Julaftonsfirande, som aldrig förr

Mitt hem - min trygga varma plats
 
 
Oj, vet knappt var jag ska börja.

Det känns tidvis varmt och gott i hjärtat, men mellan varven sliter och drar det, och jag har nära till tårarna. Jag kan säga så mycket som att fira jul med de hemlösa var en game changer, jag har blivit omskakad så att det aldrig kan bli som förr, precis som en av veteranerna på Soppkök Malmö hade förutspått.
 
I alla fall var det så att jag volontärarbetade med soppköket, tillsammans med ett par hundra andra, och totalt kom det runt 350 hemlösa eller behövande till Moriskan. Det serverades mat, dryck, finaste julbordet, man kunde bli klippt, omplåstrad, få sina kläder lagade, få julklappar och matlåda med "hem" (dvs att stoppa i sin ryggsäck). Vissa ville vara generösa tillbaka - t ex var det en liten gubbe som envisades att skala clementiner och mata mig med klyftorna. Trodde väl aldrig att jag skulle ta mat ur en uteliggares hand.
 
Jag stod i entrén första timmarna och i garderoben de sista. Värst var det i garderoben när det drog ihop sig till hemgång och de som inte hade något hem att gå till, förberedde sig för en kall och blöt julnatt. Jag kom i samspråk med Ove, som jag gissar var i min ålder, hur klar och normal som helst, inte full eller hög eller något. Han berättade att han oftast tillbringade nätterna genom att gå omkring för att hålla värsta kylan borta, så kunde han vila lite på dagen istället. Jag skulle vilja veta hur det blivit så för honom. Han var jätteglad för timmarna på Moriskan men hade hoppats på utdelning av handskar eller vantar, för han hade inga. Och kanske en ryggsäck, då hans höll på att rämna.
 
Jag kom i säng sent och sov oroligt på natten, och när jag vaknade på juldagsmorgonen, till frost och snö, kom tårarna, kunde bara tänka på dem där ute. Det kommer att ta ett tag för mig att hämta mig från den här upplevelsen.
 
Jag har t o m gått med i Facebook för att kunna följa Soppkök Malmö lite bättre. Får väl se hur det blir med det till slut, misstänker att det kan bli ett farligt gift.
 
Lånar en kommentar från FB om julaftonsfirandet, jag kan bara skriva under på det: 
 
Kändes så rätt att fira Julen med er. Det gör jag mer än gärna igen. Alla fantastiska människor man mötte. Känner mej lycklig och tillfredsställd. Längtar redan till nästa Jul. Det var längesen jag gjorde det sist. Äntligen har jag förstått meningen m Julen... 
Tack alla arrangörer, volontärer och gäster. Tillsammans blev vi ETT. 
Underbart
 
Sydsvenskans reportage, radioreportage.

Bake&Wrap

 
 
Nu snurrar det på i ett galet tempo, men annars vore det väl inte december?
 
Jag hade höga ambitioner för nya bloggkategorin En godare jul. Man kan säga att jag jobbat mer på min karma än bloggat om den. Och det har gett utdelning, ett slags lugn i hjärtat och totalt ointresse för att kasta ut pengar på prylar. 
 
I alla fall, på min betalda välgörenhetsdag, som alla på mitt jobb får, jobbade jag på Ronald McDonald house i Lund med mitt team, teamet med programmerare, testare etc där jag jobbar med att se till att det som utvecklas kommer med i hjälpen. Det var iaf nästan exakt samma agenda som när jag var där för några år sedan med ett annat gäng, skillnaden den här gången var att jag slapp hålla i trådarna. Vi julstädade och pysslade och hade en fin dag. Nice! Tyckte att det var gulligt när det dök upp på Twitter/Instagram igår.
 
Men sedan blev det faktiskt av att mitt eget kärnteam, de andra som håller på med dokumentation på mitt jobb, också skulle ha en välgörenhetsdag. Eftersom jag redan hade förbrukat min, fick jag ta semester.
 
En halvdag var vi här hos mig och bakade och slog in julklappar; Bake&Wrap. Det blev 200 lussekatter och 2 billaster (med fällda säten) klappar. Sen var några av oss med på Fryshusets julfest för ensamma mammor med lite trista förutsättningar, som hölls på Comfort Hotel. Vilken fin eftermiddag!
 
Jag har jätteroliga bilder men skulle inte komma på tanken att visa mina ljusskygga kollegor på internet. Jag får nu medge att jag nästan är lite trött på lussekatter, trodde aldrig att det skulle hända! Har bakat till den här festen, till fotbollen, till Malins klass och till oss själva.
 
 
 
Dock fann jag en ljuvlig bild på FB, känns tomten igen, tro, Victoria?
 
Idag har jag semester och har slagit in en del klappar. Barnen har lovat att inte klämma eller läsa på rimmen. Det blir nog en prövning.
 
 

Alldeles, alldeles varm i hjärtat

Som jag vill hålla kvar den här känslan!

Jag kommer från infomötet kring julfirandet med de hemlösa, där jag ska vara med som volontär.
 
Åh, vad fint de berättade om hur man möter människor med respekt, åh, vilken underbar glöd i deras ögon, de som varit med förut. Åh, vad fantastiskt att det inte kostat en krona att få en av Malmös finaste lokaler, fantastisk mat lagad av riktiga kockar, julklappar, artister, massörer, frisörer mm. Åh, vad jag är glad att det är dit jag ska på årets speciellaste dag.
 
En av arrangörerna sa något som jag tror fullt och fast på, att tar man väl det här steget, finns det ingen återvändo. Sedan kommer man aldrig att inte kunna se de där skuggorna till hemlösa under broar och i trappuppgångar. Det känns bra, men skrämmer. Kanske hjärtat brister.
 
Vill du också vara med men kanske har andra planer på julafton? Kolla här!
 
 
 
I bilen hem lyssnade jag på den radiokanal som bara spelar julmusik hela december och det kändes så rätt med Hallelujah med Leonard Cohen... ungefär såhär då.
 
 
Känns bara lite knasigt att lämna det här för att ta fram jobbdatorn en stund. Men har man lovat, så har man!

Morgonstund...

Söndag morgon med fullmåne
 
Även om det är motvilligt som jag går till jobbet i adventstid, är det faktiskt omöjligt att inte bli glad när dagens första mejl lyder såhär:

 
Och räknar jag rätt, är det 15 kakor som kollegan pysslat med i helgen! Jag har varken smakat eller lagt i burken, men i morgon, så!
 
 

Siste movember

Åh, vad trist det kommer att bli i morgon på jobbet när alla mustascherna är borta! Jag har fått så många anledningar att le i mjugg den senaste månaden. Är inte så lite nöjd med att min arbetsplats platsar på topp 10-listan heller.
 
Alla vet väl vad movember är till för? Att uppmärksamma sjukdomar som är relaterade till det som är unikt för män, såsom prostata- och testikelcancer. Men det tar sig alltså den skämtsamma formen av mustaschodlande, och på mitt jobb kan man rösta på veckans mo bro, och mo sis för den delen. Och skänka en slant förstås. 
 
Här, några av mina pyntade kollegor.
 
 
En och annan blev faktiskt snyggare med mustasch, särskilt en som tyvärr inte är i collaget, och jag missade ju inte möjligheten att påpeka det för honom. Han blev lite generad och lite nöjd, och sedan såg jag honom sitta och kela lite med sin mustasch i matsalen, så någon effekt hade det. Han sa dock att hans hustru inte var av samma uppfattning, så den är nog borta i morgon.
 

En godare jul - Babypaket till Kongo

Om man som jag, känner sig lite mjuk i hjärtat och vill göra lite bra grejor, så är det härligt att jobba där jag är. Det finns hela tiden möjlighet att göra saker för att förbättra världen och lindra det där obehaget över att man bara slösar och tänker på sig själv här och nu. Det hjälper till att vi alla får en dag med full lön för att göra något bra. Det blir alltid lite hausse så här års när man inser att man inte satt sprätt på sin dag.
 
För tillfället pågår Movember, där killarna låter mustascherna växa till allmänt fniss och så kan man skänka pengar som går till forskning om manliga cancerformer. Passar ju bra efter rosa oktober.
 
 
Men till babypaketen! Några på jobbet ska ägna sin dag till att tillverka och packa babypaket som Erikshjälpen förmedlar till förlossningskliniker i Kongo. I fattiga familjer föder kvinnorna ofta hemma, med risk för både sitt eget och barnets liv. Men nu har någon kommit på att man kan locka dem till förlossningskliniken genom att de får en premie med sig hem - ett paket med lite grejor som man behöver när man har en nyfödd. Så nu har jag rensat i babyklädskartonerna i källaren och också ropat hem lite smått och gott från Tradera. Känns riktigt bra! Bara synd att jag inte hade kvar tygblöjorna med hemstickade ylleblöjbyxor. Så präktig var jag för snart 21 år sen!!
 
 
 

En godare jul - Aktion Julklappen

Nu är jag vid en tid i livet eller på en plats i min personliga utveckling då jag känner ett starkt behov av att göra skillnad. Jag har flera projekt på gång som mynnar ut i något som har med julen att göra, och har för detta ändamål även skapat en ny kategori här på bloggen: En godare jul.
 
Dagens evenemang var Läkarmissionens Aktion Julklappen som jag antar att jag fick ett mejl om för att jag förra året köpte en alternativ Fars dags present genom Läkarmissionen.
 
Aktion Julklappen går i korthet ut på att bidra med praktiska klappar till barn i fattiga länder i Östeuropa med hjälp av paket som följer en viss mall. Man kan göra det som privatperson, skola, förening eller hur som helst.
 
 
Jag hade med mig två 10-åringar till Emporia där vi provianterade det som behövdes till 6 paket, och sen slog vi in dem hemma. Jag ska sedan köra bort med dem till uppsamlingsplatsen i Genarp.
 
 
 
 
Jag gillar att man kunde göra detta hur stort eller litet man ville, och att jag lät tjejerna titta på ett par klipp från Moldavien för att få lite perspektiv på hur andra kan ha det. Jag blandade med budgetvarianter från TGR och lite dyrare grejor. Köpte t ex Barnängens fina jubileumstvålar med stockholmsmotiv och ett par onödigt dyra pennvässare.
 
Man har på sig fram till 26 nov att delta!

RSS 2.0