Bildningsbaren

 
I veckan som gick blev jag medlockad (inte så svårt) till att lyssna på ett föredrag om godhet, där Stefan Einhorn var dragplåster. Men både filosofen Johan Brännmark och kommunalrådet Carina Nilsson bjöd på många insikter.
 
Det var ett väldigt bra evenemang och jag har tänkt på det mycket sen dess. Det går såklart inte att summera allt bra som blev sagt, men Stefan Einhorns ord ringer i mina öron, om ett av alla felaktiga ordspråk, nämligen "Det är tanken som räknas". Där är vi helt överens. Vill man göra gott, får man ta mig tusan agera också.
 
 
 
 
 
 

Märkligheter i Shanghai

Min kompis Susan hade varnat mig för att mycket skulle vara konstigt i Shanghai, och det stämde naturligtvis. Det var mycket som överraskade, på en massa olika plan - mest positivt.
 
Men för att börja med det negativa, måste jag medge att den dåliga luften var kännbar, i luftvägar och näsa. Det var även lätt att bli paranoid av folk med munskydd och varningar i väderappen...
 
 
Men Shanghai var väldigt rent och prydligt, tydligen som en följd av ett nytt fokus i samband med OS då det blev förbjudet att spotta och kasta fimpar och skräp på gatorna. Man såg inte heller något annat än elmoppar i den kategorin fordon. Jag hade dock förväntat mig fler cyklar. Även säkerheten kändes väldigt hög - det kändes lugnt att vara ute sent på kvällen och vi såg aldrig till något bråk eller bus.
 
Det var mycket kul att se hur gammalt och nytt samsades - uråldriga tempel och gamla byggnader mitt i stan bland höghus, t ex.
 
 
 
En annan sak som överraskade var att kineserna som var födda på 80-talet eller senare inte alls var små. De flesta killarna var längre än jag och de var även välbyggda. 
 
Sen var det väntat men ändå överraskande hur svårt det var att klara sig på engelska. Tack och lov hade vi skrivit ut lappar med de kinesiska namnen på alla ställen vi ville till att visa taxichaufförerna. 
 
Givetvis fanns det många skyltar med skojiga översättningar, lyckades dock inte fota så många. Denna från flygplatsen.
 
 
När vi var i templet med väldigt mycket eldande under ganska oförsiktiga former och ett myller av människor, fanns synnerligen blygsam brandsläckningsutrustning - i storlek med min lilla brevlåda här hemma. Skönt nog slapp vi testa den.
 
 
Gamla tiders telefonkiosker hade fått ett nytt användningsområde.
 
 
I hälsokostaffären kunde man köpa allt möjligt. T ex dessa torkade ödlor att mala ner till ett stärkande pulver...
 
 
Maten var god, här dumplings:
 
 
 Men dessa spett lät vi bli.
 
 
Susan berättade även om utbrett matfusk - bl a om konstgjorda ägg som såg ut som vanliga ägg men var tillverkade.
 
Massage kunde man få för en billig peng, utan förbokning och till långt in på natten. Sen att man kände sig ganska mörbultad efteråt, var inget att hänga upp sig på.
 
 
På vår toa på hotellet fanns en liten instrumentpanel på väggen. Skönt att veta att man kunde klara sig om toapappret skulle vara slut! Även ringen som man sitter på var speciell - uppvärmd. Kändes ungefär som när man tar över toan direkt efter någon annan som suttit där i lung och ro en lång stund.
 
 
Det hade nyss firats kinesiskt nyår och det nya året är mitt - Tuppens år. Tuppar fanns nu avbildade överallt.
 
 
Jag önskar att jag kunde tagit med lite mer av Kina hem... men osäker på om allt hade gjort sig på hemmaplan.
 
 
 Jag kom hem full av intryck och på nytt inser jag hur berikande det är att resa, att förstå hur annorlunda andra platser ter sig - och hur udda Sverige måste uppfattas av dem som kommer hit från ett annat land...
 

Kärlekens fem språk

Det är underbart att ha vuxna barn som man kan prata med om precis vad som helst! Ibland är det då jag känner mig allra nöjdast som förälder, särskilt när barnen känner till en massa saker som jag inte själv vet något om. Julia och jag åkte 7 timmar bil tillsammans förra helgen och hann då prata om allt möjligt, bl a relationsskapande. Hon och jag har ju båda testat på dejting på internet med allt vad det innebär, och pratar öppet om många aspekter av kärlekslivet (dock inte alla - precis allt vill man inte veta om sin mamma eller dotter och vissa saker är ju helt privata i en relation). 
 
I lördags kom vi att prata om kärlekens fem språk - ett obekant begrepp för mig men Julia visste förstås - det baseras på en bok av Gary Chapman. Och jag har funderat mycket på det sen dess. Det handlar mycket om de förväntningar man har och hur man själv uttrycker kärlek. De fem språken är:
  • Komplimanger/bekräftelse
  • Göra varandra tjänster
  • Ta emot gåvor
  • Tid för varandra
  • Fysisk beröring (som inte är sexuell)

Själv har jag mycket svårt för att säga vilka som är viktigast för mig. Jag vill helst ha rubbet, hela tiden, men allra mest välgörande och efterlängtat är nog ändå den kravlösa beröringen. Jag vill gärna erbjuda alltihop också, både med partnern och med de andra som jag håller kära - barnen, syskonen, de riktigt nära vännerna. Genom att fundera lite över de där språken gör också att jag lättare kan förstå vad min partner helst vill ha från mig. Och det ger även perspektiv på det avslutade äktenskapet.

 
Förutom den intressanta diskussionen och tankarna sedan dess, lämnar det en liten sorg i mitt hjärta. Tänk att jag aldrig kunnat prata sådär öppet om starka känslor med mina föräldrar. Är det en generationsfråga eller har vi bara så olika personligheter?

69 timmar i Shanghai

Första kvällen - The Bund
 
Ja, det var lite knasigt att åka så långt för en vistelse om 3 dygn, men att det blev av, berodde på SAS 75-årsjubileum då man kunde åka i princip vart som helst för nästan inga pengar alls. Vi betalade 2500 kr ToR med direktflyg till Shanghai - enda problemet var att semesterdagarna nästan var slut, så det fick bli kort. Det hade också kunnat vara ett bekymmer att få tag på en reskamrat - tur nog finns en och annan som aldrig säger nej och som det är en ren fröjd att resa med - Pernilla är en sådan! Och i Shanghai finns en kompis/f d kollega Susan som var underbar tipsare innan och guide när vi var där. Med ont om tid, fick vi planera och nyttja dygnets alla timmar desto bättre.
 
Resans största missöde utspelade sig på Kastrup, då det helt överraskande började snöa hårt. Vi hade redan gått ombord och satt oss, fick vänta 4 timmar innan planet lyfte! 
 
Nåja, vi surade inte för det, vi tog emot gratisdrinkarna och sov gott. När vi kom fram tog vi Maglev, det förarlösa tåget som kör upp mot 340 km/h. Det kändes faktiskt inte alls konstigt eller obehagligt, men snabbt gick det att komma till stan. Sen tog vi en taxi till hotellet - Les Suites Orient - som en annan kompis/f d kollega Malin tipsat om - så bra det var! Läget var underbart precis på The Bund, standarden hög, sängen bekväm och vi betalade  800 kr/natt och person. 
 
Vi stuvade bara snabbt in bagaget och gav oss ut på äventyr. Fast vi hann med en bjuddrink på hotellet först!
 
Kvällsliv på The Bund
 
Vi flanerade på The Bund och svängde av på East Nanjing Road, en huvudgata för shopping och kvällsliv.
 
Tyvärr var det många som gick med ansiktsmask...
 
Vi hade kollat upp ett ställe där man kunde få fotmassage - Secret Garden. Det var supermysigt och billigt - betalade ca 350 kr för 60 min fot/underbensmassage inkl vätskedrivande te. Det var något plågsamt men mest skönt! Knäna blev inplastade med något linimentaktigt som snart blev skållhett. Massörena pratade knappt ett enda ord engelska.
 
Två paddor
 
Massagesalongen md plats för många
 
Efteråt skulle vi äta något och förvånande nog höll många restauranger på att stänga (typ 21:30). Det var nära att vi gav upp, men fick tipset om Lost Heaven helt nära hotellet. Det var fullsmockat. mörkt, ganska mycket västerlänningar men god kinesisk mat. 
 
Det här var en räkfylld förrätt, vi tog också bl a crispy pork.
 
Nästa dag träffade vi min kompis Susan som guidade oss. Vi började med den vackra trädgården Yùyuán, helt nära hotellet, mycket härligt att gå runt där. 
 
Kul att se skyskrapor anas bakom det gamla
 
 
Där fanns en marknad i anslutning, vi handlade pärlor och jade (rätt ”dyrt” eftersom allt annat var så billigt) och drack te (teprovning) i en och samma lokal.
 
Susan, jag och Pernilla provar te
 
Sen åkte vi till kvarteren med skyskraporna, åt lunch på South Beauty inne i en mall, jättebra mat! Så lyxigt med en egen guide som lotsade oss rätt i tunnelbanan, beställde mat på kinesiska och hade koll på allt!!
 
Det blev fler än 4 små rätter!
 
Jag och Pernilla åkte upp i Shanghai Tower, 632 m och 122 våningar. Det var inte särskilt klar sikt, pga luftföroreningarna...
 
Man tittar upp...
 
... och ner!
 
Efter det mot People’s park där äldre damer och herrar brett ut sina barns kontaktannonser på paraplyer och försökte bilda lämpliga par. 
 
 
Vi tog en drink (eller två) på Barbarossa som låg vackert inne i parken. Blir säkert ännu finare när man kan sitta ute.
 
 
 
 
När vi gick därifrån började det bli skymning.
 
Fast här på bilden ser det nästan ut som natt.
 
Sen till French concession där vi promenerade omkring ett tag. Vi åt på Nepali Kitchen, kul restaurang i många våningar och god mat. Sen stöp vi i säng, mätta och trötta!
 
På söndagen steg vi upp tidigt för att hinna till ett Jade Buddha Temple innan vår inbokade brunch. Det var jättespännande, fullt med kineser som bad, sjöng, tände rökelse. Ganska stort. 
 
Hundratals eller tusentals lyktor...
 
Massor av statyer föreställande olika gudar, vissa skräckinjagande, andra lättjefulla - tyvärr kunde jag för lite om det andliga livet.
 
 
Jag i färd med att kasta rökelse i elden!
 
Sen lyxbrunchen, på Westin hotel, kul! Superfin mat av alla slag, jag åt förstås skaldjur men även pekinganka och dumplings och desserter. Obegränsat med champagne och drinkar ingick i priset.
 
Veuve Clicquot var sponsor
 
 
 
Vi var något berusade och väldigt mätta när vi kom därifrån, tog en taxi till konstnärskvarter/marknad Tianzifang - väldigt pittoreskt och trångt, jag handlade lite keramik.
 
Sen gick vi ganska långt till ett annat spa för kroppsmassage, Dragonfly. Det var hårdhänt men skönt! 
 
På kvällen orkade vi inte äta men tog en drink, inte så trevligt ställe faktiskt… 
 
Sen åkte vi hem på måndagen. Jag hann med en sista tur på The Bund innan det var dags att åka till flygplatsen.
 
Panorama över finanskvarteren, denna gång i dagsljus
 
Förutom tips från kompisar, hade jag Lonely planets pocketguide samt googlat lite olika top 10-listor
 
Jag har ytterligare ett inlägg i huvudet, om allt det märkliga i Shanghai, men det får dröja några dagar.
 
Kinesiska flaggor vajar och byggnaden med blomman på toppen var stället vi åt brunch
 
 

RSS 2.0