En sån där dag

För det mesta är jag verkligen på gott humör helt utan anledning, men idag har jag varit arg, ledsen och besviken i omgångar. Jag skällde på en kollega inför gruppen (en ny snäll men ack så saktfärdig konsult) för att hon är så jädrans långsam på sina möten, det borde jag verkligen inte gjort! Hon brukar visa saker på projektorn och redigera samtidigt, långsamt, långsamt flyttar hon muspekaren till Redigera-menyn och väljer "Kopiera". Ställer sig på det nya stället, kryper långsamt upp i menyn och tar "Klistra in". Ni fattar, hoppas jag, jag blir galen. Vem använder inte Ctrl+C och Ctrl+V??? Och så hade jag förväntningar som inte infriades på kärleksplanet. 
 
Men jag var glad att Kata lagade middag till oss, och efter maten åt jag ÅTTA Lindt-kulor, jag brukar bli helmätt på en.
 
Och är det inte fantastiskt att jag kan gå på toaletten och förvånat konstatera att jag har fått min mens? Efter mer än 30 år blir jag tydligen fortfarande överraskad.
 
Jag får nog be konsulten om ursäkt i morgon. Blir det rätt att skylla på PMS?
 
Men det hände annars en rätt kul sak på jobbet. Jag är med i ett återkommande möte med ca 10 personer från olika delar av organisationen. De flesta är gamla i gamet och känner varann väl. Vissa kommer också från en del av företaget som fått kämpa lite i motvind. Därför är det högt i tak och ofta heta diskussioner. Idag var det med en ny kille, han hade jobbat hos oss i två veckor. De flesta gick fram och hälsade. Så även en kvinna i min ålder med mycket skinn på näsan och en tunga vassare än de flestas. Hon han inte mer än släppa den gullige nyanställdes hand förrän en annan kollega ropade "Vad ger du honom för smeknamn nu då?" Hon sa att det kunde hon väl inte säga efter att bara ha känt honom i 30 sekunder. Då svarade den andre killen, "Synd, Snyggo är ju redan taget". Och så där höll de på, och diskuterade den nye killen som om han inte var där eller inte förstod vad de sa. Jag blev pigg av det i alla fall. Undrar vad han tänkte.
 
Nu har jag suttit i solen och tankat energi och ett glas rosé, tydligen har det, eller chokladen slagit in för nu är jag mig själv igen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0