Besöka högstadiet

 
Nu var inte min egen högstadietid alltigenom ond, inte alls, även om det finns minnen från det tiden som jag gärna hade kunnat vara utan.
 
Men när jag sätter min fot innanför dörrarna til en högstadieskola under dess normala förutsättningar (vanlig skoldag, full av elever) slår hjärtat snabbare och jag blir kallsvettig - jag skriver detta utan minsta överdrift eller försök till att vara lustig. Vanligtvis är jag där under mer ordnade former, t ex på föräldramöte på kvällstid (endast vuxna). Men häromdagen var jag på kvartssamtal tillsammans med Malin, mitt på dagen.
 
All den tonårsoro som fanns i korridorerna, allt överspänt brölande, alla rädda blickar, all kroppsmedvetenhet. Allt det där gjorde ont att se. Och min egen 12-åring, hennes flackande blick, hur hon sänkte röstläget till en betydligt djupare stämma än det vanliga kvittret, fick mig att våndas över att jag skickar dit henne varenda dag. Jag bör tillägga att hon ändå inte klagar särskilt mycket, så hon har säkert metoder för att klara sig någorlunda helskinnad genom dagarna.
 
Det jag tar med mig hem är två saker. 
  • Djupaste tacksamhet över att vara vuxen.
  • Ökad vilja till att krama och lyssna till och försöka förstå 12-åringen.
 
Det är ännu för tidigt att ta till orden som jag upprepat många gånger för de två äldsta döttrarna - "Snart är det dags för gymnasiet och då blir allt annorlunda. Då hamnar du bland likar och kommer att trivas mycket bättre."
 
Och jodå, kvartssamtalet gick bra. Klassföreståndaren känns mycket vettig och Malin sköter sitt skolarbete. För hennes del är en åttondel av högstadiet avklarat.

Malin 11 år

Igår fyllde Malin 11 år! Dessutom var det Midsommarafton men det fäste vi oss mindre vid. 
 
Malin, vår minsting, är inte så liten längre. Hon har blivit så lång, lite kantig och rätt cool mellan varven. Minns när någon kallade att fylla elva elvton och det ligger något i det, väl i startgroparna för tonårstid.
 
Nåja, dagsreferat! Malin vaknade tidigt men fick snällt ligga kvar i sin säng till halv nio då Peter kom, och vi sjöng tillsammans och gav presenter.
 
 
Kata skulle jobba, så var också beredd denna tidiga timme.
 
Jag hade erbjudit Malin rätt många alternativ för att fira dagen men alla avvisades bestämt, hon ville vara hemma och slappa med mig. Passade inte mig så dåligt eftersom jag var rätt trött efter sista slitiga arbetsveckan som också innefattade sommarfest.
 
Vi bakade, glutenfria kladdiga chokladrutor.
 
 
Morfar kom förbi med en spettkaka och lite annat. Den generationen får annars uppvakta på tårtkalas i morgon.
 
 
Mormor hade också sin vana trogen gjort ett litet collage.
 
 
Det regnade mest hela dagen men när det ljusnade i kanterna tog vi en promenad till Sibbarp. 
 
 
Det var nästan för kallt för att äta glass. Men vi var ganska glada ändå.
 
 
Sen kom Kata hem från sitt jobb i Ystad och vi fixade middag. Barnen är väl skolade i att inte efterfråga ägg och sill och sånt. Malin ville helst äta pizza på Vespa men det var förstås stängt, så hon nöjde sig med andra alternativet Paolo Robertos mozzarellafyllda pasta med tryffelsås. Jag trodde inte att vi skulle få sällskap av Kata, men det fick vi, så vi fick komplettera med glutenfri mat - sötsurstark fläskgryta med ris. Vårt midsommarbord:
 
 
Och efterrättsbuffé där det åtminstone fanns svenska jordgubbar:
 
 
Till middagen fick vi med Julia på Skype ett tag, trevligt!
 
Vi avslutade kvällen med att se Jumanji på Netflix, hade inte sett den förut men gillade den. Saknar Robin Williams (som han var då, 1995)
 
 

Tjejcup...

Nog för att jag tycker att det kan vara lite entusiastiskt att satsa på heldagscup ute den 18-19 oktober, men det var 2 glada lag från Hyllie som träffades 7.20 i morse i Höllviken. Vissa mammor var lite mindre i form, särskilt den som inte fått i sig frukost eller ordentlig regnutrustning med sig och kört hemifrån 7.05. Mmm, det var snabbt gjort av mig.
 
Första matchen spelades 8 och det var rätt OK väder men sen började det regna, och regna, och regna, och mitt i regnet kom det riktiga skurar. Vi skulade bäst vi kunde i tält och under paraplyer (eller som jag, under en plastad filt). Andra matchen påbörjades i hällregn, fick uppskjutas 15 min och spelades sedan i högt vatten som splashade varje gång en tjej sparkade på bollen. Föräldrar och tränare var blöta men tjejerna kunde man vrida ur efter matchen, när vi samlades i vårt omklädningsrum (8 lag per omklädningsrum...) De var ändå på gott humör och blev besvikna när hela cupen fick blåsas av. Först kände jag mig bara lättad, men nu tycker jag synd om arrangörerna och om spelarna, ca 1500 tjejer. Men det är skönt här inne i huset! Och tvättmaskinen går varm med blöta fotbollskläder.
 
Klippt från Sydsvenskan:
 
 
Behöver jag säga att jag är lite trött på regn?
 
 
 

Malin 10 år!

 
Otroligt att vår lilla minsting inte är så liten längre! När hände det, liksom?
 
Nyss såg det ju ut såhär!
 
 
 
Äh, så himla nyss kanske det inte var ändå (8 år sen närmare bestämt; Gotland).
 
Malin har varit lite blyg och ängslig, men numera är hon rätt tuff och hänger helst med killarna, eller med de lekfulla tjejerna som vill klättra, springa, hoppa.
 
Nu ska jag hem och gratta henne hos Peter innan jag ska till jobbet och hon på fotbollsläger.
 

Skam, skratt, tårar

Vilken händelserik dag, i det lilla sammanhanget, med mycket känslor.
 
 
Det var skolavslutning och ca vart tredje år är vi föräldrar bjudna, klart att jag ville gå. Eftersom det var kl 11 fick jag passa på att jobba hemma.
 
Maliln ville överraska alla genom att ha klänning och vågigt hår. Normalt sett har hon killkläder och är en tuffing.
 
Jag passade på att jobba redan tidigt på morgonen och struntade således i att duscha och klä mig just då. Vanligtvis är jag alltid klar med mig själv vid 07. Men i morse gick jag alltså rufsig, i nattlinne kvart i åtta, och naturligtvis kom Malins små kompisar med sina piffiga mammor förbi, och jag fick ta emot sådär. Sen struntade jag i allt, och gick ut och fotade i nattlinnet. Det var alltså Skam.
 
Men sen duschade jag och fräschade upp mig (ja, jag jobbade faktiskt också) och så bar det av till Hyllie kyrka. Det var längesen jag var där men kände mig genast hemma när prästen tog emot med kolsvart hår och dito kajal, ärmlös prästskjorta så att man kunde se hennes tatueringar på överarmarna. Jag blir bara på så gott humör av folk som inte passar in i förväntingarna. Skratt.
 
Och jag gråter alltid på avslutningar, vet inte vad som är värst, bruna ben med plåster på knäna och vita sandaler, vattenkammade grabbar med tappade framtänder, falsksjungande kör eller att själv sjunga med i Den blomstertid nu kommer. Barnens fröken grät hela tiden (skulle skiljas från klassen nu) och sedan efter kyrkan kramade alla barnen fröknarna, fritidspersonalen och varandra och grät floder. Tårar.
 
Själv fick jag fler kramar än jag fått på länge. Energi!
 
Sen hem och jobba lite igen, gick ganska bra. Har fått en ny snabb dator och det gör det hela lite roligare!
 
Sedan var det avslutning på yogan och som jag kommer att sakna det. Instruktören bjöd efteråt på hemlagad flädersaft och raw brownies, gojibär och torkad papaya. 

Olympic Day

Söndagen började rätt tidigt för min del, vid 01.30 skulle Kata hämtas efter CherrRM i Nyköping - de fick guld dessutom! Men jag lyckades sova både innan och efter trots att det var ett festligt mottagande med bubbel, snacks, musik och marschaller på natten.
 
Nästa gång vaknade jag vid 07 och stack nästan direkt ut på en morgoncykeltur på 25 km. Passerade Ribban där det dukades upp till något evenenmang, och jag slog ett öga på skyltarna - det verkade som att det skulle vara chans att prova på diverse sporter. Inget för mig, men kanske för Malin. När jag kom hem, var Malin ganska skeptisk och motvillig, men efter att ha testat att ringa rätt många kompisar utan att få napp, gick hon med på att följa med till Ribban.
 
 
 
Det blev fantastisk succé, det var lagom mycket folk, trevliga funktionärer i gula tröjor och OS-deltagare i blåa som bjöd in till allehanda sporter. Malin hann testa kulstötning, badminton, basket, längdhopp, kanotpaddling i havet, och BMX-cykling vid 3 olika tillfällen (favoriten). Dessutom bad i havet och glass. Det fanns också fäktning, kamsport, bågskytte, pistolskytte, tritatlon, tennis, handboll mm. Vilket trevligt och ambitiöst evenemang! Allt var gratis.
 
På väg hem ett stopp hos föräldrarna där jag bjöds på vin i eftermiddagssolen.
 
Jag är nu lite svedd i skinnet av all denna oförutsedda utomhusvistelse, hoppas att det lägger sig till i morgon. Peter kom för att hämta Malin till sin vecka och var pigg på att ta henne till BMX-prova-på i deras lokaler.

Lyxlördag i bild

Idag har varit en dag i lyxens tecken, i alla fall om man kan ta tillvara på och uppskatta vardagslyx.
 
Det började med att jag hämtade Malin hemma hos Peter kl 9 för att hon skulle spela fotbollsmatch, kanske inte så lyxigt, men ändå, faktiskt lyxigt att för första gången i år njuta av att kolla på match. Solen sken, tjejerna passade snyggt och de vann dessutom matchen.
 
Malin tar emot en passning
 
Tjejerna tackar varann efter matchen
 
Sedan kom Malin med mig hem, duschade och pausade lite i soffan. Efter det, följde jag med henne hem till Peter och grävde upp ytterligare lite vårlökar ur rabatterna.
 
Nästa lilla tur - cyklade ut till Vintrie för att få njuta av aprikosblom och -doft. Vi fikade i orangeriet - Victoria bjöd på hembakade fastlagsbullar.
 
Här behövde man inte ha med kameran - mästerfotografen Fredrik hade redan gjort jobbet! Jag nallade bilderna från Victorias blogg. Sjukt snygga bilder, alltså!
 
 
 
Det var ärligt talat lite kämpigt att cykla till Vintrie - blåsigt och sumpiga däck. Desto enklare att cykla till Emporia i medvinden på hemvägen - pumpade dessutom däcken.
 
På Ica Emporia föll jag för deras helgkasse med toscansk gryta och polenta (kompletterade med aubergine som behövde ätas) och chokladpannacotta med hallon. Förrätten, skaldjurspaté, avser jag att bjuda Mor på i morgon.
 
 
 
Dessutom föll jag för en låda med utsökt goda spanska jordgubbar:
 
 
Och nu strax blir det film! Kata fick ändrade planer och stannar hemma med mig.
 

Pulled pork-oskulden

Det trodde ni inte va, att jag var en pulled pork-oskuld, ända tills igår?  Men nu är det avklarat och det blev som väntat succé. Ja, jag har förstås ätit det många gånger, men inte lagat. Jag var lite orolig över hur man skulle veta att det verkligen var klart, men det gav sig. Konstigt bara att 4 personer nästan gjorde slut på 1200 g kött (ja, jag bjöd Peter som just kört hem med Malin från Italien också).
 
Och i utbyte fick jag ett flak Sort Guld och lite foton. Såhär kunde det visst se ut i liften:
 
 
Peter sa att han aldrig sett så mycket snö där...
 
 
Jämför gärna snödjupet med Malins längd...
 
 

1. Kolla! Här är en bild till...

Alltså, nu tänkte jag att det skulle vara svårt att komma på ett inlägg till alla 31 dagarna på Lisas lista... Men nu räckte det tydligen inte med en chans på en ball bild från telefonen/iPaden.

 
Vad jag längtar!
 

Nobeldagen

På Malins skola blir tredjeklassarna alltid bjudna på Nobelfest den 10 december. De får äta fin sittande middag medan fritidspersonalen serverar, och så brukar barnen få priser.
 
 
Så idag flaggas det för vår fina namnsdagsflicka, här redo för Nobelfesten. Hon har klänningen som Katarina hade på min kusin Tinas bröllop, och halsbandet som jag använde vid samma tillfälle. Och det finns en likadan klänning i ett nummer större, som Julia hade.

Både Julia och Katarina har varit med om festen, och det är typiskt en sån sak som man bara är med om en gång; därför blir det ett starkt minne för livet.

Malin 9 år

 
 
Idag fyller Malin 9 år, och vi hade inte med en enda present från Sverige. Dock köpte vi ett vykort:

 
 
 
 
nutella till frukost har det iofs varit varje dag...
 
Vi hyrde trampbåt, med rutschkana. För vissa (mig) var det närmast omöjligt att ta sig upp igen efter bad. Andra klängde glatt upp och ner hela tiden.
 
 
 
 
Det var jättefina vyer upp för de branta kullarna där det växer vin och citroner överallt. Däremot var det svårt att fota i den gungande båten utan att blöta ner kameran allt för mycket..
 
 
Här vill vi gärna äta middag i kväll:
 
 
Glass, såklart
 
 
 Och poolbadet pågår sedan timmar tillbaka, endast jag har gett upp och njutit av en dusch.
 
 Malin överväger om det kanske inte är bättre att åka trampbåt än att få paket. Bra om man kan nå sådana insikter redan som nioåring!
 
 
 

Lite påsk

Nog för att det inte är vår ute, men inne kan man ju låtsas när solen står på och lockar. För mig är även påsk=vår. Jag hade två rara 8-åringar om benen igår - lät dem pyssla en stund och, som alltid, hajar jag till över att det perfekta livsmedlet ägg också levereras i en perfekt förpackning - vartenda ägg är lika fulländat. Överträffas väl bara av livsmedlet bröstmjölk i sin fina förpackning.
 
Jag började med att blåsa ur 6 ägg till allmän fasa - det ser lite äckligt ut men man får faktiskt inte in något rått ägg i munnen.
 
Sen rotade jag fram några vattenfärger.
 
 
Såhär blev några av äggen:
 
 
 
 
 
Nu hänger äggen fint i ett ris som den snälla mormodern kom med, tillsammans med lila fjädrar och annat pynt. Och så kompletterade vi med lite... just det: Tulpaner!
 
 
På tal om vår, missa för all del inte detta lilla kåseri!
 

I ishallen igen...

Det ska villigt erkännas att det är Peter som tar hand om Malins sport, i synnerhet skridskoåkningen som nu verkar glida över i hockey. När Kata slutade med konståkningen var det inte bara sorgligt för mig, utan också lite skönt. Jag har fått en överdos av ishallshäng!
 
Men så i söndags på Malins träning (först en timme skridskoskola, sen en timme hockeyskola), blev Peter tillfrågad om Malin kunde tänka sig att vara med i helgen på Oddset Hockey Games pausunderhållning. Det gällde 3 matcher då Tre Kronor ska möta Finland, Ryssland och Tjeckien, och så skulle det visas lite barnverksamhet i pauserna. Det tyckte både Peter och Malin lät kul, bara att det skulle tränas lite inför också - först direkt efter dubbelträningen på söndagen, sedan måndag halv fem i Limhamns ishall, och det var där jag kom in i bilden. Mina föräldrar som hämtar på måndagar kunde snällt lämna Malin där (efter att ha krånglat på alla hockeyskydden som fanns kvar från Julias tid), men sen fick jag hämta eftersom Peter har bokslut.
 
Så då kom jag in i ishallen för första gången på ett bra tag, spanade ut över isen för att hitta min unge bland ett 60-tal jämnårriga - spanade först efter någon liten spinkig typ (fast med hockeyskydden ser alla ganska maffiga ut), sen efter någon i en rosa tröja som vi hade hört rykten om att hon mot sin vilja, som enda tjej, skulle ha - fanns ingen - tills jag plötsligt såg någon med ett långt hår som hängde ut utanför hjälmen - snacka om deja vu! Det var precis så man kände igen Julia för 10 år sen.
 
Såhär såg hon ut på den tiden:
 
 
Och alla de där grejorna har nu Malin på sig... t o m klubban står det Julia på.
 
Tilläggas kan, att det var helt fel att leta efter nån småtting på isen - Malin var rentav bland de längsta och långbentaste - tränade ihop med P05, och hon själv är ju en reslig 04:a. Ser fram emot att få ett foto på Malin att jämföra Julia med.
 

Blockflöjt och glömska

Nu är lilla Malin andreklickare och som ett brev på posten mejl i inkorgen blir man då också blockflöjtsspelare. Ni som har haft småungar eller varit det själv här i Malmö vet att i praktiken är blockflöjten inträde till övriga musikkurser i kommunala musikskolan.
 
Det fina med blockflöjteriet är att det brukar vara på den egna skolan, i anslutning till skoldagens slut vid 14, så inga lämningar och hämtningar behövs. Så också för Malin, som missade sin första lektion förra fredagen på grund av sjukdom men som nu äntligen fått börja.
 
Vad jag hade glömt: först och främst var Julias och Katas flöjter fanns - vi hade några stycken ett tag (varav vissa dömdes ut då barnens moder bitit i munstycket när hon var åtta år). Så vad gör man då? Funderar över andra med något äldre barn som blivit klara med blockflöjten - intresset brukar vara 2 eller max 4 terminer. Sagt och gjort, snälla Åsa hade en över som vi fick överta. Så far so good. 
 
Blockflöjtsböckerna kunde Julia däremot snabbt hitta - rätt bok men fel upplaga fanns (grönt omslg istället för blått). Givetvis skickade jag med Malin den, men det blev fel - i Julias bok kallades B för H och så saknades någon visa. Jag sa Malin redan nu kunde lika gärna lära sig nu att B=H i notsammanhang att vi kunde kopiera de saknade sidorna från en kompis. Men det ville absolut inte Malin, hon ville ha den rätta boken. Jag förstod att detta var viktigt, så efter att först ha kollat Åsas version har jag klickat hem en egen (inte ens en begagnad). 
 
När jag berättade detta för Malin blev hon väldigt lättad, och det visade det sig att jag hade glömt en annan sak: vilket bostadsområde vi bor i. ALLA de andra klasskamraterna hade exakt likadan låda till sin flöjt och exakt likadan putsduk och exakt likadan ny bok, dvs alla de andra hade fått en helt ny flöjt och en ny bok, för 800+200 kr... ingen annan kör begagnat. Samma aha-upplevelse som när klassen 2 ggr ska åka skridskor och vissa barn plockar upp skrillor med packpappret kvar inuti. Vad händer med alla urvuxna skridskor och flöjtar när barnen slutat spela? Går de på tippen eller??? I så fall är det inte klokt! Är det ingen som har kusiner att ärva från, eller lite äldre ungar i grannhusen? Jag påminde Malin om vilken tur hon hade som hade en avvikande ask till sin flöjt - lätt att känna igen ju!
 
Till sist, jag hade också lyckats glömma hur ihärdigt åttaåringarna här hemma alltid har övat på sin flöjtläxa, och hur det låter...

Gener

 
Man undrar vem som bidragit med detta pigment... vi brukar tippa på min svärmor med spansk-italienska rötter, men undrar om inte Malin ändå tar priset?
 
Lite synd är det om henne i poolen, så fort hon hör att någon dyker i poolen för att simma några längder eller svalka oss, kommer hon sättandes i full karriär och undrar om man vill leka (vilket man oftast inte vill). Då kör hon sina olika lockbeten: "Mamma, vill du vara en farlig haj?" (jag knuffar av henne från madrassen) eller "Pappa, vill du leka båt?" (de sitter båda på madrassen) eller "Julia, vill du kasta boll?" Om inget av det går, försöker hon få oss till att vara publik till hennes olika färdigheter. Jag tänker ibland på någon barnpsykolog som sa att yngsta barnet ville vara med i leken, oavsett premisserna, gärna t ex som hund i Mamma-Pappa-Barn.

Missad högtidsdag

Vi brukar försöka fira det som firas kan, i vår familj, men nu missade vi att uppmärksamma Malin igår, på de vänsterhäntas dag. I artikeln som jag läste på DN, var det inte bara smickrande att vara mor till en vänsterhänt (eller kajhänt, som min Mormor missnöjt brukade kalla min lillebrors val av hand att äta och skriva med):
 

"Men det är också något vanligare med vänsterhänthet, eller mixad preferens, bland personer som lider av utvecklingsstörningar, eller har kromosomrubbningar. Liksom bland barn som utsatts för miljögifter och droger under fostertiden.

När det gäller alkoholrelaterade skador ser forskarna en tydlig effekt på hjärnan.

– Bland de barn vars mödrar missbrukat alkohol under graviditeten är nästan hälften icke-högerhänta. De har också ofta koordinationsproblem."

 
Jag undrar om inte också Kata har ett inslag av vänsterhänthet, eller vänsterfothet, då hon är "felhoppare" i konståkning - hoppar tvärt emot de andra i gruppen.
 
Artikeln rättar till sig något på slutet, om hur många kända konstnärer och idrottsutövare är vänsterhänta. 
 
Vi tycker att Malin är en fena på det mesta, även det hon gör med vänster hand!

När Malin får välja...

... och det får hon ju, när det är hennes födelsedag som firas (igen)

Själv har jag valt blommorna från trädgården och är också nöjd!

Malins födelsedag i bilder

En bildkavalkad för er som gillar det! Ni andra kan ju klicka vidare till en annan blogg...
Alla lite morgontrötta - Kata har däckat bakom Malin


Med förbundna ögon till det hon önskat mest...


...en BMX-cykel!

Vi gick till jobbet och Malin var med Mormor och Morfar, och Julia. På mitt jobb var det sommarfest och BBQ, men jag valde att köra hem. Belönades med en skön stund i solstolen medan Malin lekte i trädgården.


Det är mycket med akrobatik för tillfället!


Malin i blomsterhavet


Söta systrar #1


Om vi är glada att ha hela skocken på plats igen? Mmm, skulle tro det!


Söta systrar #2


Skål, Morfar! (Kajutan i Limhamns småbåtshamn)


Vilken fin sommarkväll!

Malin 8 år!

Idag är det Malins 8-årsdag! (ja, när du läser det här - jag fuskar och skriver kvällen innan)

Malin själv är klar över juni månads höjdpunkter...

Det har nu valts ut klänningar; en till dagsbruk (den blommiga från Monsoon i England - känns igen, Ingrid?) och sjömansklänningen som har varit Julias för kvällen.

Självklart siktar Malin på soligt födelsedagsväder!

Malin fick i för tidig present ladda ner 3 spel till iPoden - hon valde 2 Toca-spel och sparade ett till senare.

Toca Birthday Party passar perfekt! Och vågigt hår önskas.

Återkommer säkert med nya bilder senare.

Kalv på grönbete

Ikväll var det Kalvinknatet och jag cyklade dit med min lilla kalv som var säker på att komma på pallen. Hon var rejält besviken efteråt... men hämtade sig. En av tjejerna från fotbollslaget kom tvåa så vi kom överens om att det gick att spegla sig lite i den glansen.

Lite härliga bilder:

Malin i linne och svarta shorts längst fram "Det var lite jobbigt att hålla bort dem som försökte trängas"


Klipp i steget!


Picnicläge



Tidigare inlägg
RSS 2.0