Promenader och snö

 
En envis förkylning och halt underlag har gjort att jag inte kunnat springa på ett tag, känner lite oro för att kanske ha legat av mig. Under tiden avser jag att i alla fall få ihop 10000 dagliga steg. Men vad det tar emot!
 
Lunchpromenaden på jobbet är inga problem, den händer nästan av sig själv, oftast i sällskap men går ensam också. Men på kvällen, även när jag har anledning att plocka upp nåt på posten, så tar det evigheter för mig att byta om, fixar en massa grejor hemma  Sen när jag väl kommer ut, brukar det ta max 10 minuter, så känner jag hur friden börjar infinna sig. All oro och anspänning viker, jag njuter verkligen och kan tänka klart. Varför ska jag då kämpa emot så?
 
Särskilt välgörande är det nu när det knarrar under skorna och allt är vackert och vitt. Jag går genom kyrkogården flera gånger i veckan, tittar till svärfar och blir påmind om livets förgänglighet. Inte fel det heller.
 
Angående stegen tänker jag också på att det var ett år sen jag fick mitt FitBit-armband och jag kom igång med att gå, sedan att springa. Tänker också på att jag under 100 dagar snittade på över 15000 steg om dagen. Hur kan det då vara svårt att få ihop 10000? Många springer ju på gymmet men det lockar inte det minsta. Har nya löparskor och tillhörande strumpor som tigger om uppmärksamhet.
 
Bilden är från trettondagspromenaden på Måkläppen. Då blev det många steg i alla fall!
 
 

Kommentarer
Postat av: Victoria

Märkligt det där, ibland får man verkligen anstränga sig och ibland bara händer det. Jag får just nu kämpa för att komma över 10k, och lyckas inte ens alltid.

2016-01-19 @ 21:55:35
URL: http://tojis.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0