Rosa oktober

Jag älskar oktober och alla fina insatser för att uppmärksamma rosa bandet/kampen mot bröstcancer; allt från träningskläder och ägg till verktyg och smink.
 
En egen favorit är Rosa Hoppet - jag har cyklat alla tre gångerna och det är en sann fröjd att se alla rosaklädda ekipage. Alla gångerna har det mest varit folk från jobbet i mitt lag - det brukar vara de allra bästa som hänger med! Arrangemanget är inte det proffsigaste med det hjärtligaste.
 
 
Det är härliga Emma Ingolf  som ställer upp och fotar.
 
 
I år var vi även i tidningen! Kära kollegorna Maria och Teresa.
 
Och så har jag köpt en förstoring som är både rosa och utauktionerad på Tradera till förmån för cancerfonden. Gissa om jag är nöjd.
 
 
Det är Fredrik Mörk som har fotat och auktionerat ut. Sitter ovanför min soffa nu, det inramade fotot, alltså, inte Fredrik.
 
Kärleken till rosa oktober överträffas endast av den för Movember. Jag får skriva mer om det sen - men det är en fröjd att vara på jobbet och iakkta mustaschernas framväxt på kollegorna.
 
 
 

Oktobertankar

Det var bra längesen jag var här och massor har hänt på ett halvår, såklart. Men summeringen får vänta tills årskrönikan. Nu är det här och nu som gäller.
 
Sommaren kom först i andra halvan av september. Men jag njöt då också; det här är rentav en oktoberbild.
 
Den senaste tiden, kanske en månad eller så, har jag umgåtts med mycket allvarliga tankar. Funderar väldigt ofta över meningen med livet, särskilt mitt eget liv då, om jag gör någon nytta eller bara är en meningslös existens. Det kan låta sorgligt och som att jag är deprimerad, men så är det inte, tvärtom. Jag bara intresserar mig oändligt mycket mindre för onödiga saker och tänker ofta på att det inte finns någon garanti för morgondagen, då vill jag banne mig göra det bästa jag kan av idag.
 
 
Då följer att jag ägnar mig lite mindre åt vissa människor, mer åt andra, och de som är här hos mig får vara beredda på allvaret. Jag vill inte längre vara taktisk och invänta rätt läge för att säga vad jag tycker och känner. Är det något som skaver, får det läggas på bordet, är det någon jag älskar så får hen höra det. Finns det något viktigt/roligt/berikande som kan köpas för pengar, tvekar jag inte en sekund. (Tänk en långhelg i Shanghai, med en god vän, t ex. Det händer om ett tag). Farligast just nu verkar det vara att leva ytligt, sopa saker under mattan, spela teater. Både för mig och för dem i min närhet.
 
För att spä på de allvarliga tankarna ytterligare, har jag skaffat en "dagbok" på Designtorget.
 
 
Där ställs jag inför daglig (nä, OK, så flitig är jag inte att det blir varje dag) eftertanke. Det finns olika teman, men återkommande är Saker jag är tacksam för och Dagens goda gärning. Få saker gör mig så besviken på mig själv som när jag inte har något att skriva där.
 
 
Vart åttonde blad innehåller ett citat som ofta tål att tänkas lite extra på.
 
 
Det är naturligtvis frestande att leva varje dag som att det vore den sista, strunta i alla plikter och låta dammråttorna frodas. Men emellanåt hinner vardagen ifatt mig och då kan jag både sköta jobb och hem på ett sätt som får mig att verka närapå normal.
 
Det finns ändå aktiviteter som aldrig tappar sin mening. Tack och lov för det.
 
Nycyklad, nybadad, lycklig.

RSS 2.0