En sån där dag

För det mesta är jag verkligen på gott humör helt utan anledning, men idag har jag varit arg, ledsen och besviken i omgångar. Jag skällde på en kollega inför gruppen (en ny snäll men ack så saktfärdig konsult) för att hon är så jädrans långsam på sina möten, det borde jag verkligen inte gjort! Hon brukar visa saker på projektorn och redigera samtidigt, långsamt, långsamt flyttar hon muspekaren till Redigera-menyn och väljer "Kopiera". Ställer sig på det nya stället, kryper långsamt upp i menyn och tar "Klistra in". Ni fattar, hoppas jag, jag blir galen. Vem använder inte Ctrl+C och Ctrl+V??? Och så hade jag förväntningar som inte infriades på kärleksplanet. 
 
Men jag var glad att Kata lagade middag till oss, och efter maten åt jag ÅTTA Lindt-kulor, jag brukar bli helmätt på en.
 
Och är det inte fantastiskt att jag kan gå på toaletten och förvånat konstatera att jag har fått min mens? Efter mer än 30 år blir jag tydligen fortfarande överraskad.
 
Jag får nog be konsulten om ursäkt i morgon. Blir det rätt att skylla på PMS?
 
Men det hände annars en rätt kul sak på jobbet. Jag är med i ett återkommande möte med ca 10 personer från olika delar av organisationen. De flesta är gamla i gamet och känner varann väl. Vissa kommer också från en del av företaget som fått kämpa lite i motvind. Därför är det högt i tak och ofta heta diskussioner. Idag var det med en ny kille, han hade jobbat hos oss i två veckor. De flesta gick fram och hälsade. Så även en kvinna i min ålder med mycket skinn på näsan och en tunga vassare än de flestas. Hon han inte mer än släppa den gullige nyanställdes hand förrän en annan kollega ropade "Vad ger du honom för smeknamn nu då?" Hon sa att det kunde hon väl inte säga efter att bara ha känt honom i 30 sekunder. Då svarade den andre killen, "Synd, Snyggo är ju redan taget". Och så där höll de på, och diskuterade den nye killen som om han inte var där eller inte förstod vad de sa. Jag blev pigg av det i alla fall. Undrar vad han tänkte.
 
Nu har jag suttit i solen och tankat energi och ett glas rosé, tydligen har det, eller chokladen slagit in för nu är jag mig själv igen.
 
 

Rhododendrondagarna på Sofiero

 
Ah, det finns ett par överhoppade inlägg som inte blivit till än, finns bara i mitt huvud, men klämmer in det här dagsfärska i alla fall!
 
Idag hade en rara Gunilla packat picnickorgen och bjöd med ett par av oss på både skjuts och utflykt till Sofiero. Nu var vi inte precis ensamma om att komma dit, då det var Rhododendrondagarna, trots att merparten inte börjat blomma än.  Vackert värre var det i alla fall!
 
Skånska rhododendronsällskapet sålde lotter för 10 kr/st, jag betalade för 4 och lät Malin dra lotterna. Det blev 2 vinster! Olika Rhododendronplantor förstås. Så i morgon är det jag som köper särskild torv och planterar. Tänk om dahliorna skulle gå i jorden samtidigt?
 
Vi fick fika inomhus då det inte riktigt var läge att sträcka ut sig i gröngräset, lite småkallt fortfarande, men det betyder att naturen får vara ljusgrön och vacker lite till!
 
Malin, Åsa och Gunilla i vinrankeväxthuset
 
 
Utsikt från slottet
 
 
Ravinen
 

Katarina 18 år

 
 
 
Vem kunde tro detta? Att min lilla guldlockiga unge med de mjuka kinderna och de varma händerna skulle fylla 18 och bli myndig en dag?
 
Det har tjatats rätt mycket om storheten i att just fylla 18, om uppvaktning, förväntningar och fest. Häromdagen råkade jag himla lite med ögonen när dagen kom på tal, och då sa Kata: "Men mamma, är det inte åtminstone lite sentimentalt för dig också att jag blir 18?"
 
Jag är bra på att hålla masken, tydligen.
 
Älskade vän, jag kan nästan inte titta på min present till dig utan att få tårar i ögonen. Precis så är det. 
 
 
Och inuti ljuslyktan ryms precis en andra present.
 
 
Ja, jag har själv byggt ihop det! Och ja, presenten är lika mycket en present till mig... Off we go, om en vecka, 18-åringen och jag!
 
En annan nästan tvungen present...
 
 

Distraktion

 
 Mest av allt skyller jag det klena bloggandet på Facebook som nu är mitt nya ställe att hänga på. Men lite roar jag mig på andra sorters sociala medier också. Ingen ska säga att jag inte försöker i alla fall. På det hela taget är det roligt och välgörande, fast lite jobbigt är det att vara 46 år och känna sig som tonåring. Tack och lov är väldigt mycket lite mindre dramatiskt än på den tiden, det är skönt. Känner på mig att jag snart kan bli väldigt trött på att jaga partner på internet, fast det finns inte så många andra lämpliga arenor att välja på.
 
 
 
 

RSS 2.0