Måndagsångest

Nej, det är inte en känsla som drabbar mig ofta, måndagsångesten. Jag går nästan alltid glatt till jobbet.
 
Just idag var egentligen inte en höjdarmåndag, även om jag faktiskt hade sett fram emot vardag, var jag ändå olustig och lite sliten efter för få sovtimmar.
 
Men arbetsdagen har gått i den stora glädjens tecken, så många har önskat mig välkommen tillbaka, frågat hur jag mår, kramat mig. Vad det värmer! Chefen utmärkte sig genom att komma med en lyxig present! 
 
 
 
Något som skulle passa för "a yoga girl", tyckte hon. Gulligt!
 
Hemma väntade några av de vackraste tulpanerna jag sett, vita papegoj.
 
 
Och så hade ett efterlängtat brev kommit.
 
 
Det var nästan så att jag öppnade en flaska bubbel. Men nån måtta får det väl ändå vara. Så jävla kul är det ändå inte med en dimmig måndag i januari.
 

Lata veckor går mot sitt slut - film och tv

Det har varit väldigt lätt att vänja sig vid sjukskrivningens sakta mak. Första veckan sov jag mest, men under den andra har jag känt mig mer eller mindre som vanligt, nåja, lite trött och lite irriterad av stygnen, det ska medges. På sjukintyget stod "Vila, vara utomhus, promenader" så allt det där det har jag försökt få till nästan varje dag. 
 
Själv trodde jag att jag skulle hinna se i kapp allt jag missat på Netflix och HBO och samlade på mig massor av filmtips från kollegor, vänner och div bloggar.  Men så blev det verkligen inte... men lite hann jag med!
 
Jag har klarat av säsong 1 av The Crown, som jag gillade. Väldigt välgjord och en uppfräschning av europeisk femtiotalspolitik och -historia, även om verkligheten naturligtvis är tillrättalagd; jag tror inget annat!
 
 
För att ytterligare spä på den brittiska rojalismen, såg jag och Kata filmen om Diana. Chockerande nog, kände Kata inte till Lady Di! Men sedan insåg jag att hon dog samma år som Kata föddes... 
 
 
Jag kom inte alls ihåg hennes kärlekshistora med läkaren Hasnat Khan (minns bara playboyen Dodi som hon dog tillsammans med). Men det var en fin (om än tragisk) kärlekshistora också.
 
 
På sistone har jag börjat kolla på The OA som är trollbindande i all sin overklighet. Inte så olik Stranger Things som jag sett några avsnitt av också.
 
 
Och så ett och annat avsnitt av Sherlock, trevligt nog. Den ses dock på kvällstid (till skillnad från serierna ovan) och nästan prick 22 stängs mina ögon en stund och snarkningar hörs, oavsett vad jag tittar på. Så jag missar alltid några avgörande minuter. Tur då, att jag sett flera avsnitt (under liknande hopplösa omständigheter tidigare). Efter puckeln kan jag vara vaken flera timmar till.
 
 
Till sist, av en slump såg jag ett avsnitt av Scott & Bailey på SVT, och blev helt fast. Ser nu till min glädje att det finns många säsonger att snoka upp. Från IMDB: "Two female detectives, one motherly, the other emotionally immature, have varying levels of success applying their eccentric outlooks on life to their police cases and private lives." Kan det bli annat än bra, hårdkokta medelålders polisbrudar bitvis i obalans...
 
 
 
Och en del av det som jag inte hann se men blev tipsad om? Får sparas till en annan tid med mycket fritid...
 
Narcos (som jag redan sett flera avsnitt av)
Derek
Grantchester
Miss Fisher's murder mysteries
Tjockare än vatten
Dehlis vackraste händer
Skam
Fröken Frimans krig
Monica Z
The Diary of a Teenage Girl
The end of the tour
Roots (nyproduktion av Rötter på HBO)
 
Så, i morgon, upp i ottan  och styra bilen mot Lund. Gissa om jag kommer att matta ut mig?
 

Besöka högstadiet

 
Nu var inte min egen högstadietid alltigenom ond, inte alls, även om det finns minnen från det tiden som jag gärna hade kunnat vara utan.
 
Men när jag sätter min fot innanför dörrarna til en högstadieskola under dess normala förutsättningar (vanlig skoldag, full av elever) slår hjärtat snabbare och jag blir kallsvettig - jag skriver detta utan minsta överdrift eller försök till att vara lustig. Vanligtvis är jag där under mer ordnade former, t ex på föräldramöte på kvällstid (endast vuxna). Men häromdagen var jag på kvartssamtal tillsammans med Malin, mitt på dagen.
 
All den tonårsoro som fanns i korridorerna, allt överspänt brölande, alla rädda blickar, all kroppsmedvetenhet. Allt det där gjorde ont att se. Och min egen 12-åring, hennes flackande blick, hur hon sänkte röstläget till en betydligt djupare stämma än det vanliga kvittret, fick mig att våndas över att jag skickar dit henne varenda dag. Jag bör tillägga att hon ändå inte klagar särskilt mycket, så hon har säkert metoder för att klara sig någorlunda helskinnad genom dagarna.
 
Det jag tar med mig hem är två saker. 
  • Djupaste tacksamhet över att vara vuxen.
  • Ökad vilja till att krama och lyssna till och försöka förstå 12-åringen.
 
Det är ännu för tidigt att ta till orden som jag upprepat många gånger för de två äldsta döttrarna - "Snart är det dags för gymnasiet och då blir allt annorlunda. Då hamnar du bland likar och kommer att trivas mycket bättre."
 
Och jodå, kvartssamtalet gick bra. Klassföreståndaren känns mycket vettig och Malin sköter sitt skolarbete. För hennes del är en åttondel av högstadiet avklarat.

Carlanderska

 
Jag fick min operation bokad via jobbets sjukförsäkring i Skandia. Tursamt nog tackade jag Ja till den snabba tiden på Carlanderska trots att det var i Göteborg. Vilket underbart ställe! Önskar att jag aldrig behövde få vård någon annanstans! 
 
Det vore lite sorgligt att säga att jag trivs i sjukhusmiljö, men lite sant är det. Jag känner mig hemma och tillfreds bland trygga kvinnor i nystukna sjukhuskläder, även som här på Carlanderska i signaturfärgen lila. Jag gillar deras lugnande småprat och svala händer. Jag har själv jobbat en del på sjukhus och också varit med Far som barn, när han var "barnvakt" - då var man antingen på sjukhuset eller på tennisbanan.
 
Med åren har det blivit stressigare och stressigare på MAS, som är mitt närmaste sjukhus och Fars arbetsplats i många år, och min ett par somrar. Självklart har en del inte så roliga stunder utspelats där, med sjuka barn och även på sjukbesök hos några riktigt sjuka väldigt kära. Men det handlar också om hur hela arbetsmiljön förändrats och tempot drivits upp.
 
Kontrasten till Carlanderska blev då detso större... Lugnet rådde, kanske delvis beroende på att det inte var särskilt hög beläggning just nu, men hela upplevelsen, så behaglig. De hade tagit vara på gamla miljöer och varje nyinköpt pryl, var införskaffad med omsorg. Gamla små kannor i antingen "silver" eller med sjukhustes monogram användes till söta brickor som maten serveradrs på, snyggt upplagt var det också, allt andades omsorg i detaljer. Jag åt nu ingen mat under min korta vistelse utan inskränkte mig till säkra kort som fralla och te, och frukost.
 
Enda lilla minuset får sägas att det inte var helt lätt att finna bilvägen upp till sjukhuset! Man såg huset tydlgt men hur skulle man komma upp? Själv tog jag branta trappor (innan operationen) uppför en klippvägg (nästan iaf). Den vänliga själ som hämtade mig efteråt i min egen bil, fick irra desto mer. Men slutet gott, allting gott. Skönast av allt - hemma i eget bo nu.
 
Mitt rum, spegeldörrar, stuckatur, högt i tak
 
Mitt fönster som jag vilade blicken på, djup fönsternisch, spröjsade fönster, tjocka oljefyllda element
 
Kvällsfika
 
Detalj på toadörr
 
Utsikt i natten, Liseberg!
 
Frukost dagen efter operation
 
Sniffar fortfarande på syrgas efter operationen, blev snart mycket trött på slangar överallt!

Avresedag

Jag tar nu lite paus från listan över saker jag helst vill beta av varje dag - återkommer till den om ett tag.
 
Den här tiden på året var det under 4 härliga år, dags att packa väskorna och åka med varenda kollega från hela världen till summit i Karibien. Det är nu slut och vi är många som känner ett hugg i hjärttrakten när t ex Facebook påminner om vad vi gjorde Den här dagen för x antal år sen... Men säg den lycka som varar för evigt.
 
Idag ska jag istället styra kosan mot Göteborg, för ett kirurgiskt ingrepp. Jag har funderat mycket över det här, skillnaden mellan vilka slags åkommor man har och vad man berättar om. Jag ska vara borta från jobbet några veckor, och måste såklart berätta för hela min avdelning och alla andra kontaktpunkter att jag ska vara borta. 
 
En kollega fick sitt knä opererat för nåt år sen, han berättade ingående för alla om knäet, symptomen, operationen och rehabiliteringen och vi frågade alla om allt vi ville veta.  Inga problem där.
 
Men jag då, jag ska nu operera bort min livmoder, pga ett flertal myom (godartade tumörer) som bl a orsakar blödningar, något jag haft problem med i många år. Alla omkring mig vet att jag har en livmoder - jag har för tusan väntat och fött 3 barn - ändå är det nu omgivet av mycket mer generat hysch-hysch och dämpade röster än med min kollegas knä. Är det för att det är ett kvinnligt organ, eller för att jag har kvinnliga besvär som det är lite genant?
 
Jag har i alla fall berättat om exakt vad jag ska vara med om, mest för att det blir så konstigt om man lite hemlighetsfullt tillkännager att man ska vara sjukskriven några veckor - folk kommer kanske tro att jag är utbränd eller har något livshotande. Bättre att säga som det är. 
 
För egen del är det med blandade känslor. Självklart är jag glad att bli av med mina besvär, men det är ju aldrig roligt att lägga sig under kniven, förlåt, roboten. Jag har bara fått narkos en gång, när jag tog bort blindtarmen i tonåren, och det var inget vidare. Och så har jag följt med Katarina in i narkosen ett par gånger, inte heller så muntert. Sen har ju livmodern stor symbolisk betydelse, bara hör på ordet, LIVMODER. Så vackert. Och den har ju skänkt mig 3 fina barn, denna livmoder som strechats från storleken av en knuten näve till att fylla hela buken från blygdbenet till bröstkorgen. Den har skyddat det lilla lilla embryot redan innan jag visste att det fanns där, och sedan och stått emot sparkar och snurrar från en alldeles färdig unge på tre och ett halvt kilo (nåja, Malin var ju aldrig så stor). 
 
Roboten ja! Här kan du läsa mer om den och t o m se på film. Att jag hamnar här, snabbt och lätt, är för att jag sökte hjälp via jobbets sjukvårdsförsäkring. Förnämligt att allt inkl resor och mediciner ersätts efter en självrisk på 600 kr.
 
Hemma har jag förberett mig genom att städa ordetligt, och bunkra upp med lättlagad och god mat i kyl och frys. Vem vet hur jag kommer att må och jag är ju van vid att få maten serverad i personalmatsalen. Detta blir min längsta sjukskrivning någonsin, men jag har bullat upp som att jag förberedde mig för ett krig. Kika in i kylen, finns också saker jag inte vanligtvis har hemma:
 
 
 
Och så har jag ett litet välkommen hem-bord, inom räckhåll från soffhörnet. Kände jag mig inte älskad förr, så... OK, några saker har jag köpt själv men jag sa inte att jag inte älskar mig själv :-)
 
 
Och allt det här bunkrandet är egentligen onödigt. Vid min sida finns ju numera en sällsynt tjänstvillig man som inget hellre vill än att pyssla om mig. Så härlligt det är! Visst har jag en massa barn och kompisar som jag hade kunnat be om hjälp, men att ha någon som insisterar på att få göra det och rentav verkar gilla den uppgiften, är ändå något annat. Samme raring ska också köra upp och hämta mig i Göteborg på lördag, då jag hoppas bli utskriven till lunch.
 
Såja, dags att slutföra lilla packningen och sen den gräsliga duschen med stark bakteriedödande tvål, dusch 1/3 i samma stil utan chans att smörja in sig efteråt. 
 

9 och 10 januari

Vilket listigt grepp! Kombinera två dagar och bocka av desto fler av de önskvärda punkterna! Bara att de sista dagarna varit så intensiva på jobbet att jag knappt minns vad som hände igår...
 
Vara ute, helst i sol, helst i rörelse
Igår blev det vanlig lunchpromenad på 20 raska minuter. Men inte tusan var det sol! Idag hanns det inte med att promenera.

Ha kontakt med barn och bröder
Jodå, med alla tre barnen i alla fall.

Fysisk närhet
Igår, igår, hur bra som helst. Idag, not so much.

Äta något gott 
Då utmärker sig jobbets fisk- och räkgryta med krutonger och aioli. Knappast tre revbensspjäll som fick bli till middag.

Yoga
Minsann, idag har jag kört hela Danielas inspelade pass på en timme inkl yoga nidra, djupavslappning. Om det gjorde underverk? Räkna med det.

Bada i havet
Nej tyvärr.

Lyssna på/titta på/läsa något bra
Nja. Tror knappast att jag kan skryta med något här. Möjligen skryter jag med att inte ha slagit på tvn på slentrian.

Skriva något
Lite lite här och nu. Massor (som verkligen inte räknas) av jobbmejl.

Vila blicken på något vackert
Ett tänt ljus, en kopp yogite I mörkret och stillheten. Alldeles nu, hur skönt som helst.
 
 

8 januari

Vara utomhus, helst i sol, helst i rörelse
Solen var svårfångad men 30 min hal promenad vid havet blev det allt!
 
 
Ha kontakt med barn och bröder
En är bättre än ingenting, mycket bättre!

Fysisk närhet
Flera hårda 12-årskramar har jag kammat hem.

Äta något gott 
Nja. Dålig matdag. Men fick mig en ingefärsshot! Gammal blid, sådär mycket av Teresas dunderdryck finns inte kvar nu!
 
 
Yoga
Nope.

Bada i havet
Yes! Men det var kallt!
 
 

Lyssna på/titta på/läsa något bra
Slutet på Så som i himmelen. En film jag verkligen gillar.

Skriva något
Både gårdagens och dagens blogginlägg.

Vila blicken på något vackert
I detta huset måste utkastad julgran genast kompenseras av nyköpta tulpaner! 
 
 

7 januari

Hm, får se om denna ansats till daglig uppdatering håller i sig. Men min ursprungliga föresats var att blogga en gång per månad 2017; det borde jag få till åtminstone.
 
Eftersom läggdags gärna sker efter midnatt, blir det visst lika bra att summera dagen efter.
 
Igår, lördag, en fin dag med lite träningsvärk efter Måkläppen då jag spände hela kroppen för att inte halka. Ändå halkade jag och har lätt lila handflata... Malin och jag var osedvanligt slöa här hemma, bakade Hillary Clintons chocolate chip cookies och kom precis i kläderna till 15 då Malins kompis och min älskling dök upp nästan samtidigt.
 
Så, listan över saker som gör mig lycklig och som jag gärna vill pricka in några av varje dag.
 
Vara utomhus, helst i sol, helst i rörelse
Jag skäms. Misslyckades trots ledig dag.

Ha kontakt med barn och bröder
I alla fall med ca hälften 

Fysisk närhet
Jadå, mycket välgörande.

Äta något gott 
Lättast att pricka in! Igår, middag på Osteria Qui. Den där bädden av ruccola och parmesan... Ljuvlig!
 

Yoga
Minsann! 25 min av Danielas mjuka behagliga stämma som guidade mig igenom 3/4 baspass.

Bada i havet
Nope

Lyssna på/titta på/läsa något bra
Räknas Lilyhammer?

Skriva något
Ett blogginlägg!!

Vila blicken på något vackert
Alltså, jag blir inte glad av snö och is. Men det finns skönhet i det!
 
 

Januarilista och 6 januari

Såhär med ett nästan oskrivet 2017 framför mig, kan jag inte låta bli att fundera över det där med hur jag lever mitt liv, vad jag gör bra och vad som skulle kunna bli bättre. Varje gång jag umgås med den sortens tankar slutar det med insikten att det är jag själv som avgör hur jag mår till mycket stor del. Visst finns det yttre faktorer, men även när något jobbigt drabbar, kan jag välja att bemöta det på olika sätt. Lite har jag jobbat med det här under 2016 också, det ska erkännas.
 
Så när den här bilden från MyYogaRoom dök upp i mitt flöde, fick tankarna nytt bränsle.
 
 
Jag gjorde en egen lista i mitt huvud och nu kommer den på pränt:
  • Vara utomhus, helst i sol, helst i rörelse
  • Ha kontakt med barn och bröder
  • Fysisk närhet
  • Äta något gott 
  • Yoga
  • Bada i havet
  • Lyssna på/titta på/läsa något bra
  • Skriva något
  • Vila blicken på något vackert
 
Självklart tror jag inte ens i min vildaste fantasi att alla ska rymmas i en och samma dag, men kan jag plocka ett par stycken, är jag nöjd.
 
Och som av en slump blev igår en bra dag att börja på.
 
*** 6 januari - Trettondagen ***
 
Vara utomhus, helst i sol, helst i rörelse - jadå, bästa bästa promenaden ut på Måkläppen i sagolikt väder och i härligt sällskap. 2:45 i sol, vilken ynnest!
 
 
Ha kontakt med barn och bröder - check på den, alla 5!
 
Fysisk närhet - check på den, närmast i övermått.
 
Äta något gott - alldeles för tidigt men väldigt gott - fastlagsbulle.
 
 
Yoga - fail
 
Bada i havet - fail
 
Lyssna på/titta på/läsa något bra - ja, fick anledning att börja om med Sherlock från säsong 1. Sov mig pinsamt nog igenom första avsnittet men hoppas på bättring.
 
 
Skriva något - fail
 
Vila blicken på något vackert - om lycka kan köpas för pengar så är blommor, i synnerhet tulpaner, en ganska enkel väg till lycka för mig. Dessa nyårstulpaner var vackra även när de sjöng på sista versen och bladen föll.
 
 
Såhär var de från början...
 
 
 
 

RSS 2.0