Mitt 2016

 
Dags för årets tillbakablick! Att överblicka ett helt år på "några" meningar och "en handfull" bilder är alltid lika utmanande och omvälvande.
 
Lite som en spoiler, kan jag nämna att medan jag sitter i soffan och skriver på det här, står det en livs levande man i mitt kök, som handlat matvaror på väg hit, och nu ska tillreda en måltid under stort hemlighetsmakeri. Vem kunde ha trott det? Inte jag, och ännu mindre han själv, skulle jag tro.
 
2016 ja, det har varit väldigt spännande, med i vanlig ordning fler resor än jag hade kunnat tro, flera glädjeämnen och en och annan besvikelse. Bloggen har jag skött urdåligt, det är faktiskt min föresats för 2017, att åtminstone blogga en gång i månaden.
 
Första resan för året gick till Mexico, inte med jobbet som jag blivit bortskämd med, utan med familjen, för att fira Fars 80-årsdag. Far själv fick bli hemma, pga ett avslitet ledband, och därmed också mor.
 
 
Men det var en fantastisk ynnest att få tillbringa en hel februarivecka med alla döttrarna och två av bröderna och dessutom lilla brorsbarnet på lyxhotell i karibisk temperatur. Så fint vi hade det ihop! 
 
Tidigt under våren hade jag kommit igång med löpningen och roligaste Teresa på jobbet hade lockat mig att ställa upp i Sankt Hans Extreme, så vi backtränade för fullt. Denna backträning fick jag snart betala dyrt för, FFF som jag är, enligt min rare far. (Female, Fat, Forty). 
 
 
 
Men det var väldigt roligt så länge det varade! En kortisonspruta och lite sjukgymnastik senare, och mängder av haltande, fungerar nu knäet någorlunda, men vete tusan om jag nånsin ger mig på backar igen. Jag skulle vara lycklig över bara 5 km och en hederlig runner's high. Utan att anstränga mig det minsta, klämde jag ner mig en del i vikt och kände mig fräsch och fin.
 
Kärleken, jag hade i det närmaste gett upp, nog för att jag roade mig med ett par glada gossar. Men riktig kärlek kändes långt borta. Men när jag var nära att lägga ner hela projektet dök en riktig raring upp, och allt som varit på lek blev plötsligt blodigt allvar. Ja, det är samma raring som donar i mitt kök i detta nu! Bilden är tagen på platsen för vårt första möte, Sibbarp, fast den gången tittade vi inte ner på marken utan i den andres ögon och på stjärnhimlen...
 
 
Bara en vecka efter att jag fått vittring på den här fina mannen, skulle jag iväg på en verkligt annorlunda resa, med WeSeeHope (jobbets CSR-partner) till Uganda. Den resan går inte att sammanfatta här, jag kan bara säga att 8 månader senare, tänker jag fortfarande på den, nästan varje dag, med tacksamhet och glädje. Videon visar mest film från vägarna genom ett överraskande vackert land. Syftet med resan var att besöka projekt till stöd för föräldralösa barn.
 
 
 
Försommaren gick annars ganska mycket åt till att förbereda inför vår stora familjefest, Katarinas student. Peter och jag samarbetade fint och allt blev lyckat. Katarina strålade, och mitt hjärta svällde i bröstet. Tänk vad magiska de här ögonblicken är! Underbart också att få hem Julia från Skottland ett par veckor.
 
 
 
I juni cyklade jag Ringsjön runt med två kära vänner.
 
 
Strax efter studenten åkte jag och alla barnen till Skiathos i Grekland för en veckas avkoppling. Det var härligt! Malin passade även på att fylla 12 år.
 
 
 
Under sommaren besökte jag också ett stort antal skånska badplatser tillsammans med min käraste. Han, som inte är galen i att bada i samma utsträckning som jag, visade stort tålamod och låg snällt på filt och höll sällskap om och om igen. Å andra sidan visade jag stort tålamod med att uteslutande åka runt i Skåne med Jojo Sommar.
 
 
Mot slutet av sommaren blev det faktiskt Skiathos en gång till, denna gång med kompisar på yogacamp.
 
 
 
Mina två hemmasemesterveckor bestod mest av skruttigt väder, men som tröst kom en ljuvlig indiansommar med kvällsdopp nästan hela september!
 
 
Traditionell Falsterboweekend förnyades med Madamilen. Maten var finfin men sällskapet - oslagbart!
 
 
Katarina flyttade till Stockholm, jag följde med henne upp och tomrummet när jag kom hem igen blev större än jag kunde ana. Sen blev det Stockholm en gång till med pojkvänner och ytterligare en gång i december med anledning av Kents avskedsturné.
 
 
 
Å andra sidan flyttade Julia hem till Sverige, i sällskap med Dora och Lizzie (katterna). Det är riktigt härligt efter flera år i förskingringen!
 
 
I oktober upprepades en annan tradition, Rosa hoppet. Vi kom t o m i tidningen.
 
Summa summarum 2016: så mycket kärlek som kommit i min väg i år! Det är barnen, först och främst och för alltid, men också bröder, föräldrar och väninnor, några nämnda här i reportaget, andra som funnits där i vått och torrt, i skratt och tårar, så värdefullt. Och så den där närmast tonårsaktiga kärleken till en viss 42-åring. Förvånar fortfarande mest varenda dag. Välkommen, 2017, fortsätt gärna i samma stil!

Kommentarer
Postat av: Un-American

Precis som vanligt, ett mycket välskrivet och läsvärt inlägg. Många fina bilder också. Det första F:et i FFF är så sant det bara kan bli, det andra är verkligen osant och det sista bär ett uns sanning.
Man kan fråga sig om det är Lizzie eller Dora som tar en liten vilopaus. Sen det där med Jojo sommar kortet, man hoppas det inte var alltför plågsamt med resorna. Vill minnas att du trots allt var rätt nöjd med utflykterna. Bilden med barnen i Uganda är fantastiskt fin och likaså gillar jag den lilla filmsnutten med pellefanterna. För att inte tala om bilden av föräldrarna, vilken värme. Slutligen vill jag utfärda en varning för att låta mer eller mindre okända män stå i ditt kök på egen hand, även om de till äventyrs tillreder och serverar mat. Vad blev det för mat som pojken i köket donade fram?

Svar: Jag är nästan helt säker på att det är Lizzie som latar sig just där och då. Jojo Sommar, man kan nog sammanfatta det med att du kan räkna med sällis även sommar 2017. "Rätt" nöjd, ja. Jodå, män i kök verkar lömskt. Man kan säkert bli både förgiftad och förförd. Maten var konstig dessutom. Nåt med filli, fillo, filifjonka? Vad är det för fel med vanlig hederlig smördeg som man vet hur man stavar till? Nymodigheter!
Karin

2016-12-30 @ 11:14:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0