda semitransparanta till jul och oftast inga under resten av året. Det är en oändligt lång och skranglig kirschstång där vagnarna fastnar i skarvarna. Idag var vi på nya IKEA (premiär) och då ville Peter gå till gardinavdelningen för att visa vilka gardinuppsättningar han gillar (panelgardiner). Jag lovar att vi ska smida snarast; medan järnet fortfarande är varmt. Dock tyckte jag inte att de färdiga panelgardinerna var så snygga så de får jag jaga på annat håll (t ex Åhléns brukar ha fina!)

Jag är i alla fall glatt överraskad av alla dessa initiativ. Undrar om det bådar gott inför min stundande födelsedag?

RSS 2.0