Counting my blessings

Min clematis
 
Jag har väl inte livets toppnotering just nu, på någon front, även om det ljusnar så smått. Jag går igenom en uppbrotts- och nystartstid, tämligen plågsamt, hur nyttigt det än är.
 
Men idag är ändå en sådan där dag då jag förmår att lyfta blicken lite högre och fundera över allt som är mig givet. Flera små saker har lyft min dag...
 
Naturen, och inte minst min egen trädgård, där det blommar för fullt trots att jag inte vattnar (undantaget nyplanterat smått).
 
Inga trafikstörningar varken till eller från jobbet! 25 min i vardera riktningen.
 
Fredagsfika på jobbet, och nu var det inte själva fikan (som var helt OK) utan i kön till kaffet. Kön var ganska lång och några platser längre fram stod en kollega som jag gillar mycket men som jag inte träffar så ofta längre. Våra blickar fastnade i varann och vi vinkade lite. Så lösgjorde hon sig ur kön, tog platsen efter mig, och sa "Jag vill hellre vara här med dig" och gav mig en varm kram. Och så småpratade vi en stund om ditt och datt tills det blev vår tur.
 
Pratat bra med Far om små bekymmer och stora glädjeämnen.

Massage på jobbet, alltid lika skönt.
 
Ett samtal där någon vill träffas för att diskutera framtida karriär med mig.
 
Malin sms:ade om att ha fått A på matteprovet. Denna lilla cooling verkar ha koll ändå. De andra två raringarna har jag också växlat några ord med, känns skönt.
 
Och kanske bäst, hittills. Lunchen med en gammal kär vän sedan 46 år tillbaka. Att få landa i dessa välvilliga blå ögon, fulla av förståelse och gemenskap. Helt magiskt lyckades vi på knappt en timme inte bara äta lunchen utan också prata om meningen med livet, döden, kärlek, jobb, yoga, tacksamhet, resor, barndom, föräldrar, syskon, citroner, vänskap. Klarade av allt det här utan att gråta, även om jag torkade någon liten tår ur ögonvrån lite diskret men knappast obemärkt. Innan vi skildes åt rabblade vi varandaras hemtelefonnummer från barndomen, som ett slags hemlig kod.
 
Funderar nu över vad dagens sista timmar ska innebära. Drömmer om bubbel, bad, sällskap. Den som lever får se.
 
Pion som flyttat med från gamla huset, där det alltid blev exakt 3 knoppar. Blommar numera lite mer varje år.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0