Skottlandstur

 
Jag är naturligtvis lite sent på det, men det kan inte hjälpas...
 
Jag var lite avundsjuk på att alla i "min" familj fick träffas i "vårt" Stresa i somras, faktiskt enda gången jag satt och kände mig lite less över att saker inte var som det alltid varit. Det gick snabbt över ändå, men längtan efter Julia, som jag inte träffat sen i påskas fortsatte att göra sig påmind, så jag bokade en långhelg i november.
 
Åh, vad mysigt det var att bli ompysslad av ett vuxet barn, som mötte mig vid bussen, guidade mig i tunnelbanan, hade bäddat till mig i vardagsrummet och så! Jag fick t o m låna en katt eller två emellanåt.
 
 
 
Julia delar lägenhet med gullige James -  en fin ny bekantskap för mig. De är inget par, även om det skulle vara lätt att tro. Man kan säga att de båda spanar på snygga killar. James kalender gladde även en 46-åring!
 
 
Lägenheten var gammal, jättehögt i tak, kul detaljer. Men iskall på brittiskt sätt och det drog rejält från englasfönstren. Men vi hade varma filtar och fleecar.
 
 
 
 
Vi shoppade, besökte Julias lärosäte Glasgow University, åt alla luncher och middagar ute, och besökte botaniska trädgården. Det regnade precis hela tiden.
 
 

Grattis Julia!

 
Är det verkligen möjligt att det är dags med ytterligare en födelsedag? Att du, Julia, fyller 21? Jo, så är det faktiskt!
 
Jag har hört att du ska firas på Laserdome, blir säkert hur bra som helst. Och jag gissar att denne raring har något speciellt förberett också.
 
 
Jag har ju skickat ett litet paket (har du kunnat hålla dig från att öpnna i förväg?) och en liten överföring till ditt konto.
 
Jag saknar dig, Julia, men om bara 4 veckor ses vi!!
 
 
Jag ska skåla för dig på kvällens julfest!
 

"Svärsonen"

Jag gissar att detta är ett efterlängtat inlägg, om man frågar Julia och andra.
 
Nu ska vi verkligen inte gå händelserna i förväg genom att prata om svärson, men det var nu första gången som en officiell pojkvän visades upp för mig och Peter, så det var lite stort. Och det var ingen mjukstart precis - Neil kom för att bo med oss en hel vecka... Julia träffade honom redan under freshers week och jag förstår att de mer eller mindre bott ihop sen dess. De unga tu bodde nu under sverigebesöket hemma hos Peter där det t ex går att stänga en dörr om sig och det inte kryllar av småsyrror. Men vi han träffas mycket ändå.
 
Vi har fått veta att Neil inte gillar att fotas (säkert inte heller att figurera på min blogg, sorry!) så kameran kom inte fram särskilt ofta. Men hos på middag hos mina föräldrar knäppte jag ett par bilder.
 
Julias klänning blänkte inte alls sådär förrän blixten kom fram! Och Neil har visst tagit på sig sin enda skjorta dagen till ära.
 
Mest såg de ut såhär - fulla i skratt:
 
 
Vad ska man säga, Neil verkar väldigt ung, och det är han ju! Blott 19 år!  Men väldigt rar! Och pratar en underbar brittisk engelska. Och man kan nog säga att han och Julia är "two of a kind", på gott och ont. Man förstår att de går bra ihop, men det man eventuellt retar sig på med Julia förstärks i Neil... Dessutom är han vegeterian, ställde lite utmaningar när vi redan har en del speciella matkrav. Men det gick fint; några extra kastruller till middagen bara.
 
Neil drog sig dock inte för att muta sig till en bra position - både Peter och jag fick en sån här:
 
 
Jag trodde tills häromdan att bara jag hade fått en, när jag hörde att Peter fått en likadan, blev jag lite besviken.
 
Något som hedrar Neil är att han inte lät sig dras med i vårt elaka skämtande om varandra och andra. T o m när vi la pusslet, och jag sa "Otroligt vad många fula människor det är i det här pusslet", såg han lite förebrående på mig och sa att de förmodligen bara var fult tecknade.
 
 
 

Före/efter - Julias rum

Idag är det Julias 20-årsdag, och första tonåringen har lämnat det stadiet. Julia har på egen hand flugit ur boet, det behövdes inte minsta puff från vårt håll... vistas i Skottland nu, ju! Egentligen önskar sig Julia alltid ett hyllningsblogginlägg, men i brist på det (har inte haft tid att låta inspirationen flöda), kommer här ett före/efterreportage från det som blir Julias rum tillhåll när hon bor här. Det är gillestugan nedanför trappan, där det finns en stor fin soffa som det ska funka fint att sova i. Vi får väl se hur vi löser det när även Neil dyker upp i januari, men en sak i taget!
 
Innan stod det en svart skinnsoffa här, men den finns nu i Malins rum.
 
 
Nu har vi Katas killkompisar monterat isär, kånkat in, och monterat ihop den av Katarina ratade hörnsoffan.
 
 
Man kan kalla rummet för A tribute to Victoria också, för det är tv-bänk, matta, filt och kudde hemifrån henne... Men det är Julias egen tavla!
 
Jag tror att det ska bli hyllor eller kanske mitt hörnskåp invid dörren ut till trädgården.
 
 
 

Glasgow nästa!

 
Så är det dags att släppa iväg Julia igen! Denna gång är det Glasgow som är målet, och det är 4 års ekonomistuder som står på agendan, om hon nu väljer att fullfölja.
 
Jag ska få följa med som väskbärare, och vi åker i eftermiddag. Hoppas hinna med lite av Glasgow också innan jag ska hem på lördag morgon. Vi hoppas att få anledning och möjlighet att hälsa på allihop lite senare. Det är smidigt att det går direktflyg från Köpenhamn för en billig peng dessutom.
 
Det känns rätt mycket skönare att släppa iväg en 19-åring med lite livserfarenhet till Skottland än vad det var för 2 år sen, en något mindre mogen 17-åring, till Nya Zeeland. Men det kommer att bli tomt, förstås!

Ett avslutat kapitel!

 
Vår duktiga tjej är nu ute och turnerar med min bil... hon klarade sin uppkörning idag och vi drar alla en lättnadens suck. Såklart att man kan börja oroa sig också, men jag tycker att Julia kör riktigt bra och har sunt förnuft!
 
Tyvärr får hon inte tillfälle att träna så mycket i högertrafik... på torsdag bär det av till Skottland och nästa projekt är att få kortet skickat till svenska ambassaden i Skottland, för hon lär inte kunna hämta ut det riktiga kortet (kör på en lapp nu) innan liggetiden går ut.
 
 
Det är Peter som har kört med henne här på hemmaplan, förutom timmarna i körskolan. Och så hennes Farfar förstås... de hann köra varje fredag innan han blev sjuk. Jag sänder honom en tacksam tanke i sin himmel. Vet att han hade varit stolt och glad, han också!
 
Och nu står Katarina på tur. Hon är sugen, hon också!
 

Student i bilder

 
Vilken fin dag vi fick i fredags! Inget gick snett och alla var glada. Julias dag började med champagnefrukost redan halv nio, sedan var de i skolan och tackade av lärare, på lunch på Gränden innan vi familjer och vänner anslöt kl 15.
 
Bladins, som är en så liten skola med bara tre avgångsklasser, har möjlighet att göra det väldigt trevligt och personligt. De ställer fram stolar till avgångseleverna i Rönneholmsparken, och så samlas de närstående för avslutningsceremoni. Det var tal från rektorn och musik från balkongen ovanför, och så kallades studenterna fram tre och tre för mösspåtagning och betygsutdelning.
 
 
 
Efter det stängdes studenterna in i skolan, bjöds på förfriskningar, innan de klassvis sprang ut på skolans framsida och vi fick lov att hänga på blommor och annat.
 
 
Sedan skulle Julia åka flak runt stan en timme och vi hann fint hem och förbereda välkomstsnacks, med hjälp av Anna som Victoria ordnat fram. Bästa investeringen inför en stor fest - en rutinerad person som sköter markservicen!
 
Här, Peter och jag innan folket kom:
 
 
Julia hade godkänt att vi hade våra mössor på.
 
De första gästerna kom vid 18 och Julia alldeles strax efter. Hon fick åka hem i Passat men var inte ledsen över det.
 
 
Trädgården fylldes av ungdomar, släktingar och familjevänner, vi började med Cava i gazebon. Vi hade gått all in vad gäller blågult - perfekt en sådan dag tycker jag!
 
 
Mormor och farmor:
 
 
Jag höll ett tal! Höll mig inte till 3 minuter men hade övat in det och det blev bra, tyckte jag! Sedan sa Peter och Julia några ord var (de höll sig snarare till en minut) och min far tog också chansen medan alla var samlade. Fars var mest känslosamt, då han även påminde om det som vi närmaste kände som en skugga hela den här fina dagen - att en given gäst saknades - barnens farfar som lämnade livet och oss den 20 april. Finn älskade familjehögtider och var så stolt över sina barnbarn.
 
Det blev mat, och gästerna fördelade sig på altanen, i gazebon och i tältet, alla verkade ha det trevligt. Väl beprövad buffémat fungerade fint även den här gången:
 
 
En del var färdigköpt, en del tillagat i mors och Åsas kök, men det mesta kom härifrån. 
 
Lite senare blev det kaffe, kakor och pannacotta. Det gör sig så bra på bild, att jag inte kan låta bli att visa upp! Svenska jordgubbar på toppen som marinerats i lite limeskal och -juice.
 
 
 
 
 
 
Samtidigt öppnade Julia presenterna. Hon fick massor av fina saker! Största paketet innehöll en resväska och sedan fick hon flera fina smycken och saker med anknytning bakåt, t ex en kompottsked i silver som varit hennes farfars morfars, en topas som farfar köpt åt sin mamma i Brasilien, samt ett stort och vackert ankare som tillverkats av mormors och morfars vigselringar (som de inte använder längre). Sedan var det många presentkort, lite böcker, vin och blommor en masse, för att nämna en del.
 
 
Även småsyrrorna var i toppform:
 
 
 
Efter maten kom det rätt många fler ungdomar - vissa går ju runt på många partyn, och så hade Julia bjudit in hela examensklassen på efterfest (men det var många som gick på Hipp istället). 
 
 
Partyt pågick till halv fyra då Julia skickade hem de sista för att hon själv inte orkade mer.
 
Som vanligt är det Katarina som varit snäll och fotat nästan allt.
 
Vi pustar nu och är glada att det är 3 år till nästa inplanerade studentfest, samtidigt gör vi gärna om alltihop på precis samma sätt, i precis samma väder! Nu återstår att lämna tillbaka stora mängder inlånat porslin, möblemang och annat.

I ishallen igen...

Det ska villigt erkännas att det är Peter som tar hand om Malins sport, i synnerhet skridskoåkningen som nu verkar glida över i hockey. När Kata slutade med konståkningen var det inte bara sorgligt för mig, utan också lite skönt. Jag har fått en överdos av ishallshäng!
 
Men så i söndags på Malins träning (först en timme skridskoskola, sen en timme hockeyskola), blev Peter tillfrågad om Malin kunde tänka sig att vara med i helgen på Oddset Hockey Games pausunderhållning. Det gällde 3 matcher då Tre Kronor ska möta Finland, Ryssland och Tjeckien, och så skulle det visas lite barnverksamhet i pauserna. Det tyckte både Peter och Malin lät kul, bara att det skulle tränas lite inför också - först direkt efter dubbelträningen på söndagen, sedan måndag halv fem i Limhamns ishall, och det var där jag kom in i bilden. Mina föräldrar som hämtar på måndagar kunde snällt lämna Malin där (efter att ha krånglat på alla hockeyskydden som fanns kvar från Julias tid), men sen fick jag hämta eftersom Peter har bokslut.
 
Så då kom jag in i ishallen för första gången på ett bra tag, spanade ut över isen för att hitta min unge bland ett 60-tal jämnårriga - spanade först efter någon liten spinkig typ (fast med hockeyskydden ser alla ganska maffiga ut), sen efter någon i en rosa tröja som vi hade hört rykten om att hon mot sin vilja, som enda tjej, skulle ha - fanns ingen - tills jag plötsligt såg någon med ett långt hår som hängde ut utanför hjälmen - snacka om deja vu! Det var precis så man kände igen Julia för 10 år sen.
 
Såhär såg hon ut på den tiden:
 
 
Och alla de där grejorna har nu Malin på sig... t o m klubban står det Julia på.
 
Tilläggas kan, att det var helt fel att leta efter nån småtting på isen - Malin var rentav bland de längsta och långbentaste - tränade ihop med P05, och hon själv är ju en reslig 04:a. Ser fram emot att få ett foto på Malin att jämföra Julia med.
 

Inte jag!

Det är intressant hur vissa nyheter, och vissa detaljer, fastnar mer än andra...
 
 
Nuförtiden när Julia är ute och turnerar ömsom med Peter, ömsom med min svärfar, ser jag genast att det är en övningskörare som råkat illa ut i artikeln från Sydsvenskan... Och jag är rätt nöjd med att jag inte själv gett mig in på äventyret Handledare.

19 år

19 år av mammaskap, kan jag fira idag... och så klart är det Julia själv vi ska fira!

Såhär kunde det se ut för 19 år sen:

 
Jag minns inte så jättemycket från den allra första tiden; bara att det var väldigt fint på BB med adventsljusstakar i fönstren och snö som singlade ner utanför. Bilden är dock från när vi kommit hem. När Julia bara var 3 veckor hade vi med henne på glöggparty och jag fick skäll av en sjuksköterska som var där över att jag vågade utsätta en så liten unge för så många baciller. Men jag var så stolt över henne - ville bara visa upp!
 
Julia var en fantastiskt lättskött bebis, åt och sov som en klocka. Vi testade allt som man skulle på henne - babysim och tygblöjor, hemlagad barnmat och en uppsjö hemsydda kläder - gärna i pojkaktig stil - vi ville inte skapa en rosa tjejtjej.
 
På dagis var hon en riktig spelevink - när det var samling och de andra barnen sjöng, ville Julia dansa i mitten.
 
När Julia var i Nya Zeeland hände det ibland att jag vaknade av att hon ropade på mig i drömmen; då mindes jag alltid henne som den glada och spralliga 6-åring hon var - aldrig en stilla stund!
 
 
 
Här med Lisen.
 
Sen kom andra tider och från att ha struntat i allt som inte var roligt för stunden, blev Julia plötsligt väldigt intresserad av skolan och betygen. Och det gick bra för henne. Bland hennes många citat minns vi: "Ärligt talat, nu har jag gått om er rent intellektuellt". Det var när hon lärde sig om molmassa och mimikry - som om inte jag och Peter vet något om det! Jag minns att jag kvitterade "Dåså, gå ut och kok ett ägg!". Den konsten behärskar hon nog inte ännu...
 
Och sen hennes starka önskan om att resa utomlands - förmodligen var det precis vad hon behövde för att frigöra sig - innan dess hade hon varit ganska lätt att ha med att göra och inte riktigt revolterat. Såklart att hon tog chansen på behörigt avstånd! Nu känns det väldigt bra att ha henne tillbaka, om än för en liten stund.

Inför födelsedagen har Julia skrivit en ganska svår önskelista med bl a Resa till Nya Zeeland, Pinot Gris-vin alt. mörk rom, en kattunge... vi får väl se vad vi kan fixa till... möjligen vinet då. Men dessutom mammas hemgjorda cheesecake och ett skrytinlägg på bloggen... det ni läser nu då.
 
Och jag behöver väl inte säga att jag är så stolt över Julia att hjärtat sväller - en klok och självständig och omtänksam och finurlig ung kvinna...
 
 
Grattis Julia! Sista året som tonåring!
 
 

Barnbrädet i Wordfeud

Jag tycker att barnbrädet (random) i Wordfeud är ganska trist - det blir lite för mycket tur och sen på slutet är det lite segt när alla bra ställen är tagna. Jag är naturligtvis också emot att spela ostrict (där böjningar av ord godkänns), men mot Julia har jag alltid två spel igång, på hennes initiativ - ett strict på vanliga brädet och ett ostrict på barnbrädet.

Just idag tyckte jag ändå att det var kul att påbörja dagens match med henne på barnbrädet, så roligt att jag bemödade mig att ta fram kameran och fotografera av skärmen då jag inte vet hur man tar en skärmdump på HTC.  
 
*går nu otåligt och väntar på att Julia ska vakna och slå på telefonen*

 

Välkomstfest

Strax innan gästerna kom

Jag som oftast brukar hämta catering när det är något (t ex julafton) bestämde mig av någon anledning att laga maten själv till gårdagens party, då det väntades 25-30 personer... Jag klippte recept från alla studentbuffétematidningar och dukade upp kalla rätter, utom några pajer som jag ljummade innan. Det gick bra och allt blev gott men jag var lite trött när gästerna kom. Peter skötte att få alla stolar och bord på plats, och gazebon (partytältet).  Vädret visade sig från sin allra bästa sida också. Jag publicerar inte så många bilder med människor på, vill gärna fråga först... men mest var det Julias gulliga kompisar som kom. Mest är det Katarina som har fotat.

Först minglade vi lite och drack bål och åt lite plockmat, sedan hade vi frågesport i lag på tema Nya Zeeland, och sen middagsbuffén. Till sist pannacotta med rababersmälta till kaffet. Flera av ungdomarna hade slutprov i matte dagen efter så det blev inget nattsudd.

Kunde inte låta bli att dekorera lite med svenska flaggor!

Rosésangria


Skål, säger Mormor

Fantstiskt enkla, snygga och goda spett med kallrökt lax+gurkkuber, lime/basilika/creme fraichedressing till


Fina sommarblommor


En succé - rimmat kycklingbröst - aldrig testat förut men kommer att göras om!


Sallad med nypotatis och primörer


Dubbelmarinerad fläskfilé


Sparrispaj med lite bacon på


Huvudpersonen själv






Örnen har landat

... eller åtminstone Julia!

På avsatt tid (vid 23.30) landade hon och vi fick förstås vänta en stund i ankomsthallen. Väntade gjorde också ett stort danskt sällskap, i flera generationen, med massor av danska flaggor, blommor, banderoll. Vi förstod att de också skulle ta emot en som varit borta länge, och det var nästan så att vi ångrade oss att vi inte hade våra svenska vimplar med oss. Kata och Malin var ganska uppspelta och särskilt Kata lite överspänd (som hon har längtat!), så när danskarna rullade upp sin banderoll och det stod "Velkommen hjem, Julle!" började hon nästan gråta - vadå, ska de hämta vår Julia?! (Vi kallar henne Julle ibland här hemma).

Men först av utbytesstudenterna kom vår Julia, trött förstås, och det blev nog ett emotional overflow - så många tårar, så att danskarna nog trodde att vi hade sorg. Men vi hämtade oss, och åkte hem tillsammans. Julia var sig lik, glad och uppspelt, och delade div anekdoter med oss, t ex att hon aldrig ätit middag vid ett middagsbord under utbytesåret utan endast i tv-soffan. Vi försökte trumfa med förbättringar vi gjort i huset sen hon reste (inte så många...).

Nu har Julia finfint nog sovit sen 01, jag och Peter känner oss som att vi har baksmälla redan innan festen börjat - trötta och lite slitna. Peter jobbar halvdag idag; Kata och Malin har fått ledigt från skolan. Julle står i duschen och sen blir det nog frukost i trädgården tillsammans innan jag kastar mig över partyförberedelserna.

Iakttagelse: När jag såg Julia komma där i gången, hel och levande och tillbaka, var det som en rent fysisk lättnad, som att jag först nu kunde dra ett riktigt djupt andetag. Jag gissar att oro och saknad lurat under ytan hela det gångna året.

Vi förbereder oss...

Det har valts ut recept (och handlats hem) ...



Det har bäddats rent i säng...


Det har byggts paviljong (jodå, det ska på väggar och tak också)...

Peters sportskläder + torkvindan ska flyttas bort innan det kommer gäster!


Det har skaffats bilder till fotocollage...




Det har köpts hem vin...


Och det här är en liten andel som inte ryms i kylen...


Till och med trädgården gör sig till..



Så nu får väntan gärna vara slut och vi kan bli 5 ett litet tag igen!

Nu kan man räkna ner!

Nu är det mindre än 4 veckor tills vi har Julia här igen. Det känns som evigheters evighet vi släppte iväg henne, och tidvis har det varit mycket tungt att hon var borta, ibland bara som en dov saknad, och ibland har det gått ett par dagar utan att jag har tänkt särskilt på henne. Julia har passat på att frigöra sig under det här året och det är nog en bra sak, även om det var jobbigt...



Nu längtar vi dock bara efter återföreningen, och jag tror att Julia också längtar efter oss och efter kompisarna. Både Katarina och Malin säger nästan varje dag hur mycket de längtar efter henne. Julia själv känner nog även att det är dags att komma hem och in i fållan igen - skolmässigt har hon nog haft ett slags sabbatsår. Sen har hon lärt sig desto mer på andra fronter! Jag tror inte för ett ögonblick att det kommer att bli lätt att komma hem - vet av egen och andras erfarenheter att sticka ut är spännande men att komma hem är gräsligt. Vi får ta det som det kommer.

Vi planerar nu lite på Julias hemkomstfest dagen efter att hon landat - det är ingen överraskningsfest utan hon vet om det och har varit med och bjudit in kompisar, och så har vi bjudit in en del familjevänner och släkt. Sedan blir det lärarmiddag (som hon snällt nog är bjuden med på med sin gamla klass som tar studenten) och en massa studentfester veckan efter... Kanske sommarjobb? Kanske övningskörning? Vem vet?

Fri som en fågel...

Utan att hänga ut oss i familjen för mycket, kan jag nog säga att vi för tillfället har ganska sparsam kontakt med Julia. Hon verkar glad, och det är ju det viktigaste!

Ibland är Kata snäll och loggar in FB och visar oss lite bilder. Jag tror att Kata tycker att det är pinsamt eftersom det är en del partybilder och att hon kanske röjer Julia. Men det är ju inte de bilderna jag är intresserad av... utan sådana här:



Kanske lika bra att jag inte visste något innan... dessutom är jag lite avundsjuk, för det hade jag velat testa!

Luftballongsolycka

I tidningarna och på nyheterna rapporteras det om en tragisk luftballongsolycka i den lilla stad som Julia vistades i under sina första månader i Nya Zeeland. Carterton har ca 4000 invånare så jag antar att alla där känner någon av dem som drabbades. Det var 5 par och piloten, och alla 11 omkom, trots att det var perfekta förutsättningar med stilla väder och en erfaren pilot. Troligen åkte de in i kraftledningar för korgen började brinna i luften.

Innan jag hann läsa nyheten, meddelade Julia mig att hon levde och inte kände någon av dem som dött.

Peter och jag flög ballong för något år sedan och det var en sagolik upplevelse - svårt att tänka sig att den totala tystanden och friden kan förvandlas till ett inferno.

NZ Herald's rapport

Nu vänder det!

Det är utan tvekan konstigaste julen i år, med minus en unge... hon verkar glad och nöjd i alla fall och jag har hela tiden tänkt, att när vi kommer till jul, så är vi halvvägs! Det känns riktigt skönt faktiskt.

Jag tittar på dmi, och förstår att hon har det lite skönare än vi andra...


Vi fick en julhälsning från Explorius, som hon reser med, och jag undrar vilka föräldrar som behöver nedan upplysning som avslutning:
Är det någon som inte vet att deras unge är bortrest, eller vilken organisation ungen åkt med?

Julia 18 år!



Hur konstigt är det inte att inte få fira dotterns 18-årsdag med henne??? Vi ringde till henne igår kväll (hennes födelsedagsmorgon), och det var trevligt förstås. Vi hade skickat henne en skämtfilm som vi spelade in på hennes rum, där vi låtsades att vi skulle uppvakta henne men sängen var tom.

På dagen ska hon ha picnic med värdfamiljen, och på kvällen ska hon "clubba" med några andra kompisar som också fyllt 18. Vi väljer att inte tänka för mycket på vilka orosmoment som ingår i det arrangemanget.

Bilden är från hennes skola men den är någon månad gammal... just nu har Julia sommarlov och verkar nöjd och glad. I Nya Zeeland är det högsommarvärme och hon planerar på ett surfläger i Auckland efter jul. Vår present är att finiansera det lägret och resan dit, där mor- och farföräldrar bidrar med varsin tredjedel av kostnaden. Lite fantasilöst, men svårt att skicka bra presenter. Vi får kompensera nästa år!

Mamma!

Jag väcktes i morse, efter att klockan ringt, av "Mamma!" och det är ju inte något ovanligt med det, om det inte vore för vem det var som ropade... nämligen Julia. Givetvis var det i drömmen/halvslummern, och det är inte konstigt att jag har henne i bakhuvudet; om bara 3 dagar fyller hon 18 år, och är på andra sidan jordklotet. Vi saknar henne massor!

Nästa sak jag gjorde, var att slå på telefonen, kolla om det fanns några nya mejl (det fanns det men inget kul) och sen startade jag Wordfeud. Gissa vad som låg där... en inbjudan från Julia som tydligen just gått med i Wordfeud. DET var lite skumt! Nu har det gått 16 timmar och hon har inte spelat ett enda drag. Suck.

Julia har det bra, hon är hos en ny familj efter att första värdmamman fick en hjärtinfarkt. Enligt uppgift har nya familjen fått Internet inkopplat idag... så kanske kanske kan det bli något mejl, något Skype, något foto... vem vet?

Tidigare inlägg
RSS 2.0