Katarina 18 år

 
 
 
Vem kunde tro detta? Att min lilla guldlockiga unge med de mjuka kinderna och de varma händerna skulle fylla 18 och bli myndig en dag?
 
Det har tjatats rätt mycket om storheten i att just fylla 18, om uppvaktning, förväntningar och fest. Häromdagen råkade jag himla lite med ögonen när dagen kom på tal, och då sa Kata: "Men mamma, är det inte åtminstone lite sentimentalt för dig också att jag blir 18?"
 
Jag är bra på att hålla masken, tydligen.
 
Älskade vän, jag kan nästan inte titta på min present till dig utan att få tårar i ögonen. Precis så är det. 
 
 
Och inuti ljuslyktan ryms precis en andra present.
 
 
Ja, jag har själv byggt ihop det! Och ja, presenten är lika mycket en present till mig... Off we go, om en vecka, 18-åringen och jag!
 
En annan nästan tvungen present...
 
 

Kommentarer
Postat av: 18-åringen

<3

2015-05-07 @ 18:37:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0