Rosa hoppet

Det var andra gången det här loppet gick, och andra gången jag var med, med mitt lilla lag från jobbet. Det roligaste med loppet är absolut alla som dyker upp i rosa, helst killar då, helst i sina tjejers figursydda funktionströjor. 
 
 
 
I år var dock den finaste klädseln, enligt mig, en kille i rosarandig buttondown-skjorta, cykelbyxor och utanpå dessa, rosa kalsonger. Tydligen fångades han av någon efter målgång.
 
https://www.facebook.com/nellieu2/videos/10208013339555846/
 
För egen del... Klart att jag var i rosa. Jag valde att köra 60 km, eller att försöka köra 60 km. Efter ca 40 fick jag punktering och fick användning av min lilla pump. Då blev det såhär: pumpa, pumpa, pumpa med den lilla usla pumpen, kasta mig upp på cykeln, cykla det fortaste jag kunde medan jag hade luft (ca 2 min), sen, med mjölksyra både här och där, pumpa, pumpa, pumpa, resa mig snabbt upp så att jag nästan svimmade, cykla det fortaste jag kunde... Om och om igen. Det kan vara så att jag faktiskt fick lite armmuskler på köpet. Till slut gav jag upp och gick till torget i Lomma, givetvis via omväg eftersom alla funktionärer var borta och jag släppt iväg mina kompanjoner (med lokalsinne).
 
När jag kom till depån i Lomma (andra gången), hade jag en bild av kaffe, kanelbulle, undsättning på näthinnan. Möttes av öde öde torg.
 
 
Efter ganska många samtal och om och men kom en raring från Sportson och hämtade mig och min cykel. Då var jag ganska trött, blöt, kall. Jag vill inte säga gråtfärdig, för det vore mesigt. Cykeln ramlade nästan av bilen men sen kom vi på hur man säkrade fästet. Vi körde lite vilse till Lund men sen lät han mig gå och byta till torra kläder, basta lite, äta lite medan han bytte slangen.
 
slutet gott, allting gott. Inkl cyklingen till och från tågstationer fick jag ändå 55 km i låren, så är nöjd.
 
Trackback
RSS 2.0