Pianospel

 
När jag flyttade hit till mitt lilla hus, lät mina föräldrar mig överta deras piano som jag klinkat på som barn, lyssnat på Far och storebror spela på, lärt mig själv spela. Lustigt nog, lärde jag mig spela av samma lärare som min far och flera av hans syskon haft - Anna-Stina.
 
För inte så längesen, tog jag fram några av mina gamla noter och överraskades av hur mycket händerna mindes. Nu har jag provat igenom flera stycken i den här första pärmen, och de kommer tillbaka till mig.
 
Jag fylls av stor ömhet när jag ser Anna-Stinas anteckningar. Funderar som så många gånger förr över om de som är borta kanske finns här litegrann i alla fall? Jag hör hennes röst i alla fall. "Fingersättningen, Karin!" 
 
 
Och själva pianot, denna möbel som jag fingrat på så många gånger att jag kan varenda detalj.
 
 
"Räven":
 
 
Och den jag tränat på idag? 
 
 
 Inte för att det precis låter så... men ändå!
 

Kommentarer
Postat av: Un-American

Fint inlägg detta. Rörande att läsa om dina minnen från uppväxten.
Den dagen du slår igenom och blir världsberömd, kan man då tänka sig att jag får en autograf och kanske får sitta på första raden på konsertarenorna i New York, London, Paris och Munich :-)

Svar: Haha, nog lite sent att byta karriär. Men impad av bevarat muskelminne. Du kan få första parkett här hemma dock.
Karin

2017-08-08 @ 12:47:54
Postat av: Un-American

...fast jag tror på dig på de enorma arenorna i Europa som t.ex. Wembley, Croke Park och Camp Nou. På dessa arenor går ju bara in ca 80 tusen personer vid konserter.

2017-08-11 @ 10:04:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0