Mitt här och nu

Jag använder den här bloggen lite som en receptsamling, ibland för att hålla reda på gjorda resor/bra restauranger/smarta restps, som ett kartotek över bra lästa böcker/sedda filmer, ett sätt att hålla en del raringar up-to-date om mitt liv, men faktiskt också som min egen dagbok. Så då tycker jag att det är synd när det går såhär långt mellan uppdateringarna.
 
Helt klart är min närvaro på fb en av anledningarna till sämre uppdatering här, många av anledningarna ovan tillfredsställs den vägen. Fast jag håller ändå tillbaka lite på fb med det mest personliga, som jag konstigt nog ofta kan med att outa här. Vad vet jag om er, trogna läsare? Mycket lite, om de flesta av er - med vissa undantag är ni mest som en prick i min statistik... rätt hemliga alltså.
 
Så, oktober. Det har hänt grejor.
 
Efter mycket velande, bestämde jag mig för att ta del i flyktingmottagandet i Malmö och har nu mestadels kört flyktingar för Kontrapunkts räkning. Det har varit spännande, givande, sorgligt och emellanåt lite otäckt. Den här veckan har jag vilat från det, har Malin och lite annat att stå i. Förra veckan jobbade jag där 3 gånger, inte särskilt förenligt med ett vanligt fulltidsjobb då passen ofta är typ 7 timmar. Men jag är i grunden skakad över hur många behövande som kommer hit, över hur illa det sköts av myndigheterna, av attentat mot flyktingförläggningar, och nu senast ett fruktansvärt dåd i Trollhättan.
 
Det har gått upp och ner med träningen, just nu är det ganska upp och jag har sprungit 3 gånger på en vecka och undviker att ha mindre än 10000 steg på Fitbit när jag lägger mig.
 
Jag har träffat en ny stjärna som jag dejtat rätt många gånger och haft lite förväntningar på. Nu är det bestämt att vi bara ska umgås som vänner, synd, tycker jag, och är rädd att spåret svalnar dessutom. Men det var mycket roligt så länge det varade!
 
Malin... hon är spännande och plötsligt rätt klok. Frågorna som kommer är av ett nytt slag. 
 
Katarina... hon är spännande och nytatuerad.
 
Julia... hon är spännande och för långt borta. Jag ränkar ner till ett besök i Skottland om ett par veckor.
 
Idag, då! Det är lönelördag och det behövdes handlas. Det blev gamla kända affärer som Buttericks, Nespresso och Weekday (vad jag minns hur det var att vara där första gången, med Kata, säkert). Nu är det Malin som är som gjord för Cheap Monday. Och så nya butiker, och gick jag bananas? Yes! Har länge suktat efter en Ilse Jacobsenjacka. Nu har jag en. Och ett par byxor som var löjligt dyra. Och så var jag på Go Green och njöt av allt det fina ekologiska och alla politiska kunder där.
 
Och så lagar jag i skrivande stund en ny dessert. Kanske kan den bli ett eget inlägg rentav.

Rosa hoppet

Det var andra gången det här loppet gick, och andra gången jag var med, med mitt lilla lag från jobbet. Det roligaste med loppet är absolut alla som dyker upp i rosa, helst killar då, helst i sina tjejers figursydda funktionströjor. 
 
 
 
I år var dock den finaste klädseln, enligt mig, en kille i rosarandig buttondown-skjorta, cykelbyxor och utanpå dessa, rosa kalsonger. Tydligen fångades han av någon efter målgång.
 
https://www.facebook.com/nellieu2/videos/10208013339555846/
 
För egen del... Klart att jag var i rosa. Jag valde att köra 60 km, eller att försöka köra 60 km. Efter ca 40 fick jag punktering och fick användning av min lilla pump. Då blev det såhär: pumpa, pumpa, pumpa med den lilla usla pumpen, kasta mig upp på cykeln, cykla det fortaste jag kunde medan jag hade luft (ca 2 min), sen, med mjölksyra både här och där, pumpa, pumpa, pumpa, resa mig snabbt upp så att jag nästan svimmade, cykla det fortaste jag kunde... Om och om igen. Det kan vara så att jag faktiskt fick lite armmuskler på köpet. Till slut gav jag upp och gick till torget i Lomma, givetvis via omväg eftersom alla funktionärer var borta och jag släppt iväg mina kompanjoner (med lokalsinne).
 
När jag kom till depån i Lomma (andra gången), hade jag en bild av kaffe, kanelbulle, undsättning på näthinnan. Möttes av öde öde torg.
 
 
Efter ganska många samtal och om och men kom en raring från Sportson och hämtade mig och min cykel. Då var jag ganska trött, blöt, kall. Jag vill inte säga gråtfärdig, för det vore mesigt. Cykeln ramlade nästan av bilen men sen kom vi på hur man säkrade fästet. Vi körde lite vilse till Lund men sen lät han mig gå och byta till torra kläder, basta lite, äta lite medan han bytte slangen.
 
slutet gott, allting gott. Inkl cyklingen till och från tågstationer fick jag ändå 55 km i låren, så är nöjd.
 

RSS 2.0