Wifey

Idag har jag storstädat, i flera timmar, sådär ordentligt där kalka av duschväggarna, dammsuga under pianot och damma elementen ingår. Dessutom har jag gjort glutenfri müsli.
 
I sådana lägen brukar stortjejerna lite hånfullt kunna fnissa och säga "Wifey" och jag tycker att det är extra lustigt då jag inte är hustru längre. För jag antar att ordet betyder att man försöker vara lite hustruaktig. Jag skulle tro att tjejerna använder samma ord om kompisar som trots att de bara är 20 år önskar sig fina grytor av sin kille i julklapp.
 
Men jag har gått på nitar förr, vad gäller tonårsord. T ex trodde jag länge at LOL betydde Lots of love och tog det som något rarare än avsett; Laugh out loud.
 
Så jag tänkte, bäst att kolla upp Wifey på internet. Nu undrar jag om tjejerna känner till den här definitionen...
 
A REAL Lady, Not your only but your favourite, different from them hood rat chicks. Sexy in everyway possible, when she smiles it's sexy, even when she's mad at you it's sexy.
 
Oh well, känner mig faktiskt ganska wifey nu i mitt renskurade hem!

Highly sensitive person

Jag läste ett blogginlägg om en som tyckte att hon var galen och eventuellt hänförde det till PMS. Själv har jag bara lätta slängar av PMS men mycket av galenheten kände jag igen, och så klickade jag på kommentarerna där en läsare föreslog att hon kanske var highly senisitive.
 
Jag har inte tänkt på det uttrycket på länge; knappast sen jag hörde det första gången, för sådär 6 år sedan när vi var på semester i Californien och jag och min bror kom fram till att vi hade samma låga tolerans för ljud, och då min exsvägerska suckade och sa: Kom inte och säg att du också är highly sensitive!
 
Nu vill jag för allt i världen inte vara så känslig som min bror, så jag slog ifrån mig det fort. Alltså min bror, han är väldigt bra på många sätt och en mycket älskvärd person, men jag kan tycka att han känner efter lite för mycket. Han tycker förmodligen att jag känner efter lite för lite.
 
Men när jag nu stötte på "diagnosen" igen, tänkte jag att det måste undersökas. Och när jag hade gjort testet på Elaine Arons sajt, var jag ganska övertygad. Trots att flera drag inte stämmer in på mig  - jag har t ex hög smärttröskel - så känns det lite tröstande att läsa om egenskaper som jag trott att jag var rätt ensam om, tillhör många andra. Men om kanske 60% stämde in på mig, stämmer nog 90% på min bror, eller vad säger du Mats?
 
Jag ser ju här i mina inlägg om saker som stör mig i vardagen och om ett fynd jag gjorde en gång, hur jag reagerar på oljud och kaos, dessutom har jag mycket ideer om vad jag kan ha på mig, både vad gäller material och hur sömmar och lappar känns. Det sista stämmer ännu mer in på Malin som inte kan ha strumpor med vissa sömmar (gäller även för min bror). Jag har också ett utomordentligt välfungerande luktsinne, och jag kan lova att det finns fler obehgliga än behagliga lukter i vardagen.
 
Och så har jag det här med att ha nära till tårar, både när jag är ledsen och när jag är glad, eller när andra är ledsna eller glada. Mina känslor kan gärna svämma över! Saker som alltid får mig att gråta (eller att försöka kväva gråten) är barn som sjunger (på avslutningar t ex), skrattande sexåringar utan framtänder, att få se den duniga konturen av en babynacke, återseenden, och nu senast - att höra om återföreningarna i Nordkorea efter 60 år på radio.
 
Och hur mycket jag uppskattar tystnaden och ensamheten... jag har det där behovet av ensamhet. Tur är det, för det blir nog mer och mer av den varan.
 
Nu är jag ju långt ifrån ensam om det här - i den här artikeln står det att så många som 20% av befolkningen har highly sensitive-drag.
 
 
Och då satt dagens citat från yogan som en smäck:
 
Det finns inget oväsen i staden, det finns inget lugn på Himalaya, allt finns inom oss.

Intercalary

Vad säger ni om det? Intercalary! Dagens ord på thesaurus. Jag bara älskar det att det är nya ord där varenda dag. Innan brukade jag spela deras dagliga korsord på engelska, men nu riktas min uppmärksamhet mot Wordfeud om jag har en liten stund över på lunchen.

Och ni, ungmör där ute, fick ni tummarna loss idag?

Bio break och Elevator pitch

Jag har varit på kurs idag. Jag var det svarta fåret, helt klart, den enda som inte var chef. Min chef var förhindrad att gå, men jag var faktiskt bjuden innan hon visste att hon skulle få förhinder. Nåväl, trevligare chefer får man leta efter! De visade en fantastisk och ödmjuk hållning till de anställda, och pratade om motiverande faktorer på ett för mig alldeles nytt sätt.

Jag går inte in på kursinnehållet för det var lite framtidsrelaterat, men jag kan berätta om inramningen. Den hölls av en övervintrad hippie från Kalifornien - nu såg hon mest ut som en rundlagd skojig tant, med speciell frisyr (för att vara snäll) och tatuerade stjärnor runt handleden. Men hon var jätterolig att lyssna till, och att titta på! Det var glada utrop, skratt, teater och uppmuntran till all delaktighet. Så fort någon sa något fick hon det att låta som något otroligt smart och överraskande. Superinspirerande, även om jag fnissade inombords mellan varven.

Och så fick jag lära mig en massa nya ord! Två delar jag med mig av här.

Först var det agendan som gicks igenom, och då sa läraren att det förstås fanns chans till bio breaks. Jag förstod senare att det betydde kisspaus. Ser nu att det inte är något särskilt nytt uttryck...

Och så som en del av strategin för det här nya som skulle introduceras på jobbet, skulle vi ta fram elevator pitches. Det innebär en sorts slagkraftig insäljning av en idé på mycket kort tid, om man skulle råka hamna i hissen tillsammans med någon beslutsfattare eller viktig person. Tur nog tar jag alltid trapporna! Men för er som vill jobba på era elevator pitches - börja här!

Ännu en allt annat än långtråkig dag på jobbet!

Att supportera

Under den senaste veckan har jag vid minst tre tillfällen hört och läst ordet supporterar, t ex "jag supporterar finansavdelningen vad gäller rekrytering" och "tänk på att IT-avdelningen inte supporterar tjänsten".

Kan det vara någon skillnad i betydelse jämfört med att säga "stöder" alt "ger support"? För mig låter det som en dålig direktöversättning från engelska.

Vad tycker ni andra språkpolisfränder?

Och förresten: Glad midsommar! Ni behöver inte oroa er för mig i kväll... jag tar "med glädje" bilnycklarna i kväll! Det firades gå på semester och allra sista dagen på gamla jobbet så att det räckte till och blev över igår.

Fat Up



Idag firas internationella kvinnodagen, samtidigt med fettisdagen. Hur går det ihop?

Av allt jag slölyssnar på fastnade jag för intervjun med Julia Skott, där hon berättar om Fat Up. Hennes projekt kroppsbilder jag kikat in på någon gång med skräckblandad förtusning. Jag har förstås inte vågat publicera bilder på mig själv där men jag är lite sugen; det ska erkännas.

Och så här på ärlighetens dag får jag väl inte heller sticka under stol med att jag ätit 3 fastlagsbullar. Den tredje tog jag istället för middag. Lovar att det inte blir någon vana.

Tankar om jobb

Ibland snappar man upp något som sen sätter sig i bakhuvudet och maler resten av dagen. På senare tid har jag funderat mycket på jobb; inställningen till jobbet, vad som gör att det blir roligt att jobba och vad jag egentligen vill göra med min arbetstid.

Jag har kommit på att jag avskyr uttrycket Good enough som vi pratade mycket om för några år sen. Vad är det för trams? Låter mest som en ursäkt för att inte göra jobbet ordentligt. Nej, tack, Göra sitt bästa är vad jag vill stå för!

Och idag pratade en konsult som är ganska insnöad på projektmetodik länge och väl på fikan. Han verkar ha en hel del bra att säga, och drar sig inte för att dela med sig (för att uttrycka det snällt). I en metod som han förespråkar (Kanban) ska man anstränga sig att begränsa antalet uppgifter man jobbar med samtidigt, och han nämnde då uttrycket Stop starting and start finishing. Det är värt att reflektera över, faktiskt. Tänk så mycket mer tillfredsställande det är att gå hela vägen och avsluta något istället för att vara nästan klar med ett gäng uppgifter.

Ska nog börja praktiseras redan i morgon!

Fastbrändhet

Som ni nog vet älskar jag nya ord. Och med senaste numret av Språktidningen i handen får jag mitt lystmäte. I den finns alltid nya ord som inte sällan speglar nya företeelser. Intressant!

senaste numret

I detta nummer fastnade jag för Fastbrändhet med följande definition:

Risk för att bli fastbränd i yrkeslivet löper den som är på fel arbetsplats.

Karriärcoachen Torild Carlsson har myntat det nya ordet fastbrändhet. Till skillnad från utbrändhet som vi känner till sedan flera år, är en fastbränd person inte generellt utmattad utan fast i fel roll. I Metro beskriver Torild Carlsson det så här: "Fastbrändhet innebär att du stannat kvar på ett jobb länge, försökt att anpassa dig till en arbetsroll som egentligen inte stämmer med dig själv, och börjar få svårt att se klokt på dina erfarenheter och omvärldens möjligheter."


Jag hoppas att få återkomma i ämnet inom en snar framtid. Suck och pust!

Jag tror att det var trogna bloggläsaren Li som gjorde mig uppmärksam på Språktidningen från början. Li har för övrigt också bloggat om det här numret och roligt nog publicerat den jättesvåra tävlingen. Nu går tidningen till Mor som sen skickar den vidare till sina korsords- och bibliotekskompisar. Synd för dig Ingrid att jag inte hann läsa den innan Englandsresan för du hade gillat att överta den! Men du kan med behållning läsa på webben om ljudböcker eller engelska ord och uttryck. Eller kanske hela tidningen? Äsch, ser nu att webbartiklarna är rejält nerskurna jämfört med tidningen. Sorry!

Idag har det varit tekniklugnt, till skillnad från igår, förutom tvättmaskinen som fortfarande krånglar. Det enda jobbiga på teknikfronten var i morse när jag för första gången fick cykla med lyset på. Höst på riktigt alltså!


Capoeira

I kväll var det LC, och aktiviteten var Capoeira på Limhamnsfältet.

Jag hade hört att det skulle vara en blandning av kampsport, dans och konst... och Malin på jobbet sa att uppvärmningen kunde bl a vara att gå på händerna...

Det var lite klent med uppslutningen men till slut blev vi åtta tappra spelare... just det tyckte jag var särskilt intressant - att man spelar Capoeria - inte dansar eller tränar...

Det var två förtjusande killar som berättade om sporten som började som ett slags förtäckt träning bland slavar i Sydamerika - det skulle verka som att de dansade och sjöng när de i själva verket tränade för att kunna försvara sig eller rymma.

Och så skulle vi ju lära oss något också... det var ganska enkla stegsekvenser (för sådana med normal motorik - inte för mig då som gympar som en kille - antingen med fötterna eller armarna) och så lite sparkar och duckningar och hjulningar. Vi jobbade först mest i par där den ena sparkade och den andra duckade men sen på slutet var vi i en ring där 3 spelade speciella instrument, en sjöng solo och de andra klappade och sjöng refräng medan två var i mitten och spelade Capoeira. Ni kan nog höra musiken om ni klickar på länken till deras hemsida högst upp i inlägget.

Det var riktigt roligt och ganska jobbigt (och nu fick vi nog en väldigt snäll variant). Det var väldig tur att ingen hade kamera för vi såg verkligen inte graciösa ut, någon av oss. Det gjorde däremot sötnosarna som instruerade.

Till slut blev det väldigt kallt och vi cyklade till Suzannes kontor på Stortoget och fick kaffe och mackor. Man ville nästan inte ut i kylan igen sen bara.

Upplevelsedusch

På RM2009 skulle jag egentligen ha aktiviteten Havsfiske och det var samling 8.40. Ganska jobbigt med tanke på att det iofs inte varit så sent kvällen innan, men partyt hade påbörjats redan i bussen upp vid 14. (Bussresan förtjänar ett eget inlägg)

När jag steg upp var det minsann inte riktigt som sommaridyll där ute utan mer som höst. Det blåste 21 m/s och då ville inte fiskebåten gå ut. Arrangörerna löste det dock fint, genom att man fick välja på Skön dag (guidad tur av Varbergs fästning) eller Spa på Stadshotellet. Eftersom jag redan var lite frusen lockade spaet mer än vandringen. Jag kände inte några av de andra deltagarna men det brukar inte vara länge innan man finner nya vänner = vitsen med RM.

Det var ett Asia spa och en tjej berättade om allt som fanns på spaet. Vi var 6-7 st från fisket och särskilt killarna från Mora var inte vana vid spa - de var mer lite frisksportande machotyper. De hade dessutom fått havsfiskebiljetterna av någon annan som fått förhinder och de trodde inte att deras fruar skulle acceptera att de kom hem och doftade aromatiska oljor i stället för fisk och hav. Hela Asia spa präglades av stillhet och just det är väl inte annars kännetecknande för RM-deltagare.

Vi fick veta att man skulle sitta naken på träpallar och skölja sig istället för att duscha innan man fick tillgång till anläggningen (tvagningen var separat för damer och herrar!). Sedan fanns det en stor pool med 12-15 stationer där man skulle vara ca 2-3 minuter på varje, och när man gått igenom hela varvet motsvarade det en helkroppsmassage - det var alltså masserande jetströmar, jogga mot vattnets riktning, champagnefåtöljer mm mm. Det fanns även avslappningsrum; många olika och man kunde ta frukt och te. I ett avslappningsrum hängde man i ett slags hängmattor och svävade med utsikt över havet. Det fanns 4 olika typer av bastu, och bassänger typ heta källor där de höga fönstren var öppna så att det kändes som att man var utomhus. Man kunde även bada i kall tunna eller testa Upplevelseduschen. Här spred sig genast ett fnitter och man funderade på vem man skulle ta med in där... I själva verket kunde man välja Tropical där det droppade varmt vatten, doftade tropiskt och lamporna skiftade i varma färger, eller Ice Wind där det var iskallt vatten, eukalyptusdoft och blåaktigt sken. Och vi nyttjade den en och en.

Hela spaupplevelsen var mycket fin och jag vill gärna åka dit igen. Efteråt fick vi lunch på Societén och det var nån fin lax med söta små nypotatisar. Vi rådde Morakillarna till att kleta in händerna lite med fiskskinnet så skulle nog fruarna gå att luras.

På bankettmiddagen satt jag bredvid en kille som hade erbjudit ett alternativ till havsfisket, som jag hade hört talas om men inte vågat hoppa på: De var ett gäng som hade seglat från Fiskebäckskil till Varberg och i det där vädret som yrkesfiskarna avrådde ifrån, fick de med sig 4 LC-tjejer på en seglats. Det hade varit "mycket strongt", enligt min bordsherre, av tjejerna att följa med, och flera (även av killarna) kräkte sig igenom seglatsen. Som belöning ordnade de skaldjursbuffé och Champagne att njuta av tillbaka i hamn.

Bossnapping

Mycket bra start på dagen - jag snappade upp ett nytt ord, Bossnapping, som jag fick höra talas om i P1 på väg till jobbet. Det var belöningen för att jag satt i bilen redan typ halv åtta. Nya ord är ju  inte bara intressanta som ord, utan också för att de ofta speglar nya företeelser.

Nu verkar bossnapping vara störst i Frankrike, där arga uppsagda anställda går samman och spärrar in sin chef för att försöka förhandla sig till bättre villkor. Fransmännen är ju kända för att ta till extrema medel för att visa sitt missnöje - man minns ju t ex när traktorer blockerat trafiken när nya jordbruksregler/EU-lagar föreslagits. I radioprogrammet berättades det att många chefer var uppriktigt rädda för medarbetarnas ilska. Man kan inte hjälpa att småle när man ser den rädde chefen framför sig, helst om han (för det verkar främst drabba karlar) måste klättra ut ur något fönster eller så för att undkomma.

Och en annan belöning fick jag när jag kom hem - flera nya kommentarer på bloggen! Nillan - det krävs nu bildbevis på valpen!! Katarina kommer att gråta förstås. Katriina - wonderful to have you here! We have always shared taste in books! Sofia - grattis till lycka både i kärleks-/familjelivet och på jobbet! Ingrid - ja, visst är det bra med namnsdagspresentationen. Fast ibland är det någon som jag inte gillar som har namnsdag och då ser det fånigt ut att det står "Idag vill jag gratulera xxx".

Disputation

Diskurspartiklar... smaka på den!

Det var ämnet för min faster Gudruns disputation igår. Några diskurspartiklar som ni alla känner till är typ, liksom, duvet, och ba (eller bara). Jag ska inte ge mig in på att förklara hennes avhandling något närmare men ni kan höra lite om det på webbradion i Sveriges Radio. Roligast är att Gudrun inte är emot de där småorden (som många språkvetare) utan gillar dem.

Jag var med på det formella i Lund när Gudrun försvarade sin avhandling på förmiddagen, och sen även på festen på kvällen. Jag tog ett ex av tryckta upplagan och har behållning inte minst av att läsa tonårstjejernas konversationer.

Gudrun var så lugn och fin och besvarade opponentens frågor seriöst men ändå med glimten i ögat.

På kvällen hade ett hundratal människor samlats i Alnarp för att fira. Jag åkte med Mor och Far men resten av familjen blev hemma (ganska skönt). I vanliga fall när jag träffar Gudrun är det bara släkt, men mycket släkt, på plats. Den här gången var det bara 4 av Gudruns 7 syskon som kommit och 5 av mina ca 20 kusiner på den sidan. Ofta dyker många fler upp, med respektive och barn. Men istället var massor av Gudruns gamla och nya vänner och kollegor och en massa andra där. Det mest fantastiska var att alla hyste så stor beundran för Gudrun, precis som jag gör. Hennes energi är otrolig - hon hinner med att disputera, gör stora insatser i det lokalpolitiska livet, underhåller nätverk, skapar egen konst, finns till för barn och barnbarn, odlar grönsaker, intresserar sig för ny teknik, är feminist, håller föredrag, skriver dikter, you name it.

Vid bordet pratade vi om vår resp. relation till Gudrun och jag berättade att hon är min faster, och la med låg röst till att hon är min favoritfaster (för jag ville ju inte såra de andra fastrarna). Jag tycker mycket om de andra fem också, men det är något visst med Gudrun. Då sa en annan kvinna vid bordet att "Gudrun är nog mångas favoritfaster, även bland oss som inte är släkt med henne". Det var många fina tal som flödade över av kärlek och beundran. För en gång skull fick jag även höra en lång monolog från Gudruns man Roland som höll ett trevligt tal... han får oftast inte så mycket utrymme att orda när släkten är samlad.

Under middagen var jag själv med om ett uppvaknande. Jag har sett mig själv som språkmänniska och ganska intellektuell. Det ska jag aldrig mer tänka om mig själv! Nu satt jag tillsammans med ett gäng från institutionen för nordiska språk, och deras samtalsämnen var på en något annan nivå! Jag önskar att jag hade druckit lite mindre vin (nä det önskar jag såklart inte) för då hade jag kunnat briljera med lite fler fina ord här på bloggen idag i kategorin "Nya ord - för mig".  Men något beskrev t ex s-et i Till Havs, en kvarleva från medeltiden.

Far skulle tidigt till Turkiet i morse så vi åkte hem redan halv elva. Då var inte ens alla talen avklarade...

Lära nya saker

Ibland kastar jag ur mig klämkäcka saker som att "Bra, då lärde du dig något nytt idag! En ny sak varje dag - det är bra!" men det tycker jag verkligen också. Men många dagar är jag glad om jag bara är på samma nivå som dagen innan, och det finns knappast utrymme till att lära nytt.

Nu har jag kommit på ett bra sätt att ständigt förbättra min engelska! Jag skriver och läser ganska mycket på engelska i mitt jobb men tycker ibland att jag har ett ganska fattigt språk ändå - jag använder gärna samma trygga termer gång på gång. Nu är det ju meningen med mitt jobb; att kunna vara konsekvent och lite torftig. Men engelskan är ett fantastiskt språk med mängder av nyanser och synonymer.

Min nya grej, är att jag har bytt startsida i Internet Explorer på jobbet till Thesaurus. Jag fick tipset om den sajten när jag gick en engelskakurs på jobbet. Jag använder den som ett synonymlexikon och kollar upp ord där varje dag, men det finns mer! På startsidan finns Dagens ord - och det läser jag och försöker lära mig. Dessutom kan man kolla på gårdagens ord - repetition är lärandets moder? Sist men inte minst - när jag ätit lunch hade jag kunnat gå en promenad i industriområdet eller suttit en stund i soffan med kollegorna... men väljer att lösa ett korsord på sajten. Det kommer ett nytt korsord varje dag och än så länge spelar jag på regular level. Man kan spara ett ofärdigt korsord och göra färdigt en annan dag. Jag märker redan förbättringar och idag var första gången jag lyckades lösa ett helt korsord. Det tog två lunchpass (à 10 minuter).

Hjärngympa!

Upplevelsesanning

Jag är intresserad av nya ord. Ofta berättar de något om nya företeelser eller nya tankebanor.

Idag lyssnade jag på i Thomas Nordegren i P1. (Jag retar mig lite på hans intellektuella skånska men försöker fokusera på det han säger istället för han är jätteintressant). Jag kom in 10 minuter sent i programmet men jag förstod att de talade om det upphaussade fenomenet "Baserat på en sann historia" i allmänhet och Liza Marklund i synnerhet. De pratade även om någon amerikansk (manlig) författare som ställts till svar för att ha kommit för långt från sanningen i en "sann historia". Nordegren och hans bisittare Maja Aase tog upp Hanne Kjöllers ledare i DN, där Kjöller utgår från att det är ett särskilt drev som drabbar kvinnor (Liza Marklund och även Åsne Seierstad). Då tyckte Nordegren och Aase att det fanns ju också exempel på män som ifrågasatts och så kom de fram till att det var ju ändå inte så att Kjöller talade osanning, då detta för henne var en Upplevelsesanning.

Det tycker jag låter som något man säger om småbarn med livlig fantasi eller låtsaskompisar, dvs att vi andra ju förstår att det bara är påhitt.

Reflektion: Varför kan inte Liza Marklund nöja sig med att skriva bra böcker, eller böcker som säljer bra, och kalla det fiktion? Hur viktigt är det för läsaren att det är en sann historia?

Sen övergick Nordegren till att diskutera På Spåret och andra tv-program... också intressant, helst som jag själv inte sett några av dem.

RSS 2.0