Mitt 2017

Lite äldre, lite mer eftertänksam
 
Jag brukar summera det gångna året innan det rullar över till nytt år, men jag har uppenbarligen inte hunnit den här gången... Det får istället bli det första inlägget för 2018.
 
Jag tycker att det har varit ett fint år, lite lugnare och snällare än många tidigare. Det har varit väldigt skönt och vilsamt med en raring vid min sida, i vardag och helg, vått och torrt, hela 2017. Inte är det enkelt jämt - i takt med att jag förstår raringen lite bättre, förstår jag hur svårt det kan vara att förstå mig. Fortfarande vill han inte vara på bild på internet så han saknas här i collaget. Tyvärr. För jag vet precis vilken jag skulle välja.
 
Barnen... två som är etablerade i Stockholm; ibland känns det nära, ibland väldigt långt borta. Och den tredje som passat på att bli tonåring...
 
Det har varit en hel del ohälsa i min närhet och förutom att det gör mig väldigt ledsen och beklämd, ger det mig perspektiv och jag förmår att uppskatta att jag på det hela taget är frisk. Fast, nu när jag tänker på det, var det faktiskt 2017 som jag genomgick en större operation och var sjukskriven den längsta perioden i mitt liv. Men så mycket bättre jag blivit efter det!
 
Som ofta har jag hunnit med mycket, och rest en del. Och de minnena sticker ju ut och dokumenters på ett helt annat sätt en det som egentligen är livet, den eviga vardagen... 
 
Till Stockholm har jag farit tre gånger, med min lilla bil - två gånger som flyttkarl (även av två katter), en gång som semesterfirare.
 
Jag uppskattar så, numera, de gånger jag är tillsammans med alla barnen. Såhär roligt var det utanför Abba-museet (även inne var det roligt):
 
 
I februari firade jag en älskad kusins 50-årsdag med en av hennes systrar. Varberg! Vill tillbaka!! Vill träffa kusinerna snart igen dessutom.
 
Jag var också en intensiv men härlig långhelg till Shanghai med en kär vän. Och hälsade på en annan kär vän.
 
 
En annan återkommande tradition är bokhelg på Österlen. Som så ofta, överraskande fint väder och glitter i havet! Och goda vänner, finfin mat, en andningspaus! Och såklart en augustprisvinnare att diskutera.
 
 
 
När det vårades lite mera, åkte jag och tullarbrudarna till Nice och bara njöt. Så mysigt!! Vi har pratat om det i många år, att åka på husmorssemester, och äntligen blev det av. Det var minsann pigga husmödrar!
 
 
Sommar, mycket åkandes Skåne runt med sommarkort och raring, en tur till Tjörn för tre generationer, och så Stockholm då. Sommarvädret var det väl sisådär med men det kunde inte hjälpas! Jag hade det bra ändå.
 
 
 
Jag och raringen reste också utomlands! Till Helsingör! Och det var jättetrevligt!
 
Jag bokförde bad under sommaren, men vad hände i augusti och sepember? La jag av att bokföra då? Jag fortsatte att bada i alla fall, senast häromdagen.
 
 
September, då bev det yogaresa till Österrike. Den gav nya insikter, ibland är det tungt att komma i kontakt med sitt inre, så var det den gången. Regnade gjorde det också, nästan non stop.
 
 
Nu när det blivit vinter, har jag engagerat mig i Mentor.se, och har en tonårstjej som jag ska träffa då och då under året. Jag har även fått en egen mentor på jobbet, som jag fått mycket glädje av.
 
När jag ser tillbaka såhär, är jag ödmjök och lycklig över all den kärlek som kommer till mig, från familj, från en stor skara vänner, från raringen, och, som jag lärt mig genom yoga, från mig själv. 
 
Bland ägodelar som jag är odelat glad och positiv till räknar jag mitt lilla hus. Lika lycklig över det efter 4 år! Lika glad varje gång jag sätter nyckeln i låset.
 
 
2018, ja. Välkommen, men försök fara varsamt fram med mig. Tack.
 

RSS 2.0