30 år sedan

I morse slog det mig att jag missat en märkesdag som jag och Peter uppmärksammat många många gånger; nästan bättre än bröllopsdag och förlovningsdag - dagen då vi träffades - 11 september (som på senare år fått en helt annan mer olycksbådande klang efter Nine Eleven) - det var hösten 1987 som vi träffades och blev ihop på studs. Nu kan man ju inte hålla på och högtidlighålla något som inte längre finns (precis som vår bröllopsdag som skulle räknat ett kvarts sekel i somras), men ändå, kändes det lite snopet att dagen bara gick mig förbi. Samtidigt väldigt sunt att den gjorde just det! 
 
Som ett litet skratt från ovan kom då denna lilla ruta i SvD idag... 
 
 
Den fick ju mig att känna mig 100 år gammal! Är det möjligt att jag har levt och lagat mat utan att kunna köpa hem Barillas färdiga pastasås? Tydligen.
 

Kommentarer
Postat av: Un-American

Jag tycker det är fint att minnas det som var bra i en relation och visst kan man kontakta varandra och säga några vänliga ord. Man delar trots allt väldigt mycket, även efter ett uppbrott, inte minst efter alla de åren ni levde ihop - en stor del av era liv helt enkelt.

2017-09-18 @ 12:54:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0