Isla de mujeres

 
Det har minsann inte gått snabbt med resereportagen här. Jag inväntar även ett par BRA foton på mig själv som jag bara sett flaxa förbi i en kollegas mobil men nu har hon gått på tjänstledighet så nu tror jag att hon struntar i oss!
 
Jag tänkte flera gånger med jag var där, hur man skulle beskriva Islan; jag återkom hela tiden till paradisö.
 
Efter konferensen åkte alltså jag och mina kompisar Maria och Janina till Isla de mujeres, ca 30 min med taxi och 30 min med färja från Cancun. Det går inte att förklara hur turkost vattnet var!! Men jag visar ändå en bild, med Isla rätt långt borta ännu:
 
 
Maria och jag hade träffats en kall vinterkväll för att smida planer, men först vinterbadade vi, sedan drack vi vin och när vi väl skulle boka hotellet var datorn slö. Vi sökte då på Tripadvisor på öns namn + beach och bokade första bästa hotell. Billigt var det också. Men ingen av oss kunde ana hur mycket beach det var!! Vi hamnade precis på bästa stranden, Playa Norte. Janina hade ett eget hotell, verkligen hippieaktigt men coolt, rätt nära vårt.
 
Janinas hotell är det gula, det fanns en hel trädgård inne i hotellets mitt, och så fanns rummen och hängmattor runt om...
 
 
 
Här tittar jag ut genom mitt och Marias rum:
 
 
Det var praktiskt taget på stranden! 
 
Här serverades frukosten - utsidan på serveringen:
 
 
Och inifrån (fanns även Wi-Fi):
 
Det var så jädrans underbart!!
 
Isla de mujeres var också rejält mycket roligare än Cancun, lite skitigare, lite mer genuint och spännande. Jag tyckte att det kändes lite som jag föreställer mig Goa, men en del medelålders beach bums, lite braja och sköna typer här och var.
 
En av dagarna åkte jag på snorkeltur med Janina (hon som ligger på fotona som jag vill åt), vi blev dock fotade av ett "proffs" (man fick betala). Jag hade bett honom fota mig med fiskar, för det var som att vistas inuti filmen Hitta Nemo, massor, massor av stora färgglada fiskar, men det blev ju sådär. Man kan ana korallreven, dock. Vi var tvungna att ha flytvästar runt magen. Varsågoda att skratta:
 
 
På snorkelturen ingick också sköldpaddsfarm (de såg till att sköldpaddorna växte till sig och sedan släpptes de ut) och lunch; nyfångade, nygrillade fiskar:
 
 
Vi snorklade också vid öns sydspets där det fanns ett undervattensmuseum med skulpturer 7 meter ner i vattnet. Trots att vi var vid ytan, såg man allt klart och fint.
 
Den andra dagen blev det strand för hela slanten. Här en av Marias stämningsbilder...
 
 
Sämre kan man ha det i januari!
 
Givetvis blev det en del slirande också trots att det var slut med all inclusive.
 
 
 
 
Här sitter jag på vår lilla altan efter lite strand, där jag även fick härlig massage i skuggan... Maria anmärkte lite på att bo på bottenplan med korrugerad plast som inbrottsskydd...
 
 
Hotellets "rabatter" kantades av snäckor:
 
Självklart vill jag åka tillbaka!!
 

Fitbit

 
 
På jobbkonferensen fick alla som ville ett Fitbit-armband, grönt såklart, mot att man lovade ett litet bidrag till våra välgörenhetsinitiativ. Dessutom skulle man skapa lag om 7 personer. Vi har inte fått så mycket info om tävlingen än - har den börjat?
 
För tillfället trimmar vi utrustningen och kopplar ihop oss på sajten. Jag har blivit med i ett mycket trevligt lag med en Captain som har föreslagit någon rolig aktivitet varje månad. Jag får säga, att det där att stegen synkas mot appen av sig självt är väldigt trevligt! Och så kan man kolla in läget i appen eller på websidan. På webben får man mer info och bättre överblick. Jag fick resetta min mejladress, var nog lite trött när jag reggade mig första gången, men sedan dess har jag nått upp i snitt 10000 steg som är målet. Vi får väl se hur det fortsätter.
 
Kolla vilken bra dag! Jag är visst Champ på lite av varje! Jag hade fått ännu bättre poäng på kaloriförbrukning om jag hade fyllt i min verkliga vikt; men nån måtta får det vara! 
 
Spontant tycker jag att man får fler steg gratis än med traditionell stegräknare i skärpet; jag minns att det 5 första stegen inte brukade räknas då, så att gå mellan spisen och kylen inte gav utslag. Här tror jag att t ex putsa fönster skulle ge steg, och det är kanske inte rätt, å andra sidan inte fel heller - man är ju mer igång när man putsar fönster än när man sitter i soffan, typ.
 
Till min förtjusning har också Julia ett Fitbitarmband, så även hon är vän med mig där.
 
I alla fall, något av det mest intressanta, tycker jag, är annars sömnmönstret. Jag tror inte att det är helt pålitligt men inte helt fel heller.
 
I natt, tar som ofta igen sömn på helgen, finfint att jag somnade på 6 min ju! Och jag vet säkert att jag vaknade till ett par gånger, särsiilt minns jag den vid 7 när jag hade kunnat stiga upp men lyckades somna om en stund:
 
 
Natten innan, Kata var på fest i Ystad och skulle komma hem med sista tåget. Jag var helt slut efter jetlagveckan och la mig tidigt. Jag sover alltid lite dåligt när jag väntar hennes sms (som hon alltid skickar när hon är på hemväg). Men hon missade såklart sista tåget och ringde mig i stället vid 01. Då vaknade jag såklart till ordentligt, passade även på att gå up och dricka och kissa.
 
 
Och natten innan dess, en vanlig vardag, rätt nöjd med allt över 7 timmar:
 
 
Jodå, tabellbitaren kommer att få sitt med den här leksaken och appen! Det går såklart också att se hur man hävdar sig mot sina vänner och lagmedlemmar. Jag kan redan nu säga att en av tjejerna är träningsfanatikerfantast, så henne kommer ingen att komma i närheten av!
 
Nu då, solen skiner! Dags att samla steg, tror jag bestämt :-)
 
 
 

Han är tillbaka

 
Jag fick ett boktips av en god vän och köpte genast ett ex till mig själv och ett par att ge bort i julklapp. Boken handlar om Hitler som vaknar upp på en parkbänk i Berlin 2011 - det sista han minns är bunkern med Eva Braun. Ganska snabbt anpassar han sig till en ny tid och... ja, resten är en tragisk och skrämmande påminnelse om hur vi är snabba att glömma vår historia. Snart är ögonvittnena borta för alltid och historieomskrivarna får fritt fram.
 
Jag lät mig roas - det var faktiskt riktigt kul att läsa hur Hitler närmade sig fenomen som YouTube och PC (stavas fonetiskt i boken också, som ett extra plus) men också oroas på ett riktigt obehagligt sätt.
 
Såhär skriver Sydsvenskan och Svenska Dagbladet. Finns i pocket och är väl värd att läsas. Jag lämnade mitt ex i mitt hotells lilla bibliotek på Isla de mujeres.

Cancun - konferensen

Så, nu har jag varit hemma några dagar och kommit något rätt i dygnsrytmen. Det var min fjärde konferens med det här jobbet och den här gången var vi tillbaka på samma plats och resort som på min första. Mycket var sig likt, vi var nästan dubbelt så många (1900 personer i år), och allt var lika proffsigt som alltid. Årets tema var på temat "klättra i berg" och stora konferenslokalen var dekorerad för oss:
 
 
Det brukar vara en karismatisk talare en av dagarna, så även i år. En fantastisk historia och en fantastisk man!
Efter att man lyssnat till honom, känns det inte som att det finns några hinder som inte kan övervinnas.
 
 
Bästa konferensdagen var annars då nya uppfinningar presenterades, vi fick se så coola grejor som jag säkert inte får berätta om... men det känns i alla fall inte som att allt häftigt hänt ännu.
 
Lite hade väl resorten tappat sin stjärnglans, man kan bli lite mätt på perfekta lyxhotell. Men promenad på stranden nästan varje morgon var härligt! Det var vackra soluppgångar, och det var inte ont om kollegor i joggingskor.
 
 
Alla som ville fick ett FitBit-band som man kan mäta steg, sömn och annat med. Grönt såklart. Så många var klädda i det förstås!
 
På dagen blev det ett annat utseende på stranden.
 
 
En annan dag ska jag berätta lite om de sköna dagarna efter konferensen!

Borta bra men hemma bäst!

Isla de mujeres häromdagen
 
Ja, det har varit helt underbart i Mexico, ska ombloggas när jag hunnit landa lite bättre. Men det värmde i hjärtat när Kata dammsugit, tänt ljus i köksfönstret och tog emot med stora famnen! Och sen cyklade hon och handlade när jag inte orkade efter hemresan. Nu har även kelig Malin kommit.
 
Ska bli "spännande" att ta sig till jobbet i morgon. Men lite roligt att träffa alla efter vår konferens och sedan några dagar i sus och dus!

Tredje julen

 
 
För Kata och Malin blev det tre julfiranden i år - med Peter, med mig och morföräldrarna och till sist med Julia och morföräldrarna. Egentligen skulle Peter och farmor varit med på den tredje omgången, men hon var sjuk och Peter var med henne. Mycket klappar blev det, tycker jag!
 
Nu är Julia snart på väg hem till Skottland och jag reser i en annan riktning om några timmar, efter årtiondets dunderförkylning. Fick stanna hemma från jobbet idag, händer inte ofta.
 
 
Malin i sin finaste fotbollsklädsel
 
 
Lite för tidigt för min smak har nu granen fått åka ut.

Årets julklapp

Som vissa av er säkert tagit del av via era sociala medier, har selfiepinnen utnämnts till årets julklapp. Needless to say fick en av mina egna barn en sådan av sin far.
 
 
Jag har då sett det litegrann som en lustig ploj men skulle aldrig drömma om att visa mig med en sådan bland folk. Men inne i Malmö centrum var det annorlunda idag! Massor av turister for omkring som galningar med sina selfiepinnar och fotade sig och sina familjer framför fontäner och hus.
 
Själv fick jag också en lite sen julklapp idag!
 
 
Det var från bästa och mest stilsäkra givaren, mig själv! När tjejen i kassan registrerade den, kunde hon berätta att jag har haft glädje av den förra i 8 år. Imponerande, må jag säga. Den var inte trasig heller men började uppföra sig lite opålitligt. I mitt lilla lilla kök, är det inte så dumt med något som tar upp mindre än halva platsen. Och eftersom jag använder den varje dag och verkar kunna ha glädje av den i flera år, tog jag den snyggaste och dyraste varianten (bland dem utan mjölkskummare). Man får 400 kr tillbaka vid nästa kaffeinköp dessutom.
 
Annars: värsta jullovsläge, svårt att passa tider och att få någonting gjort. Men väldigt skönt! Inga hurtiga nyårslöften som pockar på här, inte! Alla tre döttrarna under samma tak gör mig glad. Älskade att sitta i soffan med dem alla tre igår och se Historieätarna (30-talet, mycket intressant). Datorväskan är förpassad långt in i garderoben, och istället för att ta igen de 4 timmar jag ligger back, tänker jag nu att jag nog ska lata mig ytterligare 4 timmar nån dag och ta ut en semesterdag.
 

RSS 2.0