Wellness week... Statusrapport

 
I det gamla livet, dvs innan jag var singel, gick ibland v 8 under namnet Wellness week, om Peter var iväg med alla barnen och åkte skidor. Då passade jag på att boka in en massa kul lyxgrejor som bio och Kallis och sånt. Numera har jag mycket mer av egentid och suktar inte så efter den här veckan.
 
Det slarvas iaf med maten, i bästa fall en färdigköpt räkmacka, men ibland blir det en skål hallon med vispgrädde till middag...
 
Och Facebook, då, det har som väntat tagit upp oförskämt mycket tid, som den här stackars bloggen får lida av. 
 
Men Fitbit, stegräknandet, det går över förväntan. Målet för februari var ingen dag under 10000 och snitt på 12000. Jag har nog närmare 14000 i snitt, och längtar ut både på lunchen och kvällen.
 
Sen välgörenhetsjoxet, det ska bokföras på för en helt onödig blus, dito tights och mjuk filt. 700 kr = 70 till HopeHIV. Säkert annars också!
 
Andra genombrott: nätverkskortet i min MacBook har lagat sig själv efter 2 månaders oduglighet! Och jag har varit på dejt, redan jinxat genom att ha snackat och skrivit om det. Men trevligt var det iaf.
 
 
 
 

Give up/Sign up/Make up - dag 3

Det händer faktiskt andra saker i livet mer än onödig shopping, men reflekteras inte rättvist här.

Men det där med hur jag ska skänka 10% av överflödsinköp vill jag ändå hålla koll på och redovisa (mest för mig själv förstås).

 
De senaste dagarna har jag köpt 3 utbytesarmband till mitt Fitbit (stegräknare och sömnmätare) och eftersom jag för tillfället verkar bruka allvar med promenerandet, vill jag uppmuntra mig själv till att vara stylish. Dock helt onödigt.
 
Dessutom har jag köpt ett Fitbit var till de två yngsta döttrarna (Julia hade redan fått ett av pojkvännen i julklapp) och eftersom Malin behöver ha det lilla armbandet blev det ett svart stort över till mig. Det tre färgglada kostade 300 kr - 30 kr till HopeHIV alltså.
 
Och på samma ställe kunde jag inte motstå en elektrisk fotfil som jag varit sugen på ett tag.
Samma där - helt onödigt, går naturligtvis bra med vanligt manuellt filande... 349 kr, alltså 35 till HopeHIV.
 
Summa hittills under februari: 133 kr. Jo, det ska nog gå att få ihop 75 USD ganska snabbt...

Give up/Sign up/Make up - dag 2

 
Nu går det undan!
 
 
 
 
Böcker: 360 kr (kanske inte onödigt men hade kunnat lånas på biblioteket)
Vin: 200 kr
 
56 kr till hopehiv
 
Summa: 68 kr
 
Bloggar från min iPad om ni tycker det ser lite slarvigt ut...

Ingefära x 4

 
 
 
Ibland blir det sådär konstigt, att allt verkar följa ett tema, som när jag plötsligt bara hade köpt en massa röda grejor.
 
Nu är det visst tema ingefära.
 
I lördags kväll när jag hade tråkig hemmakväll ensam, struntade jag i middagen och testade Sydsvenskans drinkrecept:
 
Nej, jag gjorde inte 12 "serveringar".
 
Och jag avslutade kvällen med en skål glass och lite finfin choklad som jag fått av en kusin - minibitar i olika smaker:
 
 
Igår på Ica bjöds det på god råsaft som jag köpte med hem:
 
 
Och så idag då, i matsalen på jobbet, det fanns en husmansrätt som inte lockade, en pastarätt som jag inte var jättesugen på, men också morotssoppa med ingefära och sambal oelek. Den tog jag!
 
 
Tur att jag gillar ingefära, tror dessutom att det är nyttigt! 

Give up/Sign up/Make up: dag 1

Varje år vi åker på den där konferensen med jobbet, blir vi erbjudna att delta i något slags välgörenhetsevenemang tillsammans med de CSR-partners som företaget jobbar med. Första året jag var med, hette det 10-10-10, då vi alla fick 10 dollar i ett kuvert, som vi skulle försöka 10-dubbla på 10 veckor. Det var riktigt kul att se hur kreativa folk var!
 
I år heter utmaningen Give up/Sign up/Make up och det handlar om att skrapa ihop 75 dollar var genom att avstå något av vårt överflöd, eller få folk att satsa pengar på något man gör (t ex cykla något lopp), eller att tjäna ihop pengarna genom att t ex baka och sälja eller tvätta bilar. Företaget matchar sedan våra bidrag x 2 så att varje 75 dollar blir 225. Och pengarna går i år till HOPEHIVs Village Investors Programme där representanter från fattiga byar skapar möjligheter till eget företagande just genom att de som nästan inget har ändå avstår något. 
 
Jag har rannsakat mig om jag har någon ovana som jag skulle kunna sluta med, två flugor i en smäll, typ inte gå på puben eller inte få skönhetsbehandling eller så, men har inte hittat något som jag vill avstå (tycker att jag gör medvetna val redan) men jag vill såklart bidra.
 
Så jag har bestämt mig för en liten twist - med start idag, så ska jag varje gång jag gör något lyxigt/onödigt avstå 10% samtidigt. Just nu tror jag att jag ska bokföra precis här! Kanske blir det en burk i köket med pengar också. Ska bli kul att se hur snart jag får ihop 75 dollar... ca 650 kr.
 
1/2: Kallbadhuset 60 kr + frukostfika på Espresso House 60 kr = 12 kr till HOPEHIV
Summa: 12 kr

Årets julklapp

Som vissa av er säkert tagit del av via era sociala medier, har selfiepinnen utnämnts till årets julklapp. Needless to say fick en av mina egna barn en sådan av sin far.
 
 
Jag har då sett det litegrann som en lustig ploj men skulle aldrig drömma om att visa mig med en sådan bland folk. Men inne i Malmö centrum var det annorlunda idag! Massor av turister for omkring som galningar med sina selfiepinnar och fotade sig och sina familjer framför fontäner och hus.
 
Själv fick jag också en lite sen julklapp idag!
 
 
Det var från bästa och mest stilsäkra givaren, mig själv! När tjejen i kassan registrerade den, kunde hon berätta att jag har haft glädje av den förra i 8 år. Imponerande, må jag säga. Den var inte trasig heller men började uppföra sig lite opålitligt. I mitt lilla lilla kök, är det inte så dumt med något som tar upp mindre än halva platsen. Och eftersom jag använder den varje dag och verkar kunna ha glädje av den i flera år, tog jag den snyggaste och dyraste varianten (bland dem utan mjölkskummare). Man får 400 kr tillbaka vid nästa kaffeinköp dessutom.
 
Annars: värsta jullovsläge, svårt att passa tider och att få någonting gjort. Men väldigt skönt! Inga hurtiga nyårslöften som pockar på här, inte! Alla tre döttrarna under samma tak gör mig glad. Älskade att sitta i soffan med dem alla tre igår och se Historieätarna (30-talet, mycket intressant). Datorväskan är förpassad långt in i garderoben, och istället för att ta igen de 4 timmar jag ligger back, tänker jag nu att jag nog ska lata mig ytterligare 4 timmar nån dag och ta ut en semesterdag.
 

Året 2014

Så här års gillar jag att blicka tillbaka och fundera över året som gått. Och den här gången blir det visst under de allra sista skälvande timmarna - jag och Malin har en lugn skön kväll här hemma och jag är också inbokad som chaffis framåt småtimmarna till Kata och hennes vapendragare, på party i Höllviken.
 
Jag får nog medge att det varit ett år då jag kämpat på med lite av varje, det har inte varit helt lätt att starta om på egen hand, jag har haft vissa förhoppningar på olika fronter, t ex jobbet, som inte infriats fullt ut, jag har behövt anlita försäkringsbolaget 3 gånger (översvämning, bilen som tappade ett hjul i farten och stulen jacka inkl alla nycklar med låsbyte som följd) och jag har behövt etablera mig i min nya singelstatus, inte minst inför mig själv. Å andra sidan, när det har kärvat, har mina vänner hört av sig och ställt upp med precis vad som helst. Superskönt!!
 
Det har också funnits fantastiskt starkt lysande ljuspunkter! Min kärleksaffär med mitt nya hus har varit nästan omtumlande ibland, så glad är jag för det. Och att jag började med yoga, fattar inte att jag väntat så länge. Och nu senast, det här med volontärarbete, det känns otroligt givande. Jag provar nu, månad för månad, att sammanfatta.
 
Januari
Julia och Neil kom hit och hälsade på, jättekul att lära känna Neil!
 
 
Jag åkte med jobbet till Dominikanska republiken, underbart!
 
Februari
Packa upp kartonger, packa upp kartonger, packa upp kartonger.
Och yogapremiär!
 
Mars
Jag fyllde 45. Hur kul var det? Inte värst faktiskt.
 
 
Då var det roligare när jag var på Österlen med några sköna bönor under förevändning att diskutera boken Egenmäktigt förfarande. Nog för att vi pratade om den, men hann med rätt mycket annat också, som att basta, promenera på stranden och shoppa.
 
April
 
Jag, Kata och Malin åkte till Skottland och hälsade på Julia. Vi gjorde också en hel del sightseeing. Det var jättemysigt!
 
Maj
 
Jag jobbade ganska mycket i trädgården, Julia kom på besök och Kata fyllde 17.
 
Juni
 
Vi firade midsommar i Falsterbo, Malin fyllde 10 och jag och Gunilla cyklade Helsingör-Köpenhamn. Vilken minnesvärd dag!
 
Juli
 
I juli restes det! Till västkusten och tillbaka (hälsade på kusin och moster), till Göteborg och tillbaka (Liseberg och Universeum), till Gränna och Visingsö.
 
 
Mest anmärkningsvärt var nog ändå att mina bröder kom på besök, en från Ecuador och en från USA, och de lyckades få till ett samtidigt dygn här i Malmö. Då hade vi party hemma hos mig.
 
Augusti
 
Jag hyrde stugan i Falsterbo, cyklade Vombsjön Runt med några jobbarkompisar, och så vann jag en Bianchi! Och dahliorna blommade som galningar. På minussidan, den där översvämningen...
 
September
 
Jag hade lite otur när jag körde till Tjörn med min mor för att träffa kusiner och moster... Men väl där, var det mycket trevligt!
 
Julia och Neil hälsade på igen, Julia skulle ju rösta! Jag var förkrossad över valresultatet.
 
Oktober
Det var party på jobbet där jag var i toppform. Jag badade i havet, både med och utan bastu. Jag cyklade en del.
 
November
Det var jätteroligt i Movember! Alla fina mustascher!! Och så fick jag gräva upp alla dahliaknölarna. Och så var det julbord i Köpenhamn.
 
December
Det är ju nu det! Finaste julpyntet, som alltid - julkortsparaden:
 
 
Mest av allt kommer julafton med de hemlösa att gå till historien. Jag tänker på det flera gånger varje dag.
 
Men lite roligt i december är också att jag har gått på dejt! Det var inte jätteframgångsrikt men ändå. Ett steg i rätt riktning, känns det som. Julklappen från Mor, en snygg gästhandduk, passar in på temat:
 
 
Och så har jag varit på intensivyoga i fyra dagar.

On the dark side

Tydligen kunde det ofattbara hända. Som den sista personen i universum gick jag med i Facebook. Julia har länge hånat mig för att jag sätter mina principer högre än intresset för mina döttrar (Julia fanns åtminstone ett tag nästan bara där, fast Wordfeud funkar också), Katarina vill  gärna att jag ska kunna lägga ut kärleksfulla bilder och texter om henne, och flera av mina kompisar har tjatat om allt jag missar genom att inte vara där. 
 
Men nu var det faktiskt soppköksfolket som fick mig att gå med. Jag har legat väldigt lågt, ändå har mina USA-kompisar fått vittring på mig och pinsamt nog minns jag dem ganska dåligt. Efter 30 år kan de vara ganska svåra att känna igen, de där söta 16-åringarna som jag kände. Men jag tackar snällt Ja till deras inbjudningar. Jag har blivit tillagd i en grupp för vår avgångsklass och där har jag till hjälp fått se ett par foton från 86, där jag kan minnas kompisarna lite svagt som de såg ut då. Dock liiiiite svårt att få ihop dem med de medelåldringarna de är nu, flera med barnbarn och allt.
 
Men JA, jag är imponerad av att alla finns där. Har tjuvkikat på en del gamla klasskompisar men inte orkat börja ta kontakt. Och det var väldigt fint att se soppköket efterlysa flyttkartoner, få svar från 10-talet personer inom en kvart som erbjöd sina.

Lillejulafton

Ja, det var ju igår, det. Och jag hade inte så höga förväntningar på den dagen, kanske var det därför jag hade förmåga att njuta av de små glädjeämnena. För det första skulle jag jobba, undar när det hände sist den 23 december.
 
Undrar om inte roligaste episoden var i blomsteraffären, det var rätt smockat där inne och alla hade egentligen bråttom. Själv var jag något sen till svärmors besökstid på sjukhuset men ville absolut att hon skulle ha blommor vid sin säng, något sönerna inte funderat över. Jag hade orange papegojtulpaner och videkissar i åtanke. Hur som, det var vänligt käftslängande både mellan kunder och personal. En gammal farbror skulle köpa vita rosor, var osöker på om de verkligen var vita... detta diskuterades sen stund, innan farbrorn lät sig övertygas, och när den gullige killen i kassan (som är van vid gamla människor) frågade om han skulle ha cellofan, fick han fråga några gånger, innan gubben till slut svarade, Nä jag ska inte ha nån telefon! Skratt uppstod.
 
En kund fick en tjusig amaryllisbukett, en annan kund frågade vad den kostade, bara 200, då ville hon ha en prick likadan. (Detta gjorde ju inte att kön krympte precis)
 
Nästa kund som kom fram skulle ha "en julig bukett". Samme raring i kassan sa då "Vem är det till och varför?" varpå killen svarade "Svärmor!" Sättet han sa det på fick oss att känna att det kanske inte var hans älsklingsperson. Killen i kassan höll minen och sa, "Och hur mycket är svärmor värd?". Alla skrattade och ingen hade emot att vänta på sin tur.
 
Jag kom till slut iväg till min svärmor, och det var också ett glädjeämne att hon som blev bypassopererad i fredags, faktiskt var så pigg som hon var. Men när jag lämnade henne där i matsalen, med korvmiddag, hade jag en tår i ögat. Det är nog ingen rolig jul för henne, tänk om åtminstone svärfar hade levt och varit med henne. Och hon har en del sjukvård till att vänta när detta är läkt.
 
Sedan trodde jag att jag skulle ha en lugn och ensam kväll, men här var två söta döttrar som pysslade med sina julklappar. Jag tänkte egentligen inte laga mat till dem då detta var utlovat hos deras pappa, men han dröjde och till slut fick åtminstone Kata stekt äggmacka. Malin hushöll med lite stekt äggvita, te och pepparkakor. Sedan travade de över till Peter.
 
Resten av kvällen tillbringades med rödvin och wordfeud, och lagom när jag nickat till på soffan i granens sken, blev jag väckt av en efterlängtad telefonsignal och ett trevligt litet samtal. Sen var jag pigg igen en liten stund.

Bästa julskivan!

 
 
 
Hade jag bara vetat, hade jag köpt 5 ex och inte bara ett. Vilken underbar skiva! Nu har jag rätt många julskivor och har länge hållit Tropical Christmas som min favorit men har kanske kört den några gånger för mycket. Mycket talar för att denna nya kommer att gå samma öde till mötes.

Artisterna låter som att de festat hårt hela natten och sedan rätt berusade, och egentligen redo för sängen, ändå bestämmer sig för att stämma upp i sång, i ett underbart långsamt tempo med spruckna röster.
 
Varsågod, orkar du trängas en gång till innan jul, så gå till Åhlens och ställ dig i kön. Skivorna fanns i kassan och kostade 99 kr. Dessutom säljs de till förmån för Stadsmissionen.
 
http://www.ahlens.se/underhallning/julskiva/

Orup alltså

Jag har alltid gillat Orup, och jag vet precis när jag hörde honom första gången. Det var live, och nu daterar jag mig!
 
 
Jag såg dessa raringar på Sofiero - Roxette, Eva Dahlgren och Orup. Ratata var också med. Det var 1987.
 
Under åren har jag fortsatt att småle nästan jämt när jag hör honom. Jag älskade Från Djursholm till Davidstull, t ex. Ta mig tusan om han inte blir bättre med åren?
 
Och ja, jag förstår att Carola lipar till den här. 
 
 
Men när man vill bli lite ung på nytt, då... Snacka om musikvideo delux!
 
 
 

Jullov snart eller?

Nu har tiden kommit. Det känns precis såhär varje år ett litet stycke in i december. Jag vill bara sitta i soffan, glo på ljusstakarna, sippa på glöggen och ha julmusik i bakgrunden. Cirka allt annat kan kvitta. Det finns bara en sak som sänker arbetslusten ytterligare - julgranen. Så säkrast att vänta lite med den! Blev dock mycket sugen när jag såg granförsäljarna idag.
 
Men jag har åtminstone varit klok att ta semester på fredag och fredagen efter, även om båda dagarna kommer att kräva "hårt arbete", dock på jultema. Sen ska jag märkligt nog jobba 22 och 23. Har väl aldrig hänt förut.
 
Och semester kan behövas, så som allt annat snurrar på - det är nästan bara roligt, men kalendern är tjock.

En bra dag!

Igår var det en riktigt rolig dag. Personalavdelningen hade en wellnessdag:
 
 
Jag skäms lite över att jag inte utnyttjade den bättre, men jag gick på stresshanteringskursen, kikade in i discorummet (fegis) och tog ett snacks.
 
 
Jag ville lämna blod också, men det var bara möjligt att registrera sig; inte att lämna.
 
Sen var jag med Kata på utvecklingssamtal, och det var idel beröm, så kändes roligt förstås.
 
Och på kvällen då, bjuden på pysselkväll på jultema med snittar och bubbel mest hela tiden. Omgiven av 10 gamla LC-kompisar, mysigt!
 
Se vad jag kunde:
 
 
 
Den här dagen ska jag tänka på när jag tycker att vardagen är lite grå.
 
 

Tjuvstart på julen

Fast det inte ens varit skyltsöndag än, har jag minsann hunnit med julbord! I Danmark dessutom. Det är min gamla barndomsvän och hennes syster som lockat med mig till Kanal-caféen i Köpenhamn. I år var även en kavaljer med.
 
 
 
Karrysild.
Husets julesild.
Kryddersild.
Varm rødspættefilet med rejer og asparges.
Røget ål med røræg.
Fersk bornholmerlaks.
Rejer med mayonaise.
 

Hønsesalat.
Andebryst.
Æbleflæsk.
Lun leverposteg.
Ribbensteg med rødkål.
Medisterpølse med rødkål.
Hjemmelavet sylte med rødbeder.
 
 
Osteanretning.
Risalamande.
 
Det där äpplefläsket var fantastiskt gott, liksom rödspättan. Många rätter avstod jag helt.
 
Till maten, några öl och onödigt många snapsar (Ålborg).
 
Ett julbord är mer än tillräckligt för min del, så blir detta det enda, klagar jag inte!
 
Sen en tur till Tivoli där karusellåkande var uteslutet. 
 
 
 
Men det var väldigt vackert, och mysigt! Själv gav jag upp vid 19, medan de andra gick till puben och umgicks några timmar till.
 

Aufguss

Igår var det dags att prova något nytt! Aufguss på Ribersborgs kallbadhus.
 
Spännande! Intensivt. Trångt. Lite väl naket (blandad bastu). Men kommer att göra om det så fort tillfälle ges.
 
4 sessioner med oljor som hälls på stenarna i våtbastun, sen viftar bastuvärden intensivt med handduk så att den heta fuktiga luften piskas mot en. Bara vid ett tillfälle blev en badgäst snärtad med värdens handduk. Första omgången var lime, apelsin, citron. Andra bergamott och något annat. Tredje rosmarin och lavendel. Fjärde ylang-ylang och något annat, samt musik. Dopp i havet mellan varje session. Gnida in sig med salt en av gångerna.
 
Lånar en bild på internet. Det var skönt nog mörkare i vår bastu.
 

Gör mig inte besviken nu!

Min iver kände inga gränser i morse när jag såg en produkt i Clas Ohlsons reklam som jag länge suktat efter. Genast for jag ut till Emporia och slog till.
 
Visst känns det slösaktigt med all metall som man får kasta (till återvinnning förstås men ändå) i värmeljustider?
 
Osäkert om detta blir billigare, men mindre att kasta i alla fall.
 
Hållaren är av glas och botten av silikon. Jag tror att alla förpackningar kostade 39 kr: startkit med 2 hållare och 8 ljus alt. 20 refiller alt. 3 hållare.
 
Jag köpte ett startkit och ett paket refiller, väntar nu på värmeljus o'clock så att jag får testa.
 
Detta är startkitet:
 
 
 

Fler än jag som längtar

Det går nästan inte en dag nu, utan att jag funderar över hur man ska kunna smuggla in en adventsljusstake i fönstret utan att grannarna märker det. Som jag längtar.
 
Men under tiden bunkar jag upp med något av det viktigaste, adventskalendrar.
 
Malin får en Lego och en choklad.
 
 
 
 
Kata får varannan lucka i Body shops lyxvariant, sen ska jag och Julia dela på de andra 12. Den är verkligen jättedyr men innehåller produkter som man ändå hade velat köpa, i fullstorlek. Sen blir det alltid lite byteshandel beroende på preferenser. Julia kommer hem 1 jan så hon får öppna sina då.
 
 
Men så har jag några raringar som själva begriper vad som är på gång:
 
Novemberkaktus, gammal
 
Julstjärna från i fjol som just nu börjar skifta färg - fascinerande!
 
Och så har jag köpt mig en amaryllis.

Nu börjas det...

 
Tack och lov att det äntligen blivit lite kallt där ute så att man kan börja med säsongsnöjet glögg!
 
Jag är inne på min andra lilla mugg för i år och får säga att den tack och lov inte smakar så mycket lavendel som den snygga flaskan vill antyda. Det är en vit glögg med klassiska smaker. Kanske ska testa den kall en annan gång, men egentligen tycker jag att det är fel.
 
Skål, vetja!

Tvära kast

Det går upp och ner för tillfället; jag känner att jag lever.
 
I fredags var det ett dugligt party med jobbarkompisarna på Grand i Lund, och sedan dans och trams på Lundias nattklubb, jag var verkligen på mitt bästa partyhumör. Dock tog det hårt och hela helgen behövdes för återgå till normala energinivåer.
 
Det blev vintertid och det brukar alltid innebära att jag har lätt att gå och lägga mig på kvällen och lätt att stiga upp på morgonen. I år har det konstigt nog blivit precis tvärtom - jag vill vara uppe sent på kvällarna och det gör det svårt att komma gång på morgnarna. Jag tycker verkligen att det känns som natt att köra hem vid 17-tiden från Lund.
 
Jag har haft ett par riktigt bra och produktiva dagar på jobbet, känt mig nöjd och glad, men så igår när jag kom hem, hade något äggat mitt fönster; det största jag har och som är svårt att nå eftersom det är ovanför garagenedfarten. Det var tur att äggkastarna inte syntes till när jag kom hem, för det hade nog slutat med handgemäng. Men i morse, vid 7, riggade jag upp den vingliga stegen, utrustade mig med mopp och tog itu med det hela, iklädd totalt 3 klädesplagg, oduschad, oborstad och arg. Men det gick bort och sen spolade jag av rutan med slangen.
 
Idag var det mindre bra på jobbet, jobbiga möten och efter ett av dem blev jag lite bragd ur fattningen och behövde ta en nypa luft, lyckades då glömma ett annat möte, kom 10 min för sent medan de andra satt och väntade. Jag blev dessutom lite sen, och fastnade på motorvägen, missade min yoga.
 
Men i morgon väntar jag mig att det ska gå uppåt igen! Jag ska skönt nog jobba några timmar hemma från soffhörnet, jag ska gå till frissan, jag ska ha Malin här och på kvällen ska det ätas på restaurang med några kompisar. Jag vet att det är att utmana ödet att uttala förväntningar, men jag hoppas på det bästa. Undrar om jag inte rentav ska låta Malin skrapa 2 trisslotter.

Limhamns trädgårdshandel

Jag har kört förbi rätt många gånger och nyfiket kastat blickar in.
 
 
Nu äntligen har jag varit där, och oj, så mycket fint de hade, och oj, vilken trevlig kvinna som verkade kunna allt och förstå allt (om växter och trädgård åtminstone). Skulle jag någonsin köpa trädgårdstjänster, vet jag var jag skulle gå! Och Plantagen etc kan rodna och gömma sig... det här var en riktig trädgårdsbutik.
 
Jag kom förstås inte tomhänt därifrån; återstår att byta pelargoner mot ljung i krukorna vid trappan. Men jag gav mig även på att köpa en liten liten cypress på stam och några andra lite annorlunda växter. Säkert kommer bildbevis när jag planterat.
 
Första besöket blev säkert inte det sista.
 
Men besöket i trädgårdshandeln väckte också minnen... Fram tills jag var 10 år bodde jag bara ett stenkast därifrån, och ett av mina starkaste minnen har med den platsen att göra. Då låg nämligen en grönsaksbutik där (och växthus, tror jag). Jag var 6-7 år och hade fått en pappersfemma av Mor för att gå dit och handla (morrötter, tror jag), med lillebror Johan, några månader gammal, i vagn. När jag var nästan framme, skulle bara korsa Västanväg, tog vinden femman som flaxade iväg. Jag minns hur jag stod och tvekade några sekunder, skulle jag lämna vagnen eller låta femman blåsa bort? Nä, jag var tvungen att rädda pengen, sprang ifrån vagnen och jagade efter den. Då hände det som inte fick hända, vinden tog tag i vagnen istället (eller om jag inte hade ställt den dåligt), och jag såg den välta! Allt detta såg också en tant som snabbt fick upp vagnen och rättade till Johan. Jag vet inte om jag handlade eller gick direkt hem med vagnen, men jag vet att jag berättade för Mor. Hon skällde på mig och sa att jag borde ha begripit att det vore bättre om femman försvann än att lämna barnvagnen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0