Katarina 17 år

  
Idag är det fina Katarina som fyller 17 år! Bilden har jag hämtat från hennes blogg, det är en kompis som har fotat häromdagen.
 
I familjen brukar vi skoja om att det alltid är något med Katarina - när hon var liten var hon faktiskt inte helt lätt att handskas med. Och man är inte direkt förvånad över att just hon är både gluten- och laktosintolerant, t ex. Why be ordinary, liksom? Nu medger jag att hon är betydligt lättare och mildare till humöret också, trots att hon är tonåring.
 
Men det är också alltid något positivt med Katarina - hon är snäll, duktig och tacksam, t ex tycker hon nästan alltid om maten som man lagar. Och hon kan laga mat själv! För varje år blir hon förstås lite klokare och förståndigare; dessutom är hon driftig och målmedveten. Och vacker förstås, även om hon alltid varit söt (det märks att det är en mamma som skriver). Klickar man på Katarinas kategori här på bloggen kan man bläddra sig ända ner till 12-årsdagen, och på vägen se massa tjusiga konståkningsbilder och annat.
 
Här bjuder jag på allra första bilden på denna söta lilla tjej, bara några minuter gammal, för precis 17 år sedan:
 
 
Och så här gullig var hon sommaren efter att hon fyllt 2:
 
 
Precis som på bilderna - stolt mamma! Så här känns det att vara Katarinas mamma, för hur stor och vuxen hon än kan se ut, är hon mitt lilla barn:
 
 

Fjärde advent

Kan inte hjälpa det, går och gnolar på en av sångerna Malin sjöng på julträffen med klassen:

Det fjärde ljuset lyser, det fjärde i min rad,
jag ser den lilla lågan och känner mig så glad.
Nu vet jag riktigt säkert
att julen är nära!

Fyra bröllop och en begravning

Det var en härlig dag igår, med solsken och havsbad (i sällskap med Julia) och hela familjen samlad till middag. På helgkvällarna smiter Julia ofta annars ut, men nu hade hon klarat av det sociala med att se New Moon med kompisarna redan på eftermiddagen.

På kvällen såg hela familjen minus Malin klassikern Fyra bröllop och en begravning som kom på TV. Det var en härlig flashback. Hjälp vad ung Hugh Grant var! (Ja, Ingrid, vi är verkligen inne i en filmtittarperiod!)

På fredag ska Julia på sin lärares begravning, så den delen av filmen kändes särskilt aktuell...

Jag hade nästan glömt hur starkt intryck W. H. Audens dikt gjorde på mig när jag såg filmen för sådär 15 år sen. Här får ni njuta av den också.

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

Mest till Ingrid...

... men alla ni andra är välkomna att läsa också förstås.

Vilken massa frågor i dina bloggkommentarer! Man kan ju inte ignorera dem. Vissa är riktigt viktiga!

Yatzy: På jobbet spelar vi en specialvariant, 2-slags. Som du genast förstår slår man 2 slag i stället för 3 och det räcker med 52 i ställlet för 63 för att få bonus. Spelarna på jobbet kan du inte heller jämföra med vanliga sölkorvar. Redan samma sekund som tärningarna landar på bordet är det uppenbart för protokollföraren vilka val spelaren kan göra och oftast börjar hon redan skriva i rätt ruta innan spelaren hunnit säga "Jag tar 18 på tretal". Möjligen hasplar hon ur sig: "Plus sex på sexor eller tretal?" innan hon skriver (plus 6 på sexor har att göra med en snabb bonusberäkningsmodell som jag kanske förklarar en annan gång). En vanlig omgång på 4 spelare ska man kunna klara på 15-20 minuter. Så då har vi inte riktigt hållt oss inom fikakvarten men nästan. Men när vi har After Work nån gång (eller på vissa 40-årsfester) kan det hända att vi spelar 3-slags och njuter! För det är ju så det ska vara egentligen, bara att man får tänka lite annorlunda. Det allra snabbaste spelet är 1-slags i ordning. Då får man ett slag var och går uppifrån och ner. Men får man Yatzy får man ta det när man vill. Men det är faktiskt lite tråkigt.

Färdiga färska hamburgare: Vi köper dem både naturella och kryddade. Det man vinner med dem är 30 minuter av formning, man får perfekt lika tjocka burgare som aldrig faller sönder och man slipper att diska kletig skärbräda. Bekvämt? Javisst! Prisvärt? Jadå. Tips till dig: En usel hamburgerformare behöver inte samla damm. Den kan gå direkt i loppispåsen!

Orättvisa på äggjakten: Det gick bra med att de vann olika många ägg. "En annan gång är det du som vinner flest, älskling" räcker långt när det gäller Julia. Det hade nog blivit värre om Kata bara fann 2 och Julia 6 dock.

Älsklingsdikt: Ja, detta var precis ingen fråga, men jag har också några älsklingsdikter som jag kan utantill. Och jag hade också en gammaldags lärare som uppmuntrade till utantillinlärning. Jag älskade denna av  Harriet Löwenhjelm mest som sentimental tonåring, flirtandes med döden. Harriet själv blev ju bara 30 år innan hon dog i TBC.

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand - för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.

Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå?
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

                    *

I natt skall jag dö. - Det flämtar en låga.
Det sitter en vän och håller min hand.
I natt skall jag dö. - Vem, vem skall jag fråga,
vart skall jag resa, till vilket land?
I natt skall jag dö. - Och hur skall jag våga?

                    *

I morgon finns det en ömkansvärd
och bittert hjälplös stackars kropp,
som bäres ut på sin sista färd
att slukas av jorden opp.

När knoppar brister

Karin Boye hör man inte talas så mycket om nuförtiden? Eller lyssnar jag bara på fel ställen?

Så här års märker jag att jag går och tänker på hennes mest kända (?) diktstrof Ja visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka? Läs dikten i sin helhet sist i inlägget. Den är så vacker!

Hästkastanj, med knoppar redo att brista

Jag själv kunde inte avstå från en fotorunda tidigt i morse, då allt höll på att vakna och daggen torkade. Förutom den här vackra kastanjen fastnade några andra vårtecken på bild.

Scilla, som ibland förväxlas med en annan vanligare blomma som växer mer som en stjärna

Botaniska tulpaner (tror jag) - stängda på morgonen men öpnnar sig som stjärnor när solen kommer fram

Forsythsian är väl en lustig buske, som blommar i gult innan bladen kommer och den blir grön?

Vackert gult!



Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer
           och det som stänger. 

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider 
- tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  - svårt att vilja stanna
         och vilja falla. 

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden 
- känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit                       
         som skapar världen.


 

RSS 2.0