Mitt 2018

Året är inte riktigt slut, men snart. Tack och lov. Med facit i hand är jag dock inte helt säker på att inte något nytt obekvämt ska inträffa.
 
Jag avslutade förra årets summering "2018, ja. Välkommen, men försök fara varsamt fram med mig. Tack." Så blev det nu inte men när jag nu har en stund för mig själv och tittar tillbaka tänker jag att att jag ändå är ganska stolt över mig, att jag står på fötterna och känner glädje och förväntan. Flera episoder under 2018 har slagit mig till marken men jag har inte blivit liggande.
 
Nu är jag fullt medveten om att det inte är av inre styrka eller egen förmåga som jag är upprätt, rentav med rak rygg. Jag har de allra finaste människorna omkring mig som har lyssnat, stöttat, erbjudit en axel och mycket mer. Det har också fått mig att värdesätta de nära relationerna mer än någonsin. Och så har det varit några ovanligt goda inslag under 2018 som har balanserat upp vågskålarna.
 
Jag summerar litegrann. Börjar med det som varit svårt och tungt.
 
Redan på årets allra första dag 2018 började varningsklockrna ringa angående min Mor. Hon hade blivit sjuk under nyårskvällen och låg mest i soffan när gästerna var där. Helt kort, nu i efterhand vet vi att hon hade fått cancer i bukspottskörteln och hon dog 6 veckor senare. Det var otroligt turbulent, så mycket känslor, så mycket sorg, ensamhet och så allt det praktiska.
 
Ibland tänker jag mig Mor såhär, ung (men redan mor till fyra), stark och njutande av några bleka solstrålar.
 
Under sin sjukdomstid var hon mer än någonsin en förebild och så otroligt rar. Kärleken hon visade oss alla var så stor.
 
Alla andra motgångar känns banala jämfört med att Mor dog, ändå var de rätt knäckande, flera av dem, t ex att min bil (parkerad) blev totalkrashad av en förbipasserande Porsche Cayenne.
 
Nästa uppbrott lät inte vänta på sig så länge, raringen som jag varit tillsammans med i två år, var jag tvungen att skiljas från. Jag ville så gärna men räckte inte till, och inte han för mig heller. Det var väldigt dystert att gå skilda vägar.
 
Under sommaren blev min Far svårt sjuk i en kolera-besläktad badsårsbakterie, och var inlagd på sjukhus rätt länge. Han fick permis då och då, inte minst när mina bröder var här för att delta i minnesfesten efter vår mor.
 
Här var vi samlade på Vikingagatan strax innan Johan m familj skulle resa tillbaka till Ecuador, och mycket var ovisst.
 
Även jobbet skavde mer än annars och jag sökte jobb och gick på rätt många intervjuer. Jag sa upp mig eftert 7 år och det var också svårt att lämna goda kollegor och dem jag pratat med varje dag.
 
Min käraste (som i allt annat hör hemma under höjdpunkter nedan) drabbades av något på sin synnerv och kan nästan inte se något alls nu. Jag blev så ofattbart ledsen för hans skull och också egoistiskt lite för vår skull. Han själv är dock den mest fantastiska människa med en enastående inställning till livet och till att ta tillvara på det positiva.
 
Och på slutet av året fick jag hemmet finkammat av objudna gäster. Saker är bara saker, men det känns väldigt otrevligt att någon varit i mitt hem och gått igenom allt jag har. Av denna anledning skriver jag det här inlägget på jobbdatorn då jag inte blivit färdig att skaffa en ny dator efter den som stals.
 
Men om jag nu ska byta spår, så är har jag välsignats av så många av de goda händelserna som ändå gjort livet så värt att leva.
 
Barnen blir större och klokare och bättre för varje år. De gör mig så stolt, alla tre, och vi har roligt tillsammans.
 
Under påsken åkte vi på spa ihop, jag bokade det lyxigaste av allt som tröst efter en jobbig tid. Det hjälpte lite! Eftersom det var i Båstad, var vi tvungna att ta en bild från center courten.
 
 
Julia och jag cyklade utmed Göta Kanal under sommaren, den varmaste av alla, sällsynt lyckat. Enastående lyxigt att Julia bokade och fixade allt praktiskt.
Det var också väldigt glädjande att Julia skaffade jobb och köpte lägenhet i Malmö, då skulle hon väl stanna här. Trodde vi ja, nu verkar 2019 vilja annat...
 
 
Malin och jag åkte till Paris ihop på sista sommarlovsveckan. Fast den här bilden är från Sibbarp.
 
Kata är ju mest i Stockholm men vi brukar hinna fika ihop när hon är här på olika blixtvisiter.
 
Kärleken, den stora och fantastiska. Jimmy, min like (det känns nästan förmätet att likna sig vid en så fantastisk person). Vi har det så härligt ihop, i vardag och fest, och jag kan inte tro något annat än att vi ska fortsätta njuta ihop, för alltid. Bilderna är från Louisiana och Falkenberg.
 
 
 
Jimmy omger sig med många goda vänner och stor varm familj, jag har blivit inbjuden i alla hans kretsar på allra bästa sätt. Men inte blir det många lugna stunder!
 
Mina vänner, och andra närstående, jag vill varken nämna någon eller lägga upp bilder på dem då jag är rädd att glömma någon eller att publicera någon som inte vill synas på internet. Men det är så gott och tryggt att ha dem! Inte minst min kusin Nillan (som visst tål att nämnas och publiceras ändå), som varit så otroligt omtänksam trots att det säkert inte varit lätt för henne alla gånger det här året. Dessutom gjorde hon mig rik, då hon köpte mitt morsarv, halva sommarhuset, av mig. Så glad jag är att huset fick bli kvar i släkten!
 
 
 
Nytt jobb blev det! Jag går dit med glädje varje dag!
 
På sommaren kom båda mina bröder hit med sina familjer, särskilt för att vara med på Mors sommarfest, det var fint att ses på nytt. Den här bilden kan man ju inte se sig mätt på.
 
 
Dessa två var nya fina bekantskaper: Mats käresta Allison och Johans yngsta barn Anna Victoria:
 
Far och jag har fått en närmare relation och förstår varandra rätt väl. Han och jag delar sorgen men visar inte den så mycket för varann. Det är som att var och en har tillräckligt med sin egen saknad.
 
Julia och jag fick chansen att vara med på en stor och pampig fest - SNNC - Nobelefterfesten - som Katarina varit med och arrangerat. Då snyggade vi till oss!!!
 
 
Något som också varit mycket roligt under 2018 är ett antal konserter och musikupplevelser. Jag har varit och sett Uno Svenningsson, Mikael Wiehes ...har du sett världen, Mamma Mia sing-along, Sammy Rimington, Lisa Nilssons 25-årsjubileum av Himlen runt hörnet, Brit Floyd, Svanholm Singers (2 gånger), Weeping Willows julkonsert - inte sällan på Malmö Live, inte sällan på riktigt bra platser och alltid i gott sällskap.
 
Och så är det flera vänner som har fyllt jämnt och därmed bjudit på roliga kalas.
 
Så jag höjer väl glaset för 2019! Jag har faktiskt en hel del förväntningar på dig. 
 

RSS 2.0